September kom men det kändes fortfarande som sommar.
Hästarna njöt på sitt bete och korna fick låna halva deras hage på kvällarna.
Alla mådde så bra!
I september var det så äntligen dags för det jag längtat efter hela sommaren, Birgittakursen!
Jag och Cappe var så laddade.
Vi fick några bra verktyg som vanligt och jag hittade lite fler nycklar till linjeringen.
Efter denna kurs var det så mycket som föll på plats.
Jag och Cappe utvecklades med en rasande fart.
En av mina elever reste bort och jag fick den stora äran att ta hand om hennes fina dam.
En otrolig häst att ha att göra med, mjuk och väldigt smart. Ett rent nöje.
I september kunde jag och Tomas äntligen börja fokusera på att göra lite saker på gården som faktiskt andra kunde se.
Av en ren slump efter ett samtal med grannen fick vi tag på en kille som kom och skrapade vår gårdsplan.
Shit vilken skillnad det blev!
Fatta hur bedrövligt det såg ut innan...
Kommer ihåg hur otroligt nöjd och glad jag var efteråt.
Samma kille var även elektriker och kunde fixa våra lamputtag i hallen som vi väntat på så länge.
Gården fick också lite höstblommor och det var riktigt mysigt att komma hem och tända lite ljus i höstmörkret.
Hösten betydde även härliga ridturer i skogen , jag och Cappe tog oss till nya platser och hade många härliga ridturer på kvällarna. Det är samma sak varje år, man rider ute och säger "hösten är den bästa rid-årstiden". Luften är klar och kall och man har fortfarande lite ljus på kvällarna som man kan utnyttja.
Den 25:e sept firade vi minnet av Nokke som då hade varit ifrån oss i ett år.
Vi samlades alla hemma hos oss och tände ljus och stalltjejerna och Tomas hade gjort en sådan fin tavla till mig med bilder på Nokke.
Tavlan hängdes genast upp i stallet och pryder verkligen sin plats.
Nokke lämnade mig med en sådan kunskap och insikt vilket jag kommer vara han evigt tacksam för.
Han var inte en häst, han var ett annat typ av väsen, så mycket mer än oss andra.
Men september är också en månad av förändring.
Från att fortfarande ha haft sommarkänsla kom de första frostnätterna.
Man började ana att det skulle komma en vinter även om den än var långt borta.
Hästarna började få hö på morgonen och ibland även på kvällen men än var det mycket bete kvar, men lite mindre näringsrikt.
Gården kläddes i bland i frost och ibland i dimma och allt var otroligt vackert.
Jag och Tomas glädje oss åt att få bo i paradiset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar