Känner du Lisa?

Bilden från FedUpFredOfficial

Hur många av oss har inte någon gång varit Lisa i bilden ovan?
Alla skulle jag säga.
Den där dagen man är jätte stressad och ska hämta hästarna i hagen och de går som sniglar mot stallet och vill titta på allt, eller den där dagen då regnet vräker ner och man vill inget annat än komma in så fort som möjligt...

Prickig har verkligen lärt mig så mycket, han har fått mig att tänka efter både två och tre gånger.
Jag vill inte dressera mina hästar, jag vill inte kränka dem och jag vill att de ska få fortsätta att vara just hästar.
Men ack så mycket mindre lätt det är ibland, ibland blir jag Lisa.
Ibland höjer jag rösten åt dem, ibland rycker jag i grimskaftet, ibland är jag "bara" människa.
Men desto mer medveten jag blir och ju tydligare min målbild är desto lättare blir det att inte "falla dit".

Prickig kan ibland pusha mig till gränsen men jag faller inte längre över kanten.
Vi har haft ridpass där han stannat och kollat på saker mer än han gått framåt.
Dessa dagar är det den stora tålamodshatten man får sätta på sig. 
Och jag har låtit han hållas, han är en häst som behöver ha kontroll.
När han tittat klart börjar han alltid gå igen. 
Men nu har vi nått en helt ny nivå. 
Han har förstått syftet med det vi gör, han är 100% engagerad och känner sig stolt och duktig när vi gör saker tillsammans.
Genom att förstå sin roll i sammanhanget har han slutat ge sin omgivning så mycket uppmärksamhet.
Nu stannar han ungefär tre gånger per ridpass och oftast i bara ett par sekunder och sedan har han fullt fokus på arbetet igen. 
Han har inte slutat stanna för att han anser mig vara en tryggare människa nu än innan, han har slutat stanna för att han har förstått och fått en uppgift.

Jag är så himla glad att jag har väntat på honom.
Tänk så lätt det hade varit att tvinga honom att gå fram, att bestraffa honom för hans nyfikenhet och hans behov av att kontrollera saker och att dressera honom till att göra det jag säger utan att ifrågasätta.
Jag ser sådana hästar dagligen, de kallas lydiga men lydig för mig är något helt annat.

För hur ska jag och min häst kunna ha en dialog om jag inte tillåter hästen att ha en röst!?
För mig kallas det monolog och vill man ha det kan man lika gärna köpa sig en motorcross.