Filmen från sadelprovningen

Okej, ni var väldigt många som ville se filmen från sadelprovningen så här kommer den.
Pilgrim var pigg och glad och busade till det lite på sitt vanliga härliga sätt.
Underlaget var stenhårt med is på men Pilgrim gillade det.
Ett hårt underlag som är platt blir ju väldigt tydligt för hästen.

Jag travade mest runt och bara kände på sadlarna utan att be Pilgrim om något speciellt.
Så det är inte någon speciell ridning att se, det är sadlarna och hur han rör sig som är det intressanta.

Jag red med jacka på från början men vi insåg efter ett par sadlar att jackan lurades så det såg ut som om jag var kutryggig.
Men ni kommer själva se skillnaden, så det är bara att bortse från det i filmen.

Det intressanta är att se hur Pilgrim gör med sin kropp i de olika sadlarna och vad som händer med min position.
Har upplevt i den sadel jag har idag att jag blir för låst vilket påverkar Pilgrim negativt.
För Cappe är det inget problem men Pilgrim klarar inte av det.
Så när jag red i sadeln från PtB så hade jag helskodda ridbyxor på ett säte i nubuck.
Det betyder att jag fastnade i sadeln och det märks så tydligt på Pilgrim i filmen.
För att ge er ett litet tips, kolla vad som händer med hans bakknän.

Red i samma sadel dagen efter i mysisbyxor och det blev en helt annan upplevelse.
Så det är inte själva sadeln i sig utan det faktum att jag fastnar med rumpan som ställer till det i filmen.

Sedan måste jag ju säga att det har hänt så otroligt mycket med Pilgrim på slutet.
Är så stolt över min kille. 
Han håller ihop sig mer och har fått en högre resning.
Han har hittat en bra takt och man känner verkligen hur mycket han har förstått.
Att rida Pilgrim nu är så himla enkelt, jag visar vägen och har prövar.
Det är så häftigt att känna hur mycket som kommer inifrån honom själv och hur lite som kommer utifrån från mig.
Precis som som jag vill rida, han äger sin kropp och jag gör mitt bästa för att ta ansvar över mig. 
Kommunikationen har blivit så mycket djupare.
En väldigt tydlig men liten sak som visar på detta är när han frustar.
Förut körde han ner huvudet och frustade, jag som var oberedd ramlade fram och han fick lov att stanna.
Nu känner jag tydligt hur han skickar en signal till mig innan att han kommer frusta och jag kan anpassa min kropp och öppna handen i tid innan.
Vilket gör att jag kan sitta still och han fortsätta röra sig. 
En sådan liten sak kan göra en enorm skillnad.
Vi har en dialog, han och jag.

Min fina, underbara Prick.