Med pojkarna såg allt jätte bra ut.
Någon liten hake och nått jätte litet sår i kinden men inget annat.
Cappe hade pytte lite karies men det är inget konstigt med tanke på hans ålder.
Det brukar kunna komma lite karies vid 15 års ålder.
Det som var mest spännande var Liljas tandstatus.
Gunnar börjar alltid med en grundlig undersökning av hästens huvud från utsidan.
Han kände att Lilja hade underutvecklad käkmuskulatur.
Det brukar betyda problem långt bak i munnen och det stämde för Liljas tänder längst in hade formen av en trappa och hakade i varandra.
Så Gunnar fick ta fram stora borrmaskinen med slipen på.
Den låter en hel del och är rätt stor i hästens mun men Lilja stod som ett ljus.
Gunnar blev otroligt imponerad över hennes temperament.
"Varför vill de inte ha kvar henne i Norge?" frågade han mycket förvånat.
Tror han var lite imponerad och tyckte jag hade haft en otrolig tur som fått en sådan fin häst. *ler*
Och inte var det så att de inte ville ha kvar henne i Norge, det var väldigt speciellt att Ewa fick hem henne.
Och nu är hon här hos mig, tänka sig vilken lycka.
Annars såg Liljas mun jätte fin ut, inte en endaste prick karies.
Klok tjej som nog ser till att skölja sin mun varje dag *ler*
Dock hade hon lite slitna tänder av bett sedan hennes tidigare liv i Norge och Gunnar sa att "hon biter sig fast i bettet på höger sida".
Jag tar ju inte henne i munnen utan vibrera bara lite med kedjan.
Men nu när han sa det så har jag märkt att hon själv går och håller lite i bettet ibland.
Så tänkte jag ska testa mitt LG Bridel på henne när jag rider ut så får tänderna en chans att återhämta sig.
När munkollen var klar på alla hästar så fortsatte vi med den tradition jag och Gunnar har, mysa med korna!
Förutom att Gunnar verkligen är en otroligt kunnig veterinär så har han en egenskap som gör att jag tycker han är bäst och det är att han ÄLSKAR djur.
Tänk så många veterinären man möter där man inte upplever detta.
I över en timme stannade han och myste med mina kor och gav dem en massa lovord.
"Herregud Yvonne, vad har du gjort med dem!?" sa han förtjust när Lill-Jänta njöt av att han kliade henne under hakan.
De fick beröm för att de var så otroligt fina i huden, hull och klövar.
"Ni har dragit vinstlotten i livet, vet ni det" sa han flera gånger till korna.
Mina kor är verkligen riktiga glädjespridare och jag älskar att de kan ge så mycket kärlek till alla människor och visa vilka otroligt fina djur de är.
Ödmjuka, smarta, kärleksfulla och helt underbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar