Lektionen med Ewa

En till blid på vägen mot min målbild (dock får ni tänka bort lejontassarna)
Men gillar denna staty på krigarkvinna på sin vackra häst, lika vilda och fria båda två!

I tisdags red jag lektion igen för Ewa. 

En helt underbar upplevelse, jag var helt slut i både kropp och knopp efteråt. 

Fick så mycket nytt matnyttigt och så många små aha-upplevelser att jag blev korvstoppad.

Det är första gången i mitt liv på hästryggen som jag inte lyckats med något på en gång som jag blivit tillbedd mig göra. 

Jag fick helt enkelt inte ihop nervsystem och kropp.

Mina höfter var för låsta och på tok för olika  i sin smidighet och jag hade inte riktigt de nervkopplingar jag behövde från hjärnan till höfterna. .

När lektionen var klar la jag fram benen på Cappes hals, framför barbackapadden som avlastning och då började höftböjarna skaka helt sjukt mycket. 

Jag kunde till och med se dem hoppa upp och ner under byxorna. 

Den övning jag gjort för att åstadkomma detta var att hitta en rörelse i höften som skulle följa Cappes framben. 

Eftersom hästen håller balansen på frambenen kan vi hjälpa den med formgivningen på detta sätt. 

Och eftersom mitt nervsystem inte svarade automatiskt på detta nya rörelsemönster fick jag slita som ett djur med att försöka röra mina egna höfter i det mönster jag tänkt. 

Haha, hjälp va mycket mindre lätt det var. 

Sedan fortsatte vi lektionen med att rida sluta.

Både vanlig, förvänd och diagonal. 

Grundprincipen var att inte göra en endaste korrigering i själva slutan men behålla höftrörelsen. 

Blev det tok fick jag avbryta genom att glida över in i en öppna, sedan från öppnan in på en volt och där rätta till formgivningen och sedan börja om. 

Jätte nyttigt!
I vänster varv gled Cappe genom slutan, inte en korrigering och han kunde knata på hur många steg som helst.
I höger varv var det däremot helt upp åt väggarna mindre lätt.
Första försöket fick vi 1 steg sluta.
Vi har ju mindre lätt med formgivning och linjering i höger varv och i tisdags var en av våra sämre dagar.
Men det blev bättre och bättre och jag hittade lite bra saker att jobba vidare på.
Tror rörelsen i min höft kommer vara en nyckel.

Det är så spännande att rida på detta sätt, att trimma sitt och hästens nervsystem, och finna en ärlig och rak kommunikation.
Full förståelse utan tvång eller "hjärntvättning".
Något vi måste finna för att nå vårat mål, tänk när det är jag och Cappe på den översta bilden i detta inlägg.
Men jag lovar att ha lite mer kläder på mig än kvinnan på bilden *fniss* och kanske en liten bättre placering på Cappes rygg också.
Men känslan, den ska vara den samma!