Underbara Prickig

Prickig börjar växa ur Nokkes täcken.
De är trånga runt halsen och bringan och magen hänger ut under *skrattar*

Nu är jag tillbaka till normala veckor igen, ingen mer tv-inspelning så det betyder tisdagar = lektion för Ewa!
Vi "möttes" i stallet i förrgår och pratade om känsla.
Att koppla ihop känsel - känsla - känslor.
Jag fick känna på Prickigs rygg och mun och berätta vad jag upplevde.
Hur kändes ryggen, hur kändes hans mungipa. 

Att ta denna tid i stallet innan ridningen visade sig vara en hit.

Underlaget var rätt dåligt, då jag för dagen red i hagen.
Tänkte rida på gårdsplan men eftersom det både tinat och kommit snö under dagen så fanns det en stor fläck där som Prickig av någon anledning tyckte var jätte läskig.
Och fokus för dagen var att träna andra saker än att övervinna rädslor, så vi bytte bara plats helt enkelt.
Tror det är viktigt att komma ihåg, vad man vill uppnå.
En häst med någon form av stresspåslag kan inte lära sig och ta in ny information och under de förutsättningarna ska man inte träna.

Så vi skrittade runt i hagen och tränade på att känna i kroppen det vi tidigare känt med våra händer i stallet.
En helt magisk upplevelse.
Prickig var som en dröm, så lyhörd, sådant fokus.
Vi testade att göra halt genom att finna ett inre lugn och stillhet och att vara aktivt passiv.
Sedan på liknande sätt för att börja skritta igen.

Prickig svarade på en millisekund och hade så lätt för att koordinera sin kropp in i avsaktningarna. 
Det blev en otrolig upplevelse att få sitta där på hans rygg med Ewa i öronen.
Sedan blev det så tydligt, det jag känt i hans rygg i stallet kom till mitt nervsystem när jag satt där på hans rygg.
Jag kände höger ryggmuskel be mig gå ur ryggen både i halt och igångsättning.
Denna ryggmuskel hade jag också känt mycket mer aktivitet i i stallet.
Genom denna lilla förändring, att bara lätt ur mig lite ur sadeln, så blev allt nästan perfekt.
Jag kunde hålla ihop min kropp och stitta helt stil och Prickig kunde använda sin kropp utan att jag störde.
Precis så som ridning skall vara, jag äger min kropp och hästen äger sin.
Älskar när dessa jätte små saker faller på plats och löser så mycket annat.
För sedan hade vi helt plötsligt så fin formgivning och allt blev lätt som en dans.

Vi red inte så länge för Prickig var så fantastisk att jag var tvungen att hoppa av.
Nu är jag så ridsugen att jag håller på att dö och längtar redan tills jag får rida igen!

I påsk åker jag upp till Ewa en hel dag och bara nördar in mig i allt som har med hästar att göra och njuter av att få ta del av hennes kunskap.
Jag ser verkligen fram emot att få ha långa och intressanta samtal med henne och hennes hästar.
Längtar!