Tisdagstankar

Ibland undrar jag hur man ska kunna förändra världen även om jag vet att även den minsta sten kan ge ringar på vattnet.
Jag har alltid täkt att bara jag kan förändra en människa så har jag bidragit med något.
Men jag finner mig själv allt oftare i situationer där jag lyssnar på människor som pratar om hästhållning på ett sätt som för mig är så stenålders.
Och när jag känner att jag inte kan hålla ett långt tal om varför jag ser på saken på ett annat sätt så blir jag tyst.
Och helt plötsligt räcker det inte för mig längre att bara ändra en människa, jag vill ändra hela världen. 

Detta känns så otroligt obekvämt för mig, det känns som om jag sviker min ideologi när jag sitter där tyst.
Men jag vet att jag inte kan frälsa alla och inte heller prata för öron som inte är redo att lyssna.
Jag har gjort så förut och det skapar bara motreaktioner hos mottagaren då denna lätt upplever mina goda intentioner som påhopp. 
Därför vet jag att jag måste ha tålamod och vänta tills de kommer till mig, tills de är redo.
Men varje gång detta händer känns det som ett bakslag.

Det som gör denna kråksång extra svårt är att det finns en tredjepart inblandad, hästen.
Hur säger man till någon som älskar sin häst att det kan finnas ett annat sätt som är bättre.
Att de handlingar de gör idag är kränkande mot hästen..?

Usch, jätte svåra frågor?
Är jag osann mot mig själv som inte säger ifrån jämt?
Detta är mitt dilemma denna tisdag.
Samtidigt som jag tror på att förändring måste komma inifrån och att man själv måste komma till den insikten och att allt jag kan göra är att så frön. 

Men det positiva i det hela är att jag ändå ser en förändring.
Så många människor börjar ifrågasätta och leta nya vägar och det glädjer mig.
Vi gör alla en resa, jag har också gjort den.
Förståelse är det viktigaste vi har, vi måste kunna förstå att alla är olika och vi måste kunna sätta oss in i andras situationer.
Och det är inte det som är mitt problem, problemet är att jag ifrågasätter om jag är sann mot mig själv i detta.

Men det jag kommit fram till är att jag kommer fortsätta att försöka så små frön, kasta små stenar i havet, kunna få människor att se att det finns alternativa sätt.
Läste nyss ett inlägg på Instagram som fick mig att le.
Det finns så mycket bra i hästvärlden och JA jag orkar fortsätta.

Det jag funderar på nu är hur jag ska fortsätta sprida mina tankar.
Att spela in tv gav mig lite mersmak, kanske ska starta upp en Youtube-kanal?
Jag tycker ju att det är lättare att prata än att skriva.
Vad säger ni?
Några idéer?
Ge mig inspiration! <3
Kram