Att vara kommunikativ

Ett av mina sätt att vara kommunikativ och dela med mig, min blogg

Med jämna mellanrum ger min hästar mig nya insikter eller fördjupad kunskap inom områden jag redan tycker mig har behandlat.
Men det är det som är så underbart, att hela tiden kunna utvecklas och ta emot nytt.
Att kunna ändra en uppfattning efter mottagandet av ny kunskap.
Där jag var igår, där är jag inte längre kvar idag. 

Om jag ser till mitt unga jag så fanns där en person som gärna villa ha rätt, var väl påläst och ogärna ändrade uppfattning.
Tror det var tävlingsmänniskan i mig som bidrog till detta. 
Idag är jag inte rädd för att om jag verkligen lyssnar och försöker förstå någon annan så kan det få mig att ändra åsikt.
För det är precis det livet går ut på, att utvecklas.
Och ju mer kunskap du kan ta emot och desto ödmjukare du är med dess tolkning ju mer kommer du att få tillbaka.

Och så här är det varje gång, jag kommer till en insikt och när jag väl gjort det matar mina hästar på mig med mer kunskap kring detta.

Så mycket på slutet har handlat om kommunikation och att vara kommunikativ.
Tänk att vi (hästen och jag) talar så olika språk men ändå har så lätt att göra oss förstådda mellan varandra bara den andra parten är villig att lyssna.
Och hästar lyssnar gärna bara vår avsikt och intuition är den rätta. 

Cappe har blivit helt otroligt kommunikativ på slutet, på alla plan.
På senaste lektionen med Ewa pratade vi mycket om frågan om hästar har fantasi.
För mig är det självklart att de har det.
Men det är också väldigt enkelt för oss människor att ta bort denna egenskap hos hästen.
Ta bort är kanske fel ord, men att de slutar att använda den.
Det är min mardröm.

Nu har jag som haft en häst i varje ände på fantasiskalan.
Nokke 0%
Cappe 50%
Prickig 100%

Tiden det tog med Nokke att låta fantasin komma tillbaka, ojojoj.
En resa där vi båda var noviser.

Med Cappe gick det lättare, han var inte helt avstängd utan ansåg bara att jag var oviktig men nu hade jag bättre kunskap.

Prickig, ja han är en utmaning för mig på ett helt nytt sätt.
Här har jag en häst som är häst och helt perfekt.
Nu är det helt upp till mig att inte gör "fel".
Tidigare har jag ju rättat andras misstag, nu blir alla misstag mina egna, det kan vara lite läskigt ibland. 

Men den slutsats jag alltid kommer fram till är att lita på känslan och sedan har jag tryggheten i att kunna bolla saker med Ewa.

Men åter till det kommunikativa,
Det sträcker sig på så många plan och det är lätt att ramla in på det andliga men jag tänkte försöka hålla det enkelt idag och konkret.

Cappe går ju i sjukhage, han har ingen Thermobar så när det är kallt ute fryser hans vatten.
I tisdags när jag skulle ha lektion med Ewa (red i hagen pga underlaget) var Cappe väldigt tydlig med att han ville ha vatten.
Gick till vattenkaret, tittade på mig, när jag tittade tillbaka slog han med hoven i det frusna vattnet.
Jag hade lite ont om tid för att inte bli sen till lektionen så Husse kom till undsättning.
När han då fick sin önskan uppfylld visade han tydligt sin uppskattning genom att gnägga mjukt eller ge en lite mjuk puff på kinden (något han fattat att vi människor uppskattar).

Cappe har alltså kommit på ett sätt att tydligt tala om för oss vad han önskar och sedan visa att vi gissat rätt.

I detta fall är det mycket enkelt att förstå.
Svårare kan det vara i de fall en häst till exempel börjar stanna när man rider, börjar backa, börjar ruska på huvudet eller något annat för hästen nytt beteende.

Väldigt ofta är dessa typer av beteender eller motstånd hästens sätt att vilja berätta något för oss.
Det viktiga är att vi är öppna för att det just är så.
Att ge hästen epitet som "dum" i dessa situvationer tycker jag är som att dumförklara oss själva istället.
Dock kan det ibland vara rätt klurigt att komma på vad hästen vill.
Men berätta i alla fall för hästen att du förstår att den vill säga dig något och att du inte förstått än vad den vill.
Var ödmjuk och lyhörd, våga prova något nytt, det kommer du långt på <3