Människa och häst, delaktiga i samma övning i samma nu
Jag anser att vara med sin häst är helt meningslöst om inte båda är delaktiga.
Att ha en relation där endast en persons villkor gäller känns rätt meningslöst i mitt tycke.
Men tänk så mycket ridning man ser där allt sker på ryttarens villkor och hästen inte är det minsta delaktig.
Den gör det den blir tillsagd men utan att delta, engagera sig eller förstå varför den gör det den gör över huvud taget.
Dagens dressyr tycker jag handla mycket om att just dressera hästen.
Den utför saker den lärt sig och programmerats till.
För mig är ridningen precis tvärtom, hästen skall förstå sin roll i sammanhanget.
Den ska glatt delta, komma med egna idéer och vara en del av det vi gör tillsammans.
Jag har på den senaste tiden haft möjligheten att lyssna på en hel del olika tränare och de flesta är så lika även om de till en början kan verka väldigt olika.
De lär alla ut metoder för att korrigera hästen så den inte kan göra fel.
Man ska använda spöet si eller så, man ska kunna kontrollera den ena kroppsdelen efter den andra.
En mall med färdiga lösningar helt enkelt som förväntas passa på alla hästar och ryttare.
Mmmm, tänk om världen ändå var så enkel.
Att tro att en lösning är applicerbar på alla är lika dumt som att tro att en sko är gjord för att passa allas fötter.
Visst vi kan få ner våra fötter i många olika skor, men väldigt få av dem är gjord för exakt våran fot.
Det kommer finnas lika många olika fötter som det finns människor i världen.
Men vi människor gillar färdiga lösningar och enkla vägar och därför kommer dessa metoder alltid vara populära.
Att få ett redskap för att komma runt ett motstånd i sin häst, för det är vad det hela handlar om egentligen.
Tror att många inte ens är medvetna om att det är det de gör ens.
Jag vill absolut inte påstå att dessa metoder på något sätt är elaka, hårda eller obehagliga.
Men det finns en risk och det är att hästen resignerar, det måste vara så långt ifrån "att delta" som man kan komma.
Så det jag vill lyfta istället är våran egen förmåga till att tolka och ifrågasätta.
Att själv analysera vad som händer, förstå och agera utifrån nuet, inte utifrån en mall vi lärt oss.
Ewa brukar säga något väldigt klokt "vi kan aldrig ta samma steg två gånger", finns så mycket sanning i det.
Hösten är på väg även om jag försöker förneka det.
Löven börjar skifta lite i gult och luften är svalare och kvällarna, kvällarna är så magiska.
Världen är en otroligt vacker plats och vi har fått äran att bo i ett väldigt vackert hörn av den.
Man kan inte annat än att bli lycklig när man ser vyer som den ovan.
Prickig är mycket bättre och igår kväll fick de gå ner på betet.
Vilken lycka.
Trots att de bara gått i den lilla hagen i 2 dagar så var de redan mer än nöjda.
Det får mig att tänka på alla stackars hästar som går i pytte små hagar dag ut och dag in, kanske bara ett par timmar om dagen.
Absolut kan det finnas omständigheter som gör att det kan vara lämpligt och jag dömer ingen.
Men hästar är gjorda för rörelser, de behöver social kontakt, det är viktigt att ta i beaktande.
Att begränsa hästen från ett så naturligt leverne som möjligt tycker jag känns fel.
Samtidigt som man måste se till individen och anpassa efter just dennes behov. Att anpassa efter människans behov, det däremot tycker jag är jätte fel.
Jag är därför så otroligt lycklig över den gård vi köpt.
Den har inga begränsningar, jag kommer kunna göra allt jag vill på denna gård.
Man måste bara ge sig själv tid, tid att inse att man aldrig hinner göra allt man vill på en och samma gång.
Det får ta den tid det tar, vi har gjort massor och jag känner mig mer än nöjd. Men än har vi mycket kvar, fast det är bara roligt.
Just nu drömmer jag om ett ridhus.
En dröm jag alltid haft.
Det är väl egentligen det ända som saknas på vår gård, t.ex. en maskinhall som man skulle kunna bygga om.
Men nu har jag börjat titta på tälthallar och helt plötsligt känns det riktigt nåbart.
Så hoppas att det inom en tioårsperiod står ett ridhus på vår gård.
Visst vore det fantastiskt!
Fina runda Cappe med sin matte med "ful"kläder som vanligt *skrattar*
En helt underbar helg har passerat.
Så underbart att få ha Emma här hos oss.
Vi har varit på Selånger marknad, myst i soffan och med hästarna och ätit gott.
Dock blev lördagen inte exakt som vi tänkt oss.
Vi hade varit på stan och var på väg hem via Timrå för att ta en loppis på vägen hem.
Då ringer Katarina och säger att Prickig är halt.
Han vill inte gå med vänster fram och liksom släpar det efter sig.
Jag tänker "bara det inte är ett benbrott", Emma lugnar mig och säger att det nog är en hovböld.
Han brukar få sådana i vänster framhov.
Vi skippar loppisen och åker direkt hem.
När vi kommer ner i hagen blir vi riktigt oroliga båda två.
Prickig släpar verkligen vänster framben och var mycket ovillig till att gå.
Men han stod på benet och belastade det men kunde inte svinga det framåt.
Eftersom han belastade benet kunde jag släppa benbrott, det såg mer muskel eller nervrelaterat ut.
Ringde efter veterinär och ledde upp hästarna från betet till stallet.
Ju närmre stallet vi kom desto bättre gick Prickig och han kunde efter halva vägen svinga fram frambenet.
Det kändes så jävla skönt!
Emma behandlade genast Prickig när vi kom in i stallet.
Så häftigt att se de två, de har känt varandra hela livet och Prickig vet precis hur han ska hjälpa till när Emma behandlar honom. Kan säga att båda gäspade rätt rejält när Emma var klar.
(Länk till Emmas hemsida, Emma kommer inom sinom tid även ha behandlingar här i Sundsvall hemma på vår gård)
Veterinären kom och konstaterade att det antagligen var muskulärt och att överarmsmuskeln nog fått sig en smäll. Men utan röntgen tordes hon inte uteslut skelettskada.
Så det blev boxvila och smärtstillande.
Redan på lördag em. var Prickig mycket bättre.
Han fick gå pytte promenader för att inte bli stel och var sitt vanliga glada jag.
På söndagen fick han gå lite i en liten hage med Cappe och Maxine.
Sedan sov alla inne på natten.
Imorse var han i stort sätt som vanligt, jätte skönt.
Pratade med veterinären på lunchen och hon tyckte jag skulle smörja honom med Hirudoid för att påskynda läkningen så det ska jag skaffa. Så nu går han i hagen och får se hur han är ikväll om de får sova inne eller ute.
Så skönt att det som såg så otäckt ut verkar ha gått så bra.
Cappe är super fin just nu.
Funkar så himla bra på sitt nya bett, känns så himla skönt.
Vi har hittat ett helt nytt påskjut!
Lycka!
Han är dock lite rund om magen får se till att han får ut och springa lite med Husse så han blir slimmad igen.
Har fått så mycket bra och fin återkoppling på mitt förra inlägg.
Fick bland annat en kommentar om kbt (kognitiv beteendeterapi) och kommer berätta lite mer hur jag tänker i ett eget inlägg.
Ovan ser ni Cappe en dålig dag på stallgången.
Vet precis anledningen till att han reagerade så den här dag.
Då är det bara att glömma att ha honom där utan istället får han stå lös i boxöppningen med grimman och grimskaft.
Då är han trygg, då har han koll och han står kvar där helt still och helt lugnt.
Finns inget att vinna på att tvinga honom en sådan dag, det gynnar inte vårt förtroendekonto.
Han måste känna att han har kontrollen.
Men mer kommer i ett eget inlägg.
Ikväll väntar lektioner, lite gårdsarbete och mys med min Em.
Cappe har haft kraftig klaustrofobi och inte kunnat stå fastbunden på gången. Idag funkar det men på hans premisser och under rätt förutsättningar. Blir han stressad och rädd och vi in i boxen istället.
Våra hästar lär oss så mycket.
Att ha den stora förmånen att få se många hästar och ryttare har lär mig så otroligt mycket.
Jag lär mig något nytt varje gång.
På slutet har jag haft stort fokus på det hästarna berättar för oss och hur de ofta hjälper oss igenom sådant som vi har minst lätt för att göra.
Och oavsett vad det är hästen försöker berätta så är det absolut viktigast vi kan bidra med vårt fokus, att vara i nuet och att vara med våran häst till 100%.
När vi brister i detta kan jag garantera att du kommer märka det från din häst, det om du är villig att lyssna vill säga.
På slutet har jag mött många hästar som påtalat sin ryttares bristande fokus och att de inte är i nuet.
Men jag har även mött hästar som talat om vikten av förtroende.
Ewa pratar ofta om "förtroendekontot" och det är ett sådant bra ord som jag gärna lånar.
Att dagligen göra insättningar på sin hästs förtroendekonto är den bästa investering vi kan göra i vår relation.
Tänk att man som liten fick lära sig hur man tvingar hästen till att göra det vi vill.
Det är det absolut lättaste sättet att tömma förtroendekontot på.
Igår försökte jag förklara detta genom att dra en liknelses till om mig själv.
Jag har en extrem klaustrofobi och åker t.ex. väldigt ogärna hiss.
När man har en rädsla, så som jag har, så spelar det ingen roll hur bra man är på att tänka logiskt, det funkar inte i dessa situationer.
Så föreställ dig att du ska åka hiss med mig.
Om du tvingar eller lurar in mig i hissen kommer mitt förtroende för dig att vara helt borta sedan.
Det spelar ingen roll att själva hissresan gick bra, att vi kom upp som vi skulle och att allt gick smidigt.
Du tvingad mig till att göra något som jag är livrädd för.
Du vet att jag inte kommer dö i hissen, det vet inte jag. Jag kan inte tänka så i den situationen.
Så nästa gång du försöker få mig till att följa med på något kommer jag vara oerhört skeptisk.
Hade du istället sagt "aha, du är rädd för hissen, då tar vi trapporna istället".
Så hade jag genast känt att du var någon som förstod mig och ville mig väl.
Vi uppnådde samma resultat (kom dit vi skulle) men på ett helt annat sätt.
Tänk nu att du rider din häst, ni kommer till en stor soptunna och din häst tvärnintar.
Du känner att pulsen ökar hos hästen.
Vad gör du?
Tvingar du han att åka hiss eller tar ni trapporna istället?
Att när man möter något som helst motstånd i sin häst är att tvinga det man tänkt sig bara korkat.
Det spelar ingen roll om det är en livsfarlig soptunna eller ett litet tygeltag.
Det får alla samma effekt, det bli ett uttag från er förtroendekonto.
Och förtroendekontot det vill vi ha fullt, inom det området vill vi va rika!
Alltså den här tiden, han springer verkligen iväg på sommaren.
Men nu är det i alla fall dags att skriva lite om Kraftdagarna som var den 26-28 juni uppe hos Ewa.
Dock kunde bara jag delta den 26-27 men två dagar är bättre än inga.
Program under Kraftdagarna var följande:
Söndag 26 juni 12.00-16.00 Hästens grundutbildning Måndag 27 juni 12.00-16.00 Hästens utrustning Tisdag 28 juni 12.00-16.00 Hästens uppbyggande till Kraftkonstnär
Första dagen började med att Ewa red sin vackra Pål.
Som jag längtat efter att få se henne rida! Har aldrig sett henne rida i verkligheten.
Ewa red och berättade samtidigt, jag satt och tittade och njöt.
Sedan fortsatte dagen med longering och även långtygling.
Allt för att visa hästens grundutbildning. Mycket intressant.
Många intressanta diskussioner fördes även vid Ewas matbord under lunch och middag.
På kvällen (för oss som sov över) fanns Ewas otroliga bibliotek att tillgå.
Tänk att få ha en hel månad där inne och bara grotta ned sig i böckerna, det vore nått det.
Dag två lades fokus på hästens utrustning och vi pratade mycket bett och sadlar.
Ewa visade lite olika bett på olika hästar, pratade om de olika bettens funktion och demonstrerade.
Bara att få hålla i olika bett och känna på dem ger en massa information.
Hur kommer hästen uppleva denna i sin mun?
Är den jämn och slät eller finns det vassa ojämna kanter?
Kan den nypa hästen?
Hur är tungfriheten?
Vilket material är bettet gjort i?
Vilken tyngd har bettet?
En sak Ewa tog upp som jag inte tänkt på tidigare är nickel.
Jag blir alltid fascinerad när människor tar upp saker jag aldrig tänkt på innan och dessa fastnar i mitt medvetande en bra stud efteråt tills jag själv tänkt klart kring dem.
Tänk så många människor som bli allergiska eller överkänsliga mot nickel när de använder det i smycken mm.
Att då stoppa det i hästens mun... *ryser*
Strax efter detta var jag på en loppis där det hängde en fin äldre stång.
Blev sugen på att köpa den tills jag såg att det stod "nickel" på den.
Rös lite och hängde genast tillbaka den.
Det var i alla fall otroligt intressant att prata om utrustning och det är i dessa fall man faktiskt känner att man har en för liten garderob till sin egen häst.
För tänk er själva att kunna ha möjlighet att testa en massa olika hemma.
Tänk att ha möjligheten att pröva sig fram till det som känns bäst, kanske till och med känns bäst i olika situationer.
Under Kraftdagarna fick även vi deltagare möjlighet att rida och jag fick 2 lektioner.
Den första på Pål och den andra på Liz (Ewas dotter) häst Elektron.
Som vanligt en fantastisk upplevelse.
Mitt nervsystem får nya upplevelser som jag kan plocka med mig hem och använda på mina egna hästar varje gång jag rider hos Ewa.
Den 10:e september bär det av upp till Ewa igen, denna gång som studieresa med ARV.
Vet inte om det blir någon ridning då för min del, tänkte låta de andra som är med ha möjligheten först.
Men finns det tid och plats så kommer jag inte kunna låta bli...
Haha, det börjar bli lyx nu mera att ha en kväll hemma efter jobbet utan att ha något uppbokat.
Har försökt bli bättre på att ha några sådana kvällar i veckan, om inteminst nu när vi även ska renovera och gipsa vardagsrummet innan målaren kommer.
Så igår fick äntligen mina pojkar en massa egen tid med sin matte.
Massa mys, pyssel, motion och hovvård.
När jag var i Ånge i söndags fick jag låna hem ett nytt stångbett av Margita som de haft på sitt russ.
Det är jätte svårt att hitta stänger i storlek 10.5 (som Cappe har) så möjligheterna till att prova olika är begränsade.
Men nu hade hon en handgjord Alta Escuela från spanska Lopez som hon inte längre behövde och jag fick med den hem på prov.
Red med den igår och jäklar vad fin han kändes!
Nu fick jag verkligen känslan av att vibrationen i kedjan gick hela vägen till bakknäna och "slöt" dem.
Så fantastiskt.
Märkte jätte stor skillnad på kedjetrycket med denna stång och hur lätt det var att släppa det helt.
Fick även riktigt fint påskjut efter samlingarna.
Provade alla möjliga tygeltag (även sådana jag inte brukar göra) för att se Cappes ev. reaktioner.
Allt för att få en uppfattning om vad han tyckte om bettet.
Och allt kändes bra, så tyst och avslappnad i munnen.
Kanske detta kommer bli en till pusselbit till att omprogrammera hans cellminnen.
Så vi hade ett riktigt fint ridpass igår.
Hoppas vi kan filma lite nu när Emma kommer hit imorgon.
Det är dags att göra den där filmen till Ewa.
Cappe i sin nya grimma
Prickig i sin nya grimma
De sista dagarna på semestern då jag och Tomas shoppade loss fick pojkarna nya grimmor.
Hööks har fått in grimmor med Mulle på.
Alltså Mulle är ju bara bäst och har man egna Mulle-hästar så bara måste de ju ha sådana grimmor.
Hjälp så söta de blev.
Prickig är så himla snygg i grönt och cappe måste ha rosa oavsett vad han tycker om det *fniss*
Även Prickig fick motion igår.
Han har ju varit sväld i senan vänster bak men det är mycket bättre nu.
Fortfarande en del svullen direkt i fästet under hasen men han är inge halt.
Så vi tog en långpromenad tillsammans och kläckte några Pokémon ägg *fniss*
Alltså jag är helt såld på Pokémon Go, vilket roligt spel.
Springa runt och fånga små söta djur samtidigt som man får promenera, något som jag verkligen älskar att göra.
Så igår fick Prickig också vara med och spela men han var mer intresserad av andra saker *fniss*
Avslutar med en bild på den vackra och nästan 1,5m höga Kråkvicker som växer efter vägen ner till betet.
Blir lika lycklig varje dag jag går förbi den.
Som en vägg har den klättrat upp och snart helt döljt det döda trädet som välte i stormen i höstas förra året.
Ska sätta mig någon kväll under den i kvällssolen och bara vara i nuet med naturen.
Den 26:e juli var jag och Tomas upp till Ewa i Grundbäck en hel dag, bara han och jag och Ewa.
Helt otroligt vilken förmån att få göra det!
Att under en hel dag få ta del av Ewas kunskap och spendera tid med hennes underbara hästar det är svårt att överträffa med något annat.
En del i syftet med denna resa var att Tomas skulle få rida för Ewa.
Jag visste redan innan att hon tillsammans med hennes hästar skulle kunna väcka Tomas nervsystem till helt nya nivåer och förhoppningsvis fungera lite motivationshöjande.
Tomas som har en del "problem" med sin hud pga den sjukdom han har kan drabbas rätt hårt av skav när han rider.
Vi nämnde det för Ewa, som inte har några som helst problem att tänka utanför ramarna, och hon kom genast upp med riktigt många bra lösningar och förslag att pröva.
Bland annat testade vi att sätta fårskinn runt stigläder och på sadeln.
Tomas fick också prova olika sadlar för att bilda sig en uppfattning hur hans kropp kändes i dem och hur hans nervsystem reagerade.
Sittandes i sadel på en bock fick han under Ewas guidning prova olika positioner och sitsar.
Alla för olika ändamål i ridningen.
Men innan allt detta hade vi börjat dagen i Ewas kök där vi pratade lite om vilka tankar vi hade och hur vi skulle lägga upp dagen.
Det var efter det som vi gick ut i stallet och testade lite olika sadlar mm.
Till första ridpasset fick Tomas leda och rida Lilja.
Tanken var att plocka med oss det vi innan testat i sadlarna på bocken.
Han fick även träna på sin energi, placering i sadeln och att känna hästens framben.
Hästar håller sin balans på frambenen så det är mycket viktigt att vi är medvetna om dem och deras placering.
Inte det lättaste när man inte har så många ridtimmar i kroppen, att känna viket ben som lyfts och vilket som sätts ned i backen.
Sedan fick jag rida Lilja.
Jag fick träna på aktivt- och passivtföljande.
Lilja har inte varit ridhäst hos Ewa så länge utan gått som turridningshäst i Norge innan, om jag kom ihåg det rätt.
Hon behövde träna på att förstå sin roll i sammanhanget och vara och känna sig delaktig.
Jag tyckte det var en helt fantastisk upplevelse att få rida denna underbara tjej.
Det fanns många egenskaper hos henne som jag direkt kunde minnas i mitt nervsystem från den första tiden med Nokke.
När jag hade ridit klart och satt av fick jag 3 gnäggningar av henne.
Ett litet tecken på att hon till en viss del var med mig.
Jag kände en otrolig ödmjukhet och blev totalt förälskad i denna häst.
Får lite tårar i ögonen nu när jag skriver detta.
Kan ibland drömma om henne på nätterna, hon fortsätter att ge mig saker.
Hennes själ berörde mig och minnen av Nokke blev så verkliga.
Det var en otrolig upplevelse att få sitta på hennes rygg.
Efter vi ridit var det dags för lite lunch och sedan var det dags för Tomas att rida igen.
Denna gång på Clipp.
Åh vilken klippa han var!
Denna kraftfulla bruksnordis som ser så cool ut och helst vill äta, att han besatt en sådan motor och driv det hade jag aldrig kunnat gissa.
Tomas fick denna gång träna på att korta och minska steget i skritt.
Clipp visade hur proffsig han var och gick ibland upp lite mot trampet när Tomas fick till timeingen rätt.
Jätte intressant att se Tomas rida och vikten av känsla.
Jag är så glad att jag har så många ridtimmar i mitt system, man märker hur mycket man har "gratis" när man ser någon annan träna. Tomas red otroligt fint, travade och till och med red lätt.
Såg väldigt fint och kontrollerat ut, jag blev så stolt!
Sedan fick även jag äran att rida en sväng på Clipp.
Alltså den hästen!
Jävlar!
Han känns inte som han ser ut.
Sådan kraft, sådan vilja, sådan styrka och ändå så lätt och så mjuk.
Vi tog några skolgalopp anslag och jag tror jag mest satt och log.
Sedan fick jag avsluta dagen med att rida ett till pass, detta på vackra Elektron.
Denna kille är en korsning kallblodstravare/PRE.
Ganska ung och under skolning.
Han lärde mig vikten av takt, att känna var linjeringen blir bruten och hur man genom lätt guidning kan få hästen att hitta rätt själv.
Red han även under Kraftdagarna och vad otroligt mycket han utvecklats sedan dess!
Jätte roligt att få uppleva.
Dagen avslutades med samtal i Ewas kök och vi fick med oss lite övningar att fortsätta att träna på hemma.
Tror resan blev en lite "komma igång" boost för Tomas för nu har vi varit och köpt säkerhetsväst till honom och fårskinnsludd (till stiglädren). Han till och med klämde till och köpte ett schabrak till Prickig!
Ewa sa något under dagen uppe hos henne som jag snabbt tog till mig "när det blir vinter behöver man lite lyx för motivationen" (fritt tolkat ur minnet) *fniss* Så nu har även jag köpt 3 nya schabrak *visslar oskyldigt*
Är så otroligt tacksam att få ta del av Ewas visdom och kunnande.
Känner ingen som tänkt så mycket och vridit och vänt på saker som hon.
Den kunskap hon besitter är ofantlig.
Och ändå vill hon att man ska tänka själv, hon kommer inte med färdiga lösningar utan hon sår små frön, planterar idéer och får sina elever att växa genom att tänka själva och bilda sig sina egna uppfattningar och slutsatser.
Hon ger inga färdiga lösningar, för ingen lösning är direkt anpassningsbar på någon annan.
För vi är alla unika, varje situation är unik och vi måste alla lära oss att handla utifrån det med den värdegrund vi valt att ha i botten.
Vi byter erfarenheter men alla måste vi skapa våra egna upplevelser.
Den 10:e september har vi i ARV anordnat en resa till Ewa, så då får jag åka dit igen.
Längtar!
Är du medlem i ARV så får du inte missa chansen att följa med, du kommer inte ångra dig!
Du hittar anmälan HÄR.
1933 byggdes vårat hus av Einar och Stina.
Eller rättare sagt Stina bodde på andra sidan sjön och flyttade in med Einar 1938.
Igår när jag var i Ånge och höll lektioner kom det släktingar till Einar och Stina och besökte vår gård.
Tomas fick vet lite om gården, de fick sig en rundtur och vi fick en bild på vår gård från 1955.
Oj så vackert det var här då!
De 3 husen längst ned i bild finns inte längre.
Där ser man den gamla ladan och ladugården på vilkas grund vi nu bygger en grillplats. .
De ersattes senare med de byggnader som vi idag har som stall och hölada.
Så då vet vi att stallet och ladan är senare byggda än 55 i alla fall.
På bilden ser man en liten sandhög på gräsmattan vid flaggstången, den var tydligen Görans stavhoppningsgrop.
Hur underbart är inte det?
Nu vet inte jag om Göran var Einars bror eller son... Tomas kom inte riktigt ihåg.
Verkligen jätte roligt i alla fall att få se hur det har sett ut hos oss en gång i tiden.
Jag har tänkt så mycket på det på slutet och nu fick jag en bild.
Gårdens historia känns viktig det finns pusselbitar där som jag vet kommer ha påverkan.
På torsdag kommer vår Em och till helgen är det Selånger marknad, kommer bli en toppen vecka det här!
Idag är det exakt 1 år sedan Pilgrim rullade in med hästlastbilen här till oss i Sundsvall. Tänka att tiden gått så fort och ändå känns det som om han alltid funnits här.
Vår fina Pilgrim, vad vore vi utan dig!
Du gör oss så lyckliga varje dag.
Vi älskar dig så mycket!
Höll på att skriva "I helgen" i rubriken på detta inlägg.
Man blir helt dagvill av att ha semester.
Idag har jag i alla fall jobbat första dagen, gick riktigt bra.
Hade inte det minsta ångest innan, utan det kändes rätt bar att åka till jobbet imorse.
Skönt också att börja på en torsdag.
I tisdags var jag och min vän Sara på en loppistur.
Under denna tur hittade jag två helt fantastiska gamla spön på en antikaffär!
De är gjorda i någon sort ädelträ med silver knoppar.
Perfekt tyngd och så sköna att hålla i.
Fördelen med dessa spön är att de inte snärtar eller svider på hästen.
Det blir bara tydlig, rak kommunikation.
Jag brukar ju använda spö väldigt försiktigt men oj så mycket bättre det blev med dessa!
Super nöjd.
Cappe är riktigt super fin just nu.
Har tagit på kapsonen igen för att hitta det sista i högersidans linjering och formgivining och det fungerar över förväntan.
Ibland får jag verkligen hjälpa honom för att han ska placera sig "rätt".
Vet själv hur det känns att gå emot något i kroppen som känns fel.
Prova själv t.ex. att knäppa händerna åt "fel" håll.
Det är egentligen lika rätt, men antagligen kommer du tycka att ena hållet känns hemska konstigt.
Lite så tror jag Cappe upplever sin högersida vissa dagar.
Det är då jag går in och hjälper honom lite.
Sedan får han känna på det och sedan välja själv hur han vill förhålla sig till mitt förslag.
Nu på slutet har han mer och mer börjat välja att vara kvar och försöka hitta dit själv.
Jag anser att min roll när jag rider är att guida.
Vill att hästen själv ska förstå och välja det som är rätt.
Men ibland anser jag att jag måste bli lite mer konkret och direkt i min hjälpgivning.
Men sedan är det viktigt att snabbt återgå till att bli passiv och låta hästen fundera, klura och vara med och bestämma igen.
Prickig är också hur fin som helst just nu.
Han har vuxit lite nu på slutet (både på höjden och bredden) så vi har mest fokuserat på att fokusera.
Ridit en hel del timglaset med uppgångar till trav och påskjut rakt fram.
Han är så himla fin.
Han har den trevligaste framåtbjudning jag någonsin upplevt.
Det har även hunnit bli lite shopping så här i slutet på semestern.
Husse har köpt sig en säkerhetsväst och ett schabrak till Prickig.
Sedan fick pojkarna nya grimmor och lite annat.
Glömde fota dem så de få jag visa senare.
Nu ikväll ska jag hålla en lektion och sedan är det styrelsemöte i ARV.
Imorgon är det fredag, då blir det en tur i svampskogen efter jobbet och sedan är det helg!
Tänk vad underbart det var att börja jobba på en torsdag.
I år kom jag äntligen iväg till Arena.
Varje år har det alltid krockat med min årliga loppisresa med mina bloggvänner, men i år blev den resan en vecka tidigare så då kunde jag äntligen åka på båda.
Jag hade inga förväntningar på att bli frälst, få en religiös upplevelse eller se fantastisk ridning.
Utan jag hade istället helt andra glasögon på mig.
Glasögon att lyssna och sätt mig in i hur andra tänker och varför.
Årets arrangemang hade en stor tonvikt på klassisk dressyr, vilket jag fann väldigt tråkigt.
Fick tyvärr se sådan typ av ridning och hästträning som jag inte kan stödja och det fick mig att lämna ridhuset ett flertal gånger.
Jag har inget problem med att människor tänker olika, men att se översitteri, härskarmetoder och utnyttjande av hästar det utsätter jag mig inte för.
Har dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig titta på "dålig/hemsk" ridning/hästhantering om jag inte kan påverka den.
Men nu lämnar vi det dåliga därhän och fokuserar på det som var bra och intressant.
Filmen ovan är från Christofers uppvisning.
Ni får alla titta och bild er en egen uppfattning om det ni ser.
Men oavsett det som var bra respektive dåligt så hade Christofer och hans häst en avslappnad och lugn relation till varandra och det trots att det var uppvisning.
Det kan jag säga är inte enkelt att åstadkomma.
Uppvisning och tävling är de saker som kan ta fram de sämsta sidorna hos människor...
Så då var det trevligt att se någon som kunde ta det för var det blev och försöka släppa prestationskraven.
Annars var det mest Christina Drangel som jag tittade på under helgen.
Det jag fann riktigt intressant var den TTouch hon använde sig av för att hjälpa hästen hitta rätt i sin kropp, bli rak, lyfta ryggen mm.
Tyvärr berättade hon inte så mycket om det men jag iakttog noga när hon ritade cirklar på hästen med sina fingrar och fick den att ställa på sig korrekt.
Sedan visade hon lite långtygling och dag två hade hennes dotter en uppvisning.
Alla instruktörer hade även träningar under dessa dagar och det var intressant att gå runt och lyssna på dem.
Uteridbanan var fantastiskt fin.
Älskar det låga staketet och blommorna runt.
Så skulle jag lätt kunna tänka mig att ha här hemma.
Sedan fanns det lilla ridhuset vid slottet.
Med sina 10x20m var det inte direkt stort. Men faktiskt fullt användbart.
Man kanske skulle satsa på ett lite ridhus själv (börjar genast Googla maskinhallar) .
Det stora ridhuset såg ut som en upp och ner vänd segelbåt.
Fantastiskt vackert och ett jätte fint ljus.
Något annat som var vackert under dessa dagar var vårt boende.
Ibland har man tur när man bokar.
Fint, nybyggt och härlig uteplats att dricka rosé på kvällarna på.
Passade även på att gå på ett seminarium på Sparreholm om Feldenkrais.
Jätte intressant och så häftigt att få testa.
Att man genom medvetenhet kunde få sin kropp att börja fungera korrekt och bli rörligare och mjukare.
Sista kvällen åkte vi in till Strängnäs.
Åt god mat och tog en promenad längs vattnet.
Det blev 3 härliga dagar med trevligt sällskap och god mat.
Fanns mycket mer att önska av uppvisningarna och själva eventet.
Jag känner mig bara ännu mer säkrare på min väg nu.
Men alla är fria att gå sin egen, jag är bara väldigt glad för att jag vet hur min ser ut.
Dagarna rusar förbi, varför är sommaren så kort!?
Redan augusti, vad hände?
Har så mycket jag vill dela med mig av här men hinner inte med mig.
Vill inte sitta vid datorn när solen strålar och vi har en massa saker på gång på gården.
Men ska verkligen se till att komma med lite uppdateringar nu. Saknar bloggen, älskar att få dela med mig till er.
Hästarna mår jätte bra!
Många har frågat om Cappe, inser att det var jätte länge sedan det kom några nya bilder på honom *skäms*
Så det lovar jag att fixa nu, men han är precis lika fin som vanligt.
Annars har hästarna det rätt lugnt.
Äter gräs och mår gott och vi rider lite lugnt nästan varje dag.
Det är rätt varmt och det är så himla skönt att ha ett stort, svalt och luftigt stall att ta in dem i på dagarna
De älskar verkligen att få komma in.
Nu ska jag iväg till mina tjejer i Knävland.
Vi sparkar igång höstens träningar med ett litet ridläger.
Kommer bli superskoj!!!
Men jag lovar ett inlägg senast lördag, då om ARena 2016.
Sedan ligger Kraftdagarna och mitt och Tomas besök hos Ewa på kö.
