Jag måste ha världens finaste häst!
Jag är så stolt över honom att jag nästan spricker.
Igår red vi upp på berget tillsammans med Nina och Ojiji och jag förundras verkligen över hur otroligt följsam Prickig är.
Jag har lyckats att forma honom (eller kanske han mig) till en häst helt utan motstånd.
Har sagt det förut men all tid jag har lagt ned i vinter har verkligen gett resultat.
Att sitta på en häst som bjuder framåt med kraftigt påskjut och stor livsglädje är underbart.
Han ger mig så mycket energi och hans nyfikenhet och glädje är helt underbar att få uppleva.
Jag är så lycklig och han är så fantastisk att jag knappt kan beskriva det i ord.
Han gör mig verkligen till en bättre ryttare och jag känner att han hjälper mig att utveckla min mentala kommunikation (ESP).
Han gör sitt bästa för att "prata" så tydligt han kan och han är verkligen lätt att förstå.
Min fantastiska Prick!
Mitt lyckopiller!
En av mina livsguider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar