Vår utveckling i bilder

Här pågår laddningen för fullt inför Birgitta träningen nästa helg.
Kan inte fatta att det äntligen är dags.
Har inte ridit för instruktör på jätte länge nu...

Cappe har verkligen gjort framsteg sedan sist och det ska bli så roligt att få lite nytt att träna på utifrån någon annans perspektiv.

Det jag har lagt fokus på sedan förra kursen är linjering, takten i uppgångarna i trav och bärigheten.
Cappe har verkligen fått kämpa för att vinkla om sig till en mer bärig form med ett naturligt och avslappnat lyft i halskotpelaren. Men han har verkligen gjort framsteg.
Lägger in lite bilder så ni kan se utvecklingen.

December 2011, när Cappe fortfarande stod på Kungsnäs

Mars 2012, efter att ha bott hos mig 1 vecka
Här ser man tydligt hur han vrider huvudet till höger pga av vargtanden, orsaken till alla hans kroppsliga problem som vi brottas med än idag. Man ser även hur spänd han är i munnen.

April 2012, efter att han varit hos mig 1 månad. Vargtanden borta och vi har bytt till stång.
Lite rakare i hals och nacke men fortfarande vridning åt höger. Dock mycket mer avslappnad om än långt ifrån bra.
Men man kan se att han börjar ändra ansiktsuttryck.

April 2013, Högre i formen men med stöd i tygeln för att orka. Fortfarande vinklad till höger dock mycket mindre

Oktober 2014, massor har hänt och fromen har blivit betydligt bättre. Nosen har kommit fram, lätt i handen och bra lyft i halskotpelaren med avslappning. Vinklingen i naken till höger i stort sätt borta och han börjar få ett helt annat uttryck i ansiktet.

Februari 2015, Ytterligare lite mer lyft i halskotpelaren. Man kan verkligen se hur stark han börjar bli i kroppen. Dock har han nosen lite långt bak på denna bild men jag tycker ändå den visar att lyftet i halskotpelaren blivit ännu bättre.
Härkan man också se att den glad busponnyn även kommer fram under ridning, att själva ridningen blivit ett roligt opch avslappnat moment.

 Det är så roligt att titta på bilder så här och se sin egen utveckling. Man glömmer lätt när man är mitt upp i den och man känner att det inte händer något. Dessa bilder gör mig ödmjuk och jag inser att vi faktiskt gjort en stor resa och och Cappeskrutt.