God Jul!

Hoppas ni får en riktigt fin jul! 

Min stjärnor!

Nu får ni bänka er framför radion igen för den 26:e dec är jag, Bandit ocg Lill-Jänta med i P4s rikstäckande program Stall.

Programmet börjar kl. 10.03 och är 30min långt.
Lovar er en massa skratt och att ni kommer tycka om programmet.

Jag hade den stora förmånen igår att få komma till P4 Västernorrlands lokaler och lyssna på avsnittet, prata med de andra deltagarna och äta lite gott.

Känner mig så nöjd efteråt, det var verkligen ett jätte bra repotage!
Så roligt att mina små älsklingar få all denna uppmärksamhet, det är de verkligen värda!

Gå in på P4s sida och dela artikeln om avsnittet så att det även blir en produktion nästa år för detta underbara program! Ni hittar sidan HÄR.

Ni kan även mejla direkt till Stall på adressen stall@sverigesradio.se

Häng på!

Så smart att bygga om en lada till ridhus, önskar jag hade en lada över...

I natt kom det lite snö, lycka!

Äntligen lite vitt ute. Välkomnar ljuset med glädje.

 

I helgen som var åkte jag till Hudiksvall och höll lektioner.

Ett nytt gäng människor och hästar, så himla roligt, inspirerande och givande.

Kände mig mer än välkommen och extra roligt att få introducera AR för några helt oinvigda.

 

Var verkligen jätte fina ekipage, blev kär i alla hästar.

Och jag längtar nu bara mer och mer efter att få ha en till häst själv.

Men måste vänta lite till, vi har så mycket att göra hemma och tiden skulle aldrig räcka till för 2 just nu...

 

Igår kom Cappes nya boots och brodd, så nu blir det rida av igen.

Han har fått vila nu i en vecka pga isen (förutom de gånger vi busat lite på husses gräsmatta).

Men nu finns det inga hinder längre. 

Hoppas kunna rida ut i helgen och få galoppera ordentligt!

 

Klart att världens snällaste mys-oxe har ett hjärta i pälsen!

Igår kväll när vi nattade djuren fick jag en känsla av att "nu är det dags".
Jag och Tomas stod och myste med korna och insåg att Bandit vuxit typ 20cm sedan i somras.

"Lyft upp mig" sa jag till Tomas och sedan hängde jag där över ryggen på honom.
Han brydde sig inte ens.
Har ju hoppat upp och ner bredvid honom, stått och lutat mig över honom från en pall men inte hängt helt och hållet tidigare.
Han är bara bäst!
Bara snön kommer nu och det inte är hårt och isigt längre så ska jag börja sitta på honom.
Har ju sagt hela tiden att han är för liten men nu är han ju jätte stor!
Undra när det hände *fniss*
Så nu måste jag börja fundera på vad jag ska sitta på, funderar på en sådan där padd man har under westensadlar, alternativt att han kanske kan har Cappes barbackapadd.
Vi får se vad det blir.

Nu i helgen blir det minijul med gudsonen, julmys hos Sara och Tomas, en lektion för en ny elev, klä julgranen, slå in julklappar och lägga lite extra tid på ko-träning.
Sedan börjar julledigheten, kommer vara ledig fram till den 12:e januari, underbart!

Före- och efterbild

 

Har visat denna bild förut men måste göra det igen.

Dels för att jag är väldigt stolt över vad i åstadkommit men även för att den varit upp till diskussion på Hästforum på Facebook.

 

Den vänstra bilden är tagen på Cappe på ridskolan alldeles innan jag köpte honom.

Den högra bilden är tagen 6 månader senare.

Jag har alltså haft honom endast 6 månader och han hade redan på den korta tiden förändrats något sådant enormt att när jag tog med honom tillbaka till ridskolan för en privat hopplektion så kände stallpersonalen inte igen honom.

 





 

Måste säga att det är jätte roligt att läsa alla kommentarer i tråden, har klistrat in några här ovan.
Blir väldigt glad att folk tycker att jag gjort ett bra jobb, det är också mycket roligt att läsa vad alla experter säger om att det INTE är samma häst på bilderna.

Här ser man ju tydligt vad ljus och olika vinklar kan göra.
Den vänstra bilden är tagen med min mobil uppifrån och den högra med min systemkamera underifrån. Så det är klart att man kan bli lurad att det inte är samma häst.
Men vi vet ju alla att detta är min prins och att han faktiskt gjorde denna förvandling.

Har faktiskt idag svårt att komma ihåg att han faktiskt ansågs som ful när jag köpte honom.
Visst var han en söt busponny men han var inte vacker.
Några av mina vänner på ridskolan frågade faktiskt uppriktigt (i alla välmening) varför jag skulle köpa honom, så speciell var han.
Jag köpt han 100% på känsla och hjärta, drömde om en PRE och köpte en "ful" ponny.
Vet att jag tänkte att jag så gärna ville ha en häst för de högre skolorna och att jag nu kanske gjorde samma sak igen. Bara gick på hjärta och fick något annat.
Även om jag bestämt mig och det egentligen inte spelade någon roll så fanns tankarna där. Men det är så jag gör och jag kunde faktiskt inte ana då att han var den guldklimp som han visade sig vara ett år senare. Och jag vet också att om jag följer min mage så blir det alltid rätt, så jag behövde egentligen inte tvivla.

Men det jag främst vill lyfta med detta inlägg och denna bild är vad man faktiskt kan åstadkomma på kort tid om man gör saker på rätt sätt, utifrån hästens behov.

Rätt träning, rätt kost, bra hovar och ett liv så naturligt som möjligt ger en glad och lycklig häst.
När hästen mår bra kommer den blomma ut och bli den individ den är.
Min lilla fula ankunge blev en svan, den smala ponnyn blev en grov muskelknutte.
När han byggde muskler, fick ordning på hovarna, ja då ändrades även vinklarna på benen till de vinklar de naturligt hade.

Jag är idag väldigt stolt över det vi hunnit åstadkomma och det är så lätt att glömma det som varit innan, det är bra att bli påmind ibland.

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Vacker utsikt från fönstret i vardagsrummet

Ja det är inte alltid det blir som man tänkt sig.
Vila blev det i alla fall, hela helgen!
Tog mig inte ur sängen på 24h förutom alla 1000 vändor till toa.
Tur den är precis utanför sovrummet.

För jag fick nämligen magsjuka, så där lagomt härligt på fredag eftermiddag på väg hem från jobbet...
Sedan har jag varit helt däckad.
Tur jag har världens bästa sambo och stalltjejer som fixat ALLT medans jag låg utslagen och kved.

Naturen bjöd på så vackert väder med rimfrost och fullmåne.
Jag njöt genom fönstret.
Önskade att jag kunde vara ute i allt det vackra med min fina Cappe.

Nokkebilen extra vacker i sitt täcke av rimfrost!

Men det blev mest sängen och soffan.
Tur Kimbra är världens bästa sällskap.

Min lurviga, tussiga, lilla knaskatt

Men nu är jag frisk och pigg igen.
Igår fick Cappe sina fötter fixade av bästa Glenn!
Oj vad fina de börjar bli nu, bakhovarna ser ut som riktiga bakhovar!
Förut slet han dem så sjukt snett och konstigt och de hade en hemsk form, men nu är de perfekta.
Fick till och med beröm av Glenn för att jag hållit efter dem bra, så kände mig lite stolt.
Cappe har ju också ett helt annat rörelsemönster nu, så det är mycket som bidragit positivt till detta men vet att Glenn gjort ett mycket bra jobb och det känns så skönt! Han har verkligen öga för detaljer och känsla.

Dock är rötan fram riktigt tjurig.
Har kört äppelcidervinäger varje dag i ett år nu. Även kört en kur Pau D´Arco nu och brännässla.
Cappes mage är bättre än den någonsin varit, ögonvitorna är vita och han är så harmonisk.
Men strålrötan ger inte med sig.

Så nu blir det kolloidalt silver som en sista test.
Har inte riktigt velat testa detta då det inte känns riktigt bekvämt att hälla ut silverjoner i avloppet. Kanske man kan lämna in det på soptippen istället som miljöfarligt avfall? Måste undersöka det.

Funkar inte det heller blir det en mananalys.
Kanske borde gjort det först men tycker ändå att jag har rätt bra koll på vad jag ska prova.
Men nu börjar jag bli less på denna envisa röta.
Vet i alla fall att den inte beror på hagarna och det känns skönt.

I helgen ska jag till Hudiksvall och hålla lektioner hela dagen för ett nytt gäng.
Ska bli jätte roligt och spännande.
Alltid lika underbart att få träffa nya människor och framförallt alla fina hästar!

Hoppas även att det kommer lite snö, även om väderprognosen hela tiden ändras.

Trevlig helg!

Vår vackra gård i sken av fullmånen

Ljust!

 

Månen har lyst så himla fint i veckan med stjärnklara nätter.

Cappes vita päls syns på långt håll där han står i hagen och ser ännu mer magisk ut.

Min vackra enhörning!

 

I helgen ska vi fprtsätta jobba på nigning och samling i traven.

Vi har hittat så många nya nycklar så det är så himla roligt att träna nu.

Vi är båda två lika fokuserade så träningen ger verkligen massor.

Igår fortsatte vi med projektet "göra gården julfin".

Ljusslingan vi köpte till flaggstången på rea förra året fick nu äntligen komma upp.

 

Efter många svordommar, en helvetes massa knutar och ett par omtag senare så satt den äntligen på plats!

Åh så fint det blev!

Sjukt nöjd. Blev precis så bra som jag trott.

 

På övervångingen i läshörnan blev det helt plötsligt extra mysigt med en ljusgran utanför balkongen.

Kommer bli glad varje morgon jag vaknar nu och kliver ut ur sovrummet och möts av denna syn.

 

Nu är det äntligen helg och jag önskar er alla en underbar sådan, se till att ta tillvara på tiden och njut av stunden och bara va i nuet, för det tänker jag göra.

Nu nalkas helgen!

Det börjar dra ihop sig mot jul och jag längtar så efter ledigheten! 

Igår fick jag upp en bokhylla till förrådet på övervåningen och den är nu fylld med alla våra julsaker. 

Det är något speciellt med att städa och fixa i ordning saker. Älska ordning och reda och när saker har någonstans att bo. 

Helst vill jag kunna samla allt som är lika på samma ställe och få det överskådligt och nu med stort hus så är det äntligen möjligt! 

Cappe är så sjukt fin just nu. 

Vi har tränat skolskritt och samling i trav de senaste dagarna och det går så himla bra. Han börjar ge mig samma känsla som Nokke gjorde när vi arbetade och det är jag så lycklig för. 

Hade en sådan konstig dröm om Nokke här om natten. Har inte riktigt kommit på än vad den ville förmedla men det kommer nog i sin tid. Den gav i alla fall starka känslor och jag vet att de känslorna ville tala om något för mig. 

Måste ta mig tid att fundera lite på det. 

I helgen som kommer så har vi, hör och häpna, inget planerat!!!

Tjoho! 

Det betyder sovmorgon, mys i soffan, sushi, stutta runt inne i bara trosor och göra vad helst vi vill. 

Vi har haft sådan tur med att Tomas föräldrar varit här 3 helger och hjälpt oss massa på gården och förra helgen hade vi besök av fina vänner. 

Men nu ska det bli så sjukt skönt att vara själva!

Inga måsten, inget planerat att göra utan bara ta dagen som den kommer och självklart rida en hel massa!!! 

 

Att hålla fast vid en dröm

Kommer ihåg när vi letade gård, det var så otroligt viktigt för oss med mycket mark till hagar.
Minst 7ha sa jag alltid, gärna mer! 

Minns att detta var något som så många i vår närhet reagerade på.

Fick kommentarer så som:
"Varför ska ni ha så mycket mark?"

"2ha måste ju räcka långt att ha häst på"

"Ni har för höga krav, ni kommer aldrig hitta något!"

Men vi var benhårda.

Fick ta många strider och 4 års letande tog det innan vi fann drömgården.

Tänk att man ska bli tvungen att argumentera för det man vill ha, drömmer om och tror på när det egentligen inte berör någon av dem som fällde kommentarerna.
Det tog så mycket energi att vi tillslut valde att inte berätta att vi titta på ett hus för att slippa alla dessa frågor och ifrågasättanden.

Men nu sitter vi här, efter en höst med mer regn än man kan tro är möjligt och har fina, släta och oleriga hagar. 

Trixet?

Mycket mark!!!

Det är så enkelt.

Och helt ovärderligt. 

Herregud, jag hade hästarna på bete fram till 4:e november!
 

Nu blev det inte 7ha till hagar utan 20! 

Och är faktiskt jätte glad för det, även om grannen arrenderar ca hälften. Men jag är inte låst, marken kommer aldrig vara en begränsning. 

Mår så dåligt när jag ser människor som klämmer in flera hästar på pytte lite mark, i frimärksstora hagar och som i höst har badat till knäna i lera. Tycker så synd om dem och n u när det frusit till så blir dessa hagar så sjukt knöliga.
Kommer ihåg hur svullen Nokke var i benen varje höst för att hagen han gick i var precis en sådan och jag lovade mig själv att aldrig ha hästar på det sättet när jag hade eget.

Men nu längtar jag efter snö. 

Till våren blir det bygge av ridplan och 2 av inbeteshagarna ska byggas om. Men fram tills dess hoppas jag på en vit jul med härliga galopper i pudersnö!

 

Idag hände det spännande saker igen med korna och det kommer bli mer mediatid för dem inom kort.
Lovar att återkomma mer om det när det närmar sig!!!
 

3 par mockasiner

 

Så var det 3 mockasinhästar i hagen.

Ojiji har nu varit utan skor i 2 veckor och det går jätte bra. Igår kunde Nina till och med rida lite!

Känns så himla skönt att även O får bli en häst med glada hovar.

 

Så nu när Os hovar håller på att lära sig gå barfota så får hästarna gå i den nedre hagen där de inte hann trampa det knöligt under allt regn som kom i höst.

 

I denna hage finns ett endaste träd.

Eller ett träd är att ta i, det finns ett halvt.

 

Kring detta får de nu samsas om lunchen och det går riktigt bra.

 

Igår red jag lite på gårdsplanen och Cappe var så fin.

Han var så lugn och avspänd och jobbade på riktigt bra.

Hittade lite nig i skritten och en riktigt bra samlad trav utan anspänning.

 

Han har verkligen biffat på sig och är som en soffa att sitta på nu.

Det är så härligt att ha hästarna hemma och kunna ge dem så mycket mat de behöver, tänk att det varit höst och hästarna har INTE fallit ur.

 

Detta var ju ett ganska stort problem i förra stallet som jag stod i, där det var lite si och så med maten och det gärna snålades på höet...

Men nu bestämmer jag och det är så himla skönt!

 

Korna mår jätte bra och växer och blir lurvigare och lurvigare.

I veckan kanske de blir lite mer rampljus för dem, men återkommer mer om det.

Det börjar faktiskt bli så stora nu så att jag tänkte faktiskt börja sitta lite på Bandit snart.

Han behöver ju vänja sig inför den annalkande sommaren.