I söndags fick jag min ridbana skottad, tjoho!!!
Så nu ser den ut som ett salsgolv med perfekt underlag!
Dock har de lovat ca 40-50cm snö till denna vecka, så den kommer väl behöva plogas snart igen.
Lilja den finaste av finaste är som en dröm just nu.
Vet att jag nämnt att hon tagit stora steg framåt och nu känns det som om det går med stormsteg.
Hon dansar fram på ridbanan.
Vi leker med trampet och små ansatser till det som en dag kommer bli en levad.
Hon visar även att skolsprång är hennes grej och det är otroligt att få känna på den kraften.
I tisdags red vi lektion för Ewa.
Vi skulle rida krumelurer men det blev lite ändrade planer.
Bredvid ridbanan lastade de timmer efter avverkningen uppe i skogen.
Jag och Lilja har ridit på banan flera gånger tidigare under samma situation men igår blev hon faktiskt stressad. Något som jag väldigt sällan upplever att hon blir. Så tänker att något som hänt under dagen i hagen måste ha bidragit till spänningen.
Och då Lilja är otroligt duktig på att ta hand om sig själv, något jag verkligen älskar hos henne så tar hon själv tag i situationen och då blir vi två istället för en.
Men det är just i dessa situationer som vi kan lära oss så mycket.
Vad krävs det av mig för att återupprätta en kommunikation och bygga förtroende.
Och vad kan då vara bättre än att ha Ewa där som guide.
Oj så mycket jag lärde mig och så många saker som kom upp som var så nyttiga att ta tag i hos mig.
Tänk att ha den bästa hästläraren som finns och den bästa mänskliga läraren.
Känner mig så ödmjuk och privilegierad.
Så genom att byta plan, ja faktiskt ändra på typ allt så kunde vi upprätta kommunikationen igen och att vi tillsammans kunde lösa den situation som uppstod.
Att släppa kontroll för att kunna få och behålla relation och kommunikation.
Människan, kontrollbehov, detaljstyra och oflexibilitet....
Det är inte i de bra stunderna vi kan arbeta med dessa saker, det är i de utmanande situationerna.
Det är där de behöver processas för att sedan kunna lämnas där hän.
På resan mot att bli vårt bästa jag.
Jag älskar att utvecklas och vill hela tiden bli bättre men att "veta" och "kunna" är inte samma sak.
Just nu vräker snön ned ute och det blåser på tvären.
Känner att det kanske får räcka med snö nu...
Men fortfarande är mycket snö bättre än is *ler*
Så hästarna får vila idag och komma in tidigt.
Är extra tacksam när det blir sådana här vintrar med mycket snö och extrem kyla att jag har ett uppvärmt stall.
Hästarna kan komma in och torka, få bort is ur man, svans och hovskägg och verkligen slappna av och kunna sova. Skulle jag inte kunna tina dem skulle Lilja se ut som en julgran med tinglande pynt av is och snö...
Jag känner att detta med stall är en förutsättning för att jag ska kunna träna mina hästar på det sättet och på den nivå jag vill. Vi är givetvis alla olika med olika behov och jag menar inte att det är fel med andra lösningar, bara att detta är vad som fungerar för mig och vad jag känner är ett måste i min vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar