Tänk med fötterna

Jag tänker att jag fortsätter lite på det här med balans idag efter mitt inlägg igår.
Allt hänger egentligen ihop och vi kan inte bryta ut en del för sig, men ändå blir det lättare att förklara på det viset.

Igår var jag lite inne på handen och idag tänkte jag prata om fötterna, ryttarens fötter alltså.

Jag kommer från en bakgrund av vanlig ridning, mest dressyr och det finns saker kvar därifrån som sitter djupt rotat.
Jag har arbetat bort så många av de gamla reflexerna men det som det verkligen är svårast att bli av med är reflexen att klämma med benen.
Det lustiga är att när jag rider Pilgrim som inte vet hur det är att ha en ryttare på ryggen som klämmer, då klämmer jag aldrig.
Medan Lilja kan locka fram det i mig.
Väldigt intressant. 

Ryttarens skänkel ska vara i ungefär samma läge som sadelgjorden.
Foten ska vara vinklad vågrät mot marken och man ska kunna ta emot rörelsen från hästens kropp ner i sina fötter genom att flexa med hälen.
På det sättet kan man sitta följsamt stilla i sadeln.
Kontentan av detta blir att man bär ganska mycket av sin egen vikt på sina fötter när man rider.
Det blir mer en känsla av att stå i sadeln än att sitta tungt på rumpan. 
Sedan givetvis behöver vi anpassa våran sits utifrån vad som sker men man kan se detta som ett grundläge.

När man rider på detta sätt, med tyngd i stigbyglarna, kan man med de minsta signaler påverka hästen.
Om jag t.ex. böjer tårna i inner stigbygel kommer mina hästar följa med trycket in.
Om jag trampar i stigbyglarna i skolskritten i takt med hästens framben kommer en piaff.
Om jag trampar (drar tårna i skon) ytter-inner i en galopptakt rullar hästen över i galopp, osv.

När man märker hur pass små signaler, endast genom att använda tårna i skorna, som hästen svarar på blir det tydligt hur ofta vi gör för mycket och hur "för mycket" kan ha en negativ inverkan på hästens balans. 
Jag tror att det ibland som ryttare är lättare att känna saker när det blir fel än när det blir rätt, för rätt är ett läge där allt blir tyst och stilla och det läget känns inte.
Eller "känns inte" är väl egentligen fel uttryck, man känner nöjdhet och det är vad man bör eftersträva hela tiden.

Om ni såg bilden jag visade igår med de två trianglarna så ser man ganska direkt att våra fötter har stor påverkan på balansen, även om hela vår kropp spelar in.
Så att hitta det där jämna stödet i stigbyglarna och sedan endast använda små subtila signaler med tårna och/eller ökat tryck i stigbyglarna kommer ge direkt respons från hästen, förutsatt att ni befinner er i balans.

Just nu har jag en sadel hemma som ska provas.
I den kommer jag fortsätta utforska balansen, kommer bli mycket intressant!
Vad ska du göra i helgen?