Vi är ett team nu!

Igår jobbade jag hemifrån för att hinna få undan lite.
Det är helt otroligt hur mycket man får gjort när man sitter hemma en hel dag, så skönt.
Vädret var verkligen jätte fint så jag tog lite friskvård på lunchen och red Lilja.
Steffi var i stallet så hon var jätte gullig och fotade oss lite.

Det har hänt sjukt mycket med min och Liljas relation på slutet och det avspeglar sig verkligen i ridningen.
Jag vet hur det var med Nokke, den där dagen då han insåg att jag inte kommer försvinna ur hans liv.
Och nu har jag insett att det är precis samma med Lilja.
Hon kan verka som en otroligt trygg och självsäker häst och det är hon också men hon har även haft en mur kring sig.
Hon har då och då öppnat små hål i muren och jag har fått se lite av hennes insida men nu känns det som om hon verkligen släppt in mig på riktigt.

Hon känns nöjd och lycklig och det är den bästa av känslor.
Detta är ju inget man kan träna fram, att bygga relation tar den tid det tar men givetvis, desto mer man umgås med sin häst desto snabbare går det. 

Det är så många små förändringar som kommit på slutet och det sprider glädje i mitt hjärta.
Nu står hon snällt på stallgången utan att krafsa med hovarna och stressa mig.
När vi går tillsammans så frågar hon mig vart vi ska istället för att själv ta egna initiativ.
När jag kommer till hagen skyndar hon sig fram bara för att få stoppa in huvudet i min famn.
I ridningen är hon super engagerad. Hon gör allt jag ber henne om och försöker sitt bästa hela tiden.
Jag skämtade med Steffi igår och sa "titta hon går att sväng". Givetvis lite på skämt men det beskriver ändå hur det faktiskt har varit att rida Lilja, hon har varit snabb som en vessla att fatta egna beslut, men nu är hon så lyhörd i allt vi gör. Det känns att vi äntligen gör det tillsammans.

Jag tror att hon på riktigt ser mig som hennes människa nu och att hon verkligen tycker att det vi gör tillsammans är viktigt.
Vi är ett team nu, jag och Lilja!!!