Djupa samtal, utforskande och nära vänskap

Jag och Sara har "känt" varandra länge.
Vi red tillsammans för Birgitta Järnåker när Sara läste till smed här uppe i Norrland för många år sedan och jag minns henne vackra ponny Skip.
Sedan flyttade Sara söder ut igen och vi hade inte så mycket kontakt förrän hon gick med i Ewas Hästskola för ett par år sedan.
Förrförra sommar åkte jag och ett par vänner på en liten resa och då åkte vi hem till Sara på studiebesök i hennes smedja och efter det har en väldigt fin vänskap växt fram.
Vi "pratar" nästan dagligen via sociala medier, byter tankar och idéer och stöttar och peppar varandra.
När Ewa Schaeder kom hit och hade kurs i september så planerade vi det så att även Sara kom hit och var här i flera dagar.  

Eftersom Sara arbetar som bett-smed så hade hon en hel godiskorg med massa olika bett med sig som vi provred och testade. Oj så roligt det var och väldigt intressant. 
Ibland kan något se bra ut när vi tittar på det men inte alls funka när vi sedan testar och tvärtom.
Sådant finner jag väldigt spännande, för det kräver mer funderande.

Pilgrim är den bästa häst jag kan önska mig för att testa och utforska saker, han ställer upp på alla mina påhitt och visar tydligt hur saker och ting fungerar.
Han är verkligen med på själva utforskandet och är precis lika nyfiken som jag.
På bilden ovan ser ni när vi testar en riktigt gammal stång. Den hade en lite kedja mellan skänklarna och denna kedja la sig precis på Pilgrim underläpp (syns på bilden).
Inga problem, han ställde upp med samma engagemang som vanligt!
Sedan skulle han inte vilja ha det så varje dag men han är helt med på att pröva allt.

Det är också spännande att ha en häst som Pilgrim som aldrig upplevt något obehag i sin mun från något bett.
Jag har aldrig tagit igenom något tygeltag eller på något sätt bestraffat honom i hans mun eller tvingat honom till något.
I hans utbildning har jag ridit honom fram till handen och aldrig bett honom resignera, släppa ner huvudet eller dra in nosen på grund av inverkan från bettet.
Det är inte bettets uppgift att dra in nosen på hästen eller hålla huvudet i en viss position.
Som jag brukar säga till mina elever, hästar tar form när allt stämmer och egentligen så har hästen alltid en form och den är sann till det som precis sker. Men med skolning, muskler och styrka kan hästen sluta sin form och den välvda halsen med nacken som högsta punkt uppstår.
Hästens placering av huvud och hals ska motsvara det som händer i övrigt i kroppen och det kommer det aldrig kunna göra om vi lär hästen att t.ex. vika in nosen när vi tar i tygeln.

Och eftersom det är Pilgrim som äger det han har i sin mun så ställer han glatt upp på att testa allt.
Tycker Per Waaler beskrev detta på ett bra sätt "Hästen äger bettet och vi ska göra oss förtjänta av att få vara i andra ändan av tygel".
Men att rida med en hand som är skola och bortkopplad från vår övriga kropp kräver träning, träning och träning och en vilja till att vilja göra en förändring.
Allt börjar med ett viljebeslut och sedan kommer de där 10.000 timmarna. *ler*

Sara är inte bara en duktig smed hon är också duktig på att köra häst och arbeta med dem i skogen.
Så vad kunde vara bättre än att hon hjälpte mig passa in selen på Lilja och sedan ha en liten minilektion i selens alla delar och vilken uppgift de hade. 

Det var så himla roligt att få ha Sara här och jag längtar redan tills hon kommer tillbaka nästa gång.
Jag och Sara är just nu i full färd med att planera och fixa årets julkalender, som kommer finnas tillgänglig på våra Instagramkonton.
Den kommer beröra ämnet Samling och innehålla lite olika filmer är tanken.
I helgen är det kurs för oss instruktörer och även adepter inom Kraftskapande Ridkonst, så det blir 2 späckade dagar av samverkan och nya fördjupade kunskaper. Ser så mycket fram emot det.
Ute visar sig vintern från sin sämsta sida med is och underkylt regn, så lite utbildning vid datorn blir perfekt i helgen.

Önskar er alla en fin helg!

10.000 timmar

 

Innan du läser detta inlägg vi jag bara säga att vi alla har olika ambitioner och mål, vi vill uppnå olika saker med vår ridning och det är helt okej.
Detta inlägg syftar inte till att säga att något vi väljer att göra är bättre eller sämre än något annat.
Det ända jag vill belysa är att vi måste ha realistiska förväntningar och mål utifrån den tid vi lägger ned.
Med det sagt kommer här lite tankar om träning och resultat.

Jag har nämligen precis läst en intressant bok som heter Outliers och denna bok gjorde saker jag tänkt på under en längre tid väldigt uppenbara.
Boken tar upp vad som ligger bakom exceptionell framgång, är det medfödd talang eller hård och målmedveten träning?
Jag kan ofta känna när jag möter människor att om de vet och förstått något så vill de också kunna utföra det nu, på en gång!
Men boken sätter fingret på något viktigt, något som jag ofta försöker berätta för mina elever, nämligen att innan man kan utföra svåra uppgifter med stor skicklighet krävs det ett visst antal timmar av övning. Detta antal timmar har fastslagits genom en mängd forskning till 10.000h, något som de tog upp i boken. 

10.000h är otroligt mycket tid, så många timmar att det kan vara svår att få ett begrepp om om vi inte sätter det i proposition till något.
Om du rider på ridskola en dag i veckan och varje lektion är 1h kommer det ta 192år att komma upp i 10.000h. Än så länge har ingen människa levt så länge...
Har du en egen häst och rider i snitt 1h/5 dagar i veckan (vilket är mer än många med egen häst faktiskt gör) blir tiden för att nå 10.000h 38år.
Jag som har tre hästar rider i snitt 12h/v, då blir tiden för att nå de 10.000 timmarna 16år.  

Författaren tar också upp att övning är inget man ägnar sig åt sedan man konstaterat att man är bra. Det är den som gör att man blir bra.
Men så är det med allting, vi behöver alla fundera på vilka mål och drömmar vi har och sedan lägga ned den mängd tid det krävs för att lyckas. Och mina mål och drömmar ja de kräver dessa 10.000h som en grund att sedan bygga vidare från. 

Jag tänker på all tid och målmedveten träning jag och Pilgrim lagt ned och att utifrån det nu kunna visa en filmsnutt när vi tränar mot piaffen där allt ser lätt ut. Det känns verkligen helt fantastiskt. För det är precis så det ska vara, träningen ska få det att se enkelt ut. Och ni som känner oss och sett mig och Pilgrim träna vet att detta inte alls var något som var lätt från början. Pilgrim har fler gångarter än 3 och det diagonala och den snabba takten har verkligen varit klurig att finna. Men med målmedveten träning, tillförlit till processen och en hel massa investerade timmar är vi här idag och jag är otroligt stolt.
Nu kan jag knapp vänta på att få gå ut och rida mina hästar idag och räkna av fler timmar på resan mot målet.

Jag vill avslutar dagens inlägg med ett citat av Ingmar Stenmark

"Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag!"
Ingemar Stenmark.

Kurs Ewa Schaeder 4-5 sept

Oj vad tiden springer och jag har nästan glömt bort min blogg, men jätte roligt att så många hört av sig om att de saknar mina inlägg det sporrar mig att se till att uppdatera igen och jag har så mycket att skriva om så nu kommer det komma massa inlägg.

Första helgen i september hade vi kurs här hemma på gården med bästa Ewa Schaeder.
Det var kurs i 2 dagar och alla ekipage red 2 pass på lördagen och 1 pass på söndagen.
Jag red Pilgrim båda dagarna och det blev verkligen bra med 3 pass. 

Pass 1 hade vi fokus på koordinationen över framdelen. Vi red på volt och vände genom volten genom att använda ytter fram och sedan nya inner fram.
Efter det red vi lite växlande sluta-öppna längs långsidan med fokus på flöde och jätte lite "vinkel".
Övergångar skritt-trav på hängande tygel. När övergångar görs på hängande tygel måste hästen använda sin muskulatur kring bakknäna i avsaktningarna.
Sedan avslutade vi passet med lite kraftansamling genom att stanna, backa 2 steg och sedan galopp.
Detta för att börja bygga upp energi inför nästa pass. 

Pass 2 började vi fokusera på trampet. Red långsamma steg i öppna och försökte därifrån finna det diagonala. När det var på plats försökte vi öka energinivån. Återigen byggde vi upp en högre energi för att ta med till det tredje passet. Under detta arbete gjorde Pilgrim en liten ansats till en levad där han trampade in under sig och vek sedan in sina framben. Så häftigt, ibland blir det inte som vi tänkt men då kan hästen visa något annat som komma skall i framtiden.
I en "riktig" levad hänger framdelen på bakdelens muskulatur. Framdelen lyfts inte upp utan hästen viker bara in sina framben.  

Pass3 började vi titta på skolgaloppen. Och oj så klurigt det var i mitt nervsystem. Skolgalopp är som en promenerande känsla, en galopp utan svävmoment och Pilgrims skolgalopp är lååååångsam, mycket långsammare än min kropp förstått. Vi fortsatte även att arbeta med skritt-trav övergångar för att börja aktivera start- och stoppmuskulaturen. Endast 2 steg i varje gångart.
Efter det red vi lite mer tramp, nu med mer energi och jag fick tänka på att inte lätta i väg Pilgrim för mycket emellan för då blev sträckan tillbaka till samling för lång.

En otroligt bra kurs och Ewa var i sitt esse.
Jag lärde mig så otroligt mycket nytt och det var så många bra saker jag kunde ta med mig från varje ekipage. Nu när jag sitter och läser igenom anteckningarna hänförs jag över all kunskap som står där nedskriven.
Ewas kunskap är enorm och jag är så glad att få ta del av den, tänk så mycket jag lärt mig och så långt jag och mina hästar kommit sedan vi mötte Ewa <3.

När Pilgrim koncentrerar sig gör han små rörelser med sin överläpp, så otroligt gulligt.
Tänker att vi är rätt lika han och jag för jag gör krumelurer med tungan när jag koncentrerar mig.

Fågel Fenix

Världens bästa Cappe!
Cappe har de senaste åren varit min oturs fågel.
Problem med tänderna när jag köpte honom, allvarlig ögonskada, lättare fånganfall, senskada (2ggr) och sedan en allvarlig stukning av hasen.
Det kanske inte låter så mycket för vissa men för mig som *peppar peppar* inte brukar ha skadade hästar så känns det som hur mycket som helst.
Och det som varit mest problematiskt är att alla saker ersatt varandra, precis när vi kommit igång igen har något nytt inträffat.

Nu är Cappe 19år och jag har äntligen insett han faktiskt inte är min oturs fågel, han är min fågel Fenix!
Jag har varit så rädd om honom på slutet, behandlat honom med största försiktighet, lagt ett enormt arbete på att få honom tillbaka i styrka och verkligen stärkt honom.
Jag har hållit honom för mig själv och velat gömma och skydda honom från hela världen.
Men han har rest sig ur elden, starkare än någonsin och ingen är lyckligare än jag.

Han är en drömhäst och han har så mycket kvar att lära mig.
Jag har blivit en mycket bättre ryttare under dessa år och nu kanske jag kommer kunna göra honom rättvisa.
Han levererar mer saker än vad jag klarar av att rida men jag ser också hur otroligt mycket bättre min sits och balans blivit.
Tack Cappe för allt du lär mig, att du valde just mig av alla flickorna där på ridskolan och att jag får ha en sådan här otroligt kompetent och begåvad häst i mitt liv som du är.
På din rygg känns allt enkelt och inget omöjligt. 

För en vecka sedan fick vi vårt första skolsprång ovan mark.
Allt kändes så rätt att jag vågade testa att lägga på mer tonus och ett lite rejälare poff med skänkeln i terre á terren och vips hoppade han rakt upp i en Croupade.
Nu får vi ses när nästa tillfälle ges så jag törs prova igen.
Man får alltid testa det som är för svårt, hur ska man annars veta?
Det är en helt annan sak att sedan träna på det...

Fritidspolis

För ungefär en månad sedan skickade jag in en mananalys på Pilgrim.
Dels för att jag var väldigt nyfiken då jag inte gjort någon mananalys på mina hästar tidigare och dels för att jag hade lite funderingar som snurrat i mitt huvud ett tag.
Problemet har dock varit att jag inte hittat någon att skicka min analys till.
Jag har haft en bestämd uppfattning att personen som ska göra min mananalysen inte ska sälja egna preparat eller samarbeta med någon återförsäljare.
Det har varit viktigt för mig för att jag ska kunna känna tillförlit till resultatet.
Har en del bekanta som gjort analyser och sedan köp preparat för flera tusen och sedan gjort en ny analys och efter det fått köpa nya produkter för några tusen till...
Ni förstår ju att sådant gör mig lite skeptisk.

I vilket fall fick jag höra talas om en kvinna via en vän och det kändes väldigt bra så jag gjorde slag i saken och skickade en mananalys till henne.

Jag ryckta ca 30 strån från Pilgrims man, postade och satte in pengar på ett bankgiro. 
Ungefär en vecka efter att kvinnan mottagit Pilgrims man ringde jag upp henne och fick höra resultatet.

Det första hon sa var "jag ska få be att gratulera, vilken otroligt välskött häst du har".
Alla ni som har häst vet hur stolt en sådan komplimang gör än, för vi alla gör nog alltid vårt yttersta för våra underbara vänner.
Pilgrim hade inte en brist på något och alla kvoter var perfekta.
Det gick helt enkelt inte att få ett bättre resultat. Hon sa att det verkligen inte var vanligt att få detta svar på en analys och hon gratulerade även mig till att antagligen ha ett utmärkt grovfoder och jag vet ju att mitt hö är det absolut bästa.

Det ända hon kunde finna var att Pilgrim var lite sur i sin magen. Hon frågade då om han var en "Fritidspolis" och oj så jag skrattade när hon sa det. Alla ni som känner Pilgrim vet att det är en klockren beskrivning.
Han måste ha koll på allt och alla och han är även den som ser till att alla i flocken följer alla "laga och regler". Även om han är den som äter först och flyttar på de andra så är det ändå han som ser till att alla äter precis i sin egen matskål då det t.ex. serveras kraftfoder i hagen. Han kan alltså lämna sin mat för att flytta tillbaka Lilja om hon går och försöker äta Cappes mat. Han håller även koll vid grinden så att alla går in i rätt ordning och det är han som spanar efter faror. 

Tydligen så kan denna lilla stress som detta "uppdrag" skapar ge lite sur mage och sedan ger den sura magen lite stress som i sin tur ger sur mage osv. Ja ni förstår, det blir en ond spiral.
Så på inrådan äter nu Pilgrim Magkompositum och ska göra 2ggr/dagen i 6 veckor.
Detta med sur mage är verkligen inget farligt och inget som han blir jätte påverkad av men magen är ju verkligen viktigt för det allmänna välbefinnandet.
Jag har alltid haft tankar kring Pilgrims magen, lite diffust, inget jag kunnat sätta fingret på så, det kändes skönt att få detta svar.

Pilgrim har ätit örterna i snart 4 veckor och jag kanske märker en skillnad på ett par punkter men vill inte säga något förrän kuren är klar och jag hunnit utvärdera ordentligt. Så jag återkommer om det.
Men det känns otroligt bra att veta att han har precis rätt mängd av vitaminer och mineraler och att det jag ger honom är helt perfekt.
Jag har slutat ge färdiga mineralblandningar utan istället köper jag vitaminer och mineraler var för sig och ger utifrån behov. Och tydligen är det helt rätt metod för oss.
Men för att kunna gör det krävs det att du har ett analyserat grovfoder så du vet exakt vad din häst får i sig via det, för det är deras grund i kosten.

Har du gjort en mananalys på din häst?
Vad fick du veta?

Även de små sakerna är viktiga!

Som många av er förstått är Pilgrim en otroligt känslig häst.
Han har ett stort behov av att hålla koll på allt i hans omgivning och det finns många saker som bekymrar honom.
Samtidigt är han väldigt närvarande och när jag är med Pilgrim så är han verkligen med mig.
Hans flock är viktig och hans uppgift är att hålla koll på alla, hålla koll på allt som sker runt omkring och samtidigt se till att alla håller sig till "reglerna".
En kvinna (återkommer till det i ett annat inlägg) frågade om han var en "fritids"polis och jag måste säga att det är en väldigt bra beskrivning.
T.ex. när hästarna ska in på kvällen är det han som hjälper mig se till att allt sker i rätt ordning och dirigerar de andra hästarna i tur och ordning.

 
Och med denna fantastiska personlighet så är det lätt att han också ibland blir ängslig och vissa saker blir större än de behöver.
Ta t.ex. detta med att ta på grimman.
Detta är något som skapat spänning i Pilgrim.
Det är inga problem att sätta på honom grimma och jag tänker att många skulle missa de signaler han sänder som visar att detta är jobbigt för honom. För hästarnas signaler när något är obekvämt för dem kan vara väldigt subtila.
T.ex. kan det vara så att de slutar blinka, slutar andas, spänner näsborrarna, höjer huvudet mm.

Om ni tittar på bilderna ovan så ser ni Pilgrim som helt utan spänning och med glädje låter mig ta på honom grimma och jag tänkte nu berätta hur vi kommit dit.

Det skulle ha varit otroligt lätt för mig att ge Pilgrim godis varje gånga jag ska ta på honom grimman.
Det skulle göra det väldigt enkelt för mig, grimman skulle snabbt komma på och Pilgrim skulle ta godisen.
Men problemet skulle inte vara löst.
Godisen skulle helt enkelt locka mer än vad obehaget av grimman skulle hålla honom borta.
Så han skulle ta obehaget från grimman för att få godisen, obehaget skulle alltså inte försvinna, han skulle fortfarande ha en spänning i sig när jag sätter på grimman även om det för mig skulle te sig som om han gjorde det frivilligt.
Så hur har jag då gjort?
Jo det är super enkelt, jag har visat för honom att jag förstår hans känslor och ängslan.
Varje gång jag kommit med grimman och han visat att det skapat en spänning i honom har jag tagit bort grimman och gömt den bakom min rygg. Detta har jag sedan upprepat tills han sagt att "nu känns det okej".
Det krävs inte många sådana upprepningar av att jag gömmer grimman för att han ska förstå att jag förstår.
Och det är helt otroligt vilken fin kommunikation och relation vi får med hästen bara vi tar dess känslor på allvar, låter dem få ha en åsikt och visar att vi förstår dem och att det de känner är okej och att allt är precis som det ska.

Kurs Birgitta Järnåker dag 2

På kursen med Birgitta Järnåker red jag Pilgrim på lördagen och sedan på söndagen var det Liljas tur.
Vårt första ridpass slog mig så hårt att det tog mig mer än en timme att samla mig efteråt.

Jag fick uppleva det vackraste ridpass jag någonsin ridit.
Hon gav mig hela sin själ och det var så otroligt stor och överväldigande. 
Det var inte en yttre upplevelse, säker inget som de som betraktade oss såg, men det var ett själsligt möte på ett helt nytt plan.
Hon släppte in mig, till hennes djupast inre och hon tog emot hela min själ och bar den med den störst stolthet.
Jag fick uppleva en närhet med henne som jag aldrig upplevt innan och jag vet nu efteråt att detta var en milstolpe i vår relation.

Vilka uppgifter jag än gav henne under passet tog hon sig an dem med största engagemang och spetsade öron. Jag bara satt där som en drottning på hennes rygg och log. 

Vad fick vi träna på då?
Vi började att rida växlingar mellan öppna och diagonalsluta på medellinjen med väldigt svag böjning.
Sedan red vi skolskritt med låg tonus, öka tonusen och in mot trampet och sedan vänta och leta läget mot levaden.

Vi red även en övning med piruetter och anslag och en övning med halter och övergångar.

 
Efter kursen med Birgitta har jag och Lilja fortsatt ha en starkt uppåtgående kurva i vår träning.
Igår på vår lektion med Ewa fick vi träna på att skifta vikten, från samling tillbaka till koordinering över framdelen utan att aktivera påskjutet. En viktig nyckel i vårt fortsatta arbete med att finna trampet.

Vet att jag sagt det tusen gånger men jag kan inte med ord beskriva lyckan över att få ha Lilja i mitt liv.
För vem vore jag utan henne?

Kurs Birgitta Järnåker

Alltså WOW vilken häst jag har!

Nu får jag skämmas lite, sjukt länge sedan jag uppdaterade här...
I vilket fall har jag massor att skriva om!

Första helgen i maj hade vi som vanligt kurs för världens bästa Birgitta Järnåker här hemma på gården.
Jag var med båda dagarna och red Pilgrim första dagen och Lilja den andra.
Tänker att jag i detta inlägg berättar om mina passa på Pilgrim, så får Lilja ett eget inlägg imorgon. 

Första passet började lite trevande. Pilgrim fann situationen med kurs, folk och hästar lite jobbig och höll andan första halvan av passet. Men efter halva passet började han äntligen andas och slappnade av och sedan dansade han, precis som den stjärna han är.

Vi hade stort fokus på att hitta in i den lilla mekaniken, istället för de stora muskelgrupperna.
Ett sätt att göra detta på var att vi fick rida skolskritt utan tonus hos mig.
På så vis kunde Pilgrim finna in i det lilla utan att t.ex. spänna sin rygg.
Det blev väldigt bra och är den övning jag lagt en hel del tid på under de senaste ridpassen.

Vi fick även rida förvända slutor genom hörnen, detta för att komma åt saker i Pilgrims bog.
Har precis börjat testa detta i vår träning nu och känner att han hittar in i bra saker.
Det hjälper honom bl.a. med diagonaliteten.
Det är dock rätt klurigt, så just nu är fokus på öppna med svag böjning och lite tvärning efter långsidan och sedan ur det forma om in i den förvända slutan.
När detta fungerar fint kommer jag lägga till att rida slutan genom hörnet.

Förutom dessa övningar så låg mycket fokus på självbärighet och ridningen på helt hängande tygel.
Det är en otroligt härlig känsla att bli buren av en häst som rör sig med en sådan stolthet, balans och med ett uttryck av glädje så som Pilgrim gör. 

När jag går igenom bilderna från kursen så slås jag över att alla är mer eller mindre bra.
Det säger rätt mycket om hur långt vi kommit i vår skolning.
Jag känner mig otroligt stolt över min lilla häst.

Älskade ridbana, älskade vår

Visst är han snygg!?

Påsklov och april, så himla härligt!
Fåglarna sjunger och min ridbana är snöfri och torr. Förra veckan kom "våra" sångsvanar till vår sjö och även tranorna.
Däremot har vi storm, det blåser som tusan varje dag och har gjort i minst tre veckor.
Lilja är rätt oberörd men pojkarna blir lite, hur ska jag säga, laddade *skrattar*
Men de är jätte duktiga på att kontrollera sig, men jag gillar inte den lilla spänning som finns i dem.
Så finns denna spänning så lägger jag om våran träning till andra saker. För det är otroligt viktigt för mig att mina hästar är både kroppsligt och mentalt avspända.
Därför har jag longerat dem mycket och wow så otroligt fint de rör sig.
Det blir verkligen ett kvitto att se vad träningen gett, hur de håller ihop sig och hur fint de rör sig.
Pilgrims galopp har tagit milsvida kliv framåt, han har blivit så stark.
Snart är det dags för årets kurs med Birgitta, åh så jag längtar!
Den kursen är som kick-offen inför sommaren för mig och sedan i september kommer Ewa!
Har så mycket att se fram emot och längtar så efter sommaren och i år ska jag ta 6 veckors semester i rad, lyx! Då ska vi varva gårdsarbete med mys i skogen, kommer blir underbart!

Bästa banan med bästa underlaget

21år!

Vet ni, idag är det 21år sedan jag och Tomas träffades för första gången.
21år! Det är mer än halva mitt liv!

När jag tänker tillbaka på den kvällen så inser jag att det måste varit bestämt långt innan och att ödet verkligen fick jobba för att allt skulle klaffa så att vi faktiskt träffades den kvällen.
Men när vi väj möttes blev allt så lätt, som om vi alltid känt varandra och allt var så enkelt.
Men som jag brukar säga, är det rätt så är det lätt.

Han är min fasta punkt i tillvaron, han som håller mig kvar på jorden, han som har tålamod och lugnt betraktar mig när jag far runt som ett yrväder i "stress" och han som sedan fångar upp mig och ser till att jag landar igen.
Han som alltid supportar mina drömmar och hjälper mig uppfyllda dem.
Han som känner mig bättre än någon.
Han är den vackraste människa jag någonsin mött, på alla plan.
Han är mitt allt!

 

Älskar dig min Pomas!