fredag 28 maj 2021

Även de små sakerna är viktiga!

Som många av er förstått är Pilgrim en otroligt känslig häst.
Han har ett stort behov av att hålla koll på allt i hans omgivning och det finns många saker som bekymrar honom.
Samtidigt är han väldigt närvarande och när jag är med Pilgrim så är han verkligen med mig.
Hans flock är viktig och hans uppgift är att hålla koll på alla, hålla koll på allt som sker runt omkring och samtidigt se till att alla håller sig till "reglerna".
En kvinna (återkommer till det i ett annat inlägg) frågade om han var en "fritids"polis och jag måste säga att det är en väldigt bra beskrivning.
T.ex. när hästarna ska in på kvällen är det han som hjälper mig se till att allt sker i rätt ordning och dirigerar de andra hästarna i tur och ordning.

 
Och med denna fantastiska personlighet så är det lätt att han också ibland blir ängslig och vissa saker blir större än de behöver.
Ta t.ex. detta med att ta på grimman.
Detta är något som skapat spänning i Pilgrim.
Det är inga problem att sätta på honom grimma och jag tänker att många skulle missa de signaler han sänder som visar att detta är jobbigt för honom. För hästarnas signaler när något är obekvämt för dem kan vara väldigt subtila.
T.ex. kan det vara så att de slutar blinka, slutar andas, spänner näsborrarna, höjer huvudet mm.

Om ni tittar på bilderna ovan så ser ni Pilgrim som helt utan spänning och med glädje låter mig ta på honom grimma och jag tänkte nu berätta hur vi kommit dit.

Det skulle ha varit otroligt lätt för mig att ge Pilgrim godis varje gånga jag ska ta på honom grimman.
Det skulle göra det väldigt enkelt för mig, grimman skulle snabbt komma på och Pilgrim skulle ta godisen.
Men problemet skulle inte vara löst.
Godisen skulle helt enkelt locka mer än vad obehaget av grimman skulle hålla honom borta.
Så han skulle ta obehaget från grimman för att få godisen, obehaget skulle alltså inte försvinna, han skulle fortfarande ha en spänning i sig när jag sätter på grimman även om det för mig skulle te sig som om han gjorde det frivilligt.
Så hur har jag då gjort?
Jo det är super enkelt, jag har visat för honom att jag förstår hans känslor och ängslan.
Varje gång jag kommit med grimman och han visat att det skapat en spänning i honom har jag tagit bort grimman och gömt den bakom min rygg. Detta har jag sedan upprepat tills han sagt att "nu känns det okej".
Det krävs inte många sådana upprepningar av att jag gömmer grimman för att han ska förstå att jag förstår.
Och det är helt otroligt vilken fin kommunikation och relation vi får med hästen bara vi tar dess känslor på allvar, låter dem få ha en åsikt och visar att vi förstår dem och att det de känner är okej och att allt är precis som det ska.

Inga kommentarer: