Vet du vad som hände din häst under dagen idag?

Lilja är moderiktig i dipdyed hårrem *fniss*

I onsdags satt jag hemma och jobbade (pluggade till en certifiering som jag skrev idag och vilken jag klarade, Tjoho)!
Runt lunchtid ser jag plötsligt en hästlastbil köra in på gården.
Vad är detta tänkte jag, någon som kört fel?
Hoppade i en jacka och gick ut. 

Men det var ingen som kört fel utan det visade sig att det skett en olycka där en kusk ramlat ur sulkyn på sin travhäst efter att ha kört på en snöklump som fått sulkyn att välta.
Hästen kom i sken, ut efter 86:an och nästan en mil senare stannade den framför grinden in till hagen till mina hästar. (Läs om olyckan här)

Hade jag inte jobbat hemma denna dag hade jag aldrig haft en aning om vad som skett.
Allt jag hade sett när jag kommit hem hade varit en snöpinne som var av, och konstiga spår fram till hagen i djupsnön (efter hjulen på sulkyn).

Mina hästar blev så klart lite uppspelta av spektaklet och for runt lite i hagen.
Men lugnet lade sig snabbt.

Men på kvällen när jag skulle ta in dem märktes att allt inte alls var som vanligt igen.

Dagen efter nyårsafton då Donne och Lilja nästan råkade i sken pga takraset så har jag tänkt mycket på det här med spänningar och stress hos våra hästar och hur den stress som inte syns utanpå är den farligaste.
Förstå hur lätt det är att vi missar denna stress hos hästen och ber hästen om något den inte klarar av för att vi saknar bakomliggande fakta och kontext.
Oftast händer just detta för vi har inte en aning om vad hästen gjort under dagen då vi inte varit med den.

Jag och Lilja har en liten ny rutin när jag tar in henne på kvällen, hon går först med grimskaftet över rumpan, sedan jag efter och sist Donne.
Lilja som kan vara lite "på" när hon ska in på kvällen och gärna försöka trava iväg blir otroligt lugn av denna metod.
Hon går in i sin roll som körhäst och tar uppgiften på fullaste allvar.
Att gå bakom hennes vikande rumpa är en fröjd och jag längtar efter att få köra henne.

Vi gjorde således samma nya rutin när vi skulle gå in på onsdagskvällen.
Lilja först och jag och Donne efter.
När vi närmar oss grinden dit travhästen kommit stelnar Lillja till.
Helt plötsligt vill hon inte gå längre.
Hon vänder sig om och tittar frågandes på mig, sedan stannar hon, lägger en halv volt tillbaka och går in bakom min rygg.

Jag förstår precis varför och jag går lugnt före henne ut genom grinden.
Men tänk så lätt jag hade kunnat mana på henne, smackat och drivit på. Jag menar hon går ju alltid ut genom grinden först och alla andra dagar har ju detta inte varit något problem...

Hur ofta gör vi så?
Kräver något av våra hästar när de visar att de inte vill/kan bara för att de har gjort detta alla tidigare dar? 
Kanske det räcker med att vi är lite stressade, att det är kallt ute och vi vill in fort eller något annat mänskligt.
Vi har inte tid eller ork eller är inte ens närvarande i stunden för att reflektera över detta och hästen uppfattas av oss som "krånglig" och "dum". 

Men det är viktigt att komma ihåg att vi kan inte vet allt som hänt hästen under dagen om vi inte är med den 24 timmar om dygnet.
Och vill den plötsligt inte göra något som den alltid gjort förut eller helt plötsligt reagerar på ett annat sätt än den brukar så finns det antagligen en naturlig anledning till det.

Nu vet jag ju Lilljas anledning till att inte vilja gå först ut genom grinden, hon blev väldigt påverkad av energin som händelsen med travhästen skapades.
Igår när jag ledde in dem från hagen gick hon direkt in bakom min rygg och var tydlig med att hon inte ville vara "körhäst".

Det är en utmaning att läsa sina hästar men det är viktigt att vi är öppna för alla nyanser och förändringar som sker och att vi är ödmjuka till att det faktiskt kan ha hänt något under hästens dag som resulterar i det beteende vi möter. 

Hästar vill vara till lags, viktigt att komma ihåg.
Och hur gärna vi än vill så är det svårt att vara med den 24 timmar om dygnet.