Vi gjorde det!

Egentligen vet jag inte om jag törs ropa hej än, men jag tror ta mig tusan att vi gjorde det!

Vi klarade Cappes öga!
Alltså jag typ gråter av lättnad när jag skriver detta.
Som vi kämpat.
Har aldrig varit så här trött och slut i hela mitt liv men nu känns det som att det vänder. 
Vi visste inte ens om vi skulle klara ögat, än mindre om han skulle få behålla synen.
Men just nu ser det jätte bra ut och han ser med ögat!

Veterinären sa lite så här i efterhand att vid en sådan här allvarlig ögonskada brukar man behöva ställa in hästen på klinik för medicinering och behandling.
Då syr de då fast en slang i hästens öga för att kunna ge medicin varannan timme och till slut bruk de knappt få närma sig slangen på hästen.
Men Cappe har varit tapper och trots att han haft så ont så har jag fått droppa honom i ögat.
Och detta har jag gjort i stort sett varannan timme dygnet runt förutom de typ 6h jag sovit. 
Många mediciner har det blivit och många veterinärräkningar men vad gör det.
Jag tror att det var serumet som fixade det hela till slut.
Kroppens egen förmåga att läka sig är otrolig och det är så roligt att även veterinärer börjar utnyttja denna egenskap istället för att medicinera med kemiskt framställda preparat.
Undra hur lång tid det tar innan man börjar behandla människor med ögonskador med deras egen plasma?

Nu är Cappe en glad häst igen och han dra sig inte längre undan i hagen från de andra hästarna.
Han och Prickig busar, stegrar och leker igen så ordningen är återställd.
Dock är han fortfarande lite svullen i sitt bakben som han vrickade för några veckor sedan.
Har bett veterinär Gunnar komma ut idag och kolla på det med ultraljud.
På så vis får vi en klar bild över hur läget är och jag slipper gå och fundera.
Det känns alltid bättre att veta än att gå runt och tänka "om" och inte veta om man gör rätt eller inte.
Distriktarna har ju kollat på honom innan och jag får en salva som jag smörjer honom med varje dag, typ som Voltaren fast för häst.
Men jag behöver veta hur det verkligen ser ut för att kunna slappna av ordentligt.
Så därför har jag bett Gunnar komma.

Man jag andas ut för ögat och ser fram emot lite julledighet snart, som jag behöver det.
Och till nyår kommer Emma, alltså jag längtar så jag håller på att dö.
Behöver hennes energi nu!