En ny era

I måndags var det dag för Ojiji att åka "hem".
Är så lycklig för den tid vi har fått ha dem här hos oss men nu är det dags för honom att få bo hos sin Nina.
Vet precis hur lycklig Nina känner sig, jag kände samma sak när jag fick ta hem Cappe hit.

Den 19: juni 2014 kom de ridandes hit och bra precis 2 år senare var det dags för Nina att få ta hem sin älskade O.
Nu börjar deras egna äventyr!

Cappe, Prickig och Maxine har tagit det hela med ro.
Jag har förbrett dem länge och de har inte en endaste gång funderat över vart Ojiji är.
De vet att han åkt hem.

Så nu finns möjligheten för en till två ny hästar att få flytta in här.
Har ingen brådska, det viktiga är att det blir rätt.
Ska bli spännande att se vad som händer.

Liten blir stor

Ridglädje!

Alltså fatta, min lilla Prick börjar bli stor.
Tror knappt att det är sant.
Sista veckorna har han fullkomligt blommat ut och gör de mest roliga och knasiga saker när jag rider.

Han har hittat någon form av balans och denna testar han nu på alla möjliga sätt.
Det kan vara att ta två steg i typ "passage" innan han börjar trava, att göra jätte hopp i galoppfattningarna eller att fortsätta göra fattning på fattning men en massa luft tills jag helt tappat balansen.
Då stannar han och ser full i skjutton ut.
Jag är helt övertygad om att det är hans sätt att skoja till det lite på.
Han älskar att busa och hitta på små hyss, han är verkligen den roligast häst jag träffat.

Galoppfattning "hopp" ala Prickig

I ridningen är han nu så lätt, så lätt.
Det är bara att sitta där och andas.
Han följer min tanke och sits och hjälper som tyglar och skänklar är överflödiga.
Det som verkligen fascinerar mig är att han som oftast bjuder mig att sitta på hans rygg även fast han inte är så skolad.
Men denna häst är ett mirakel och jag får nog helt enkelt förstå att inget kommer vara så som jag trodde att det skulle vara och han kommer aldrig sluta att förvåna mig.

Men jag måste däremot orka använda sadeln mycket oftare på honom.
Det blir rätt utmanande för mig att ta ansvar över min egen kropp när han bjuder på så mycket rörlighet, energi och påhitt.
Så det får bli min läxa.

På tisdag bär det av upp till Ewa, som jag längtar även fast jag är precis hemkommen från ARena.
Men mer om det kommer i ett eget inlägg.
Fick många nya infallsvinklar... Vilka alla övertygade mig om att jag är på rätt väg.
Fast det visste jag ju redan.
Jag letar inte längre, jag vet precis vart jag vill men jag försöker förstå hur andra tänker och hur och varför de har valt att se på saker på det sätt de gör.
Mycket intressant.
Dock har jag lovat mig själv denna helg att ALDRIG mer se på dålig "ridning".
Om jag inte kan påverka situationen så är det bättre att jag går därifrån och slipper se.



Det inte naprapaten klarar

Ska inom kort skriva ett långt inlägg om mina vecka med Emma och allt underbart vi gjorde tillsammans men först måste jag berätta om något som hände mig igår. 

Jag har lovat mig själv att ett av målen i år skall vara att ta hand om min egen kropp. 

Jag har börjat stretcha, gå på yoga och varit till en naprapat. 

Jag har rätt mycket låsningar och spänningar i höger sida av kroppen. 

Dessa har börjat begränsa mig rätt mycket i min ridning. 

Nog mest för att jag blivit uppmärksam på dem och det skapar frustrationer.

De här låsningarna, främst den i höften brukar återkomma med jämna mellanrum, jag går då till naprapaten och blir bra. 

Men denna gång, trots 2 besök, lyckades inte naprapaten att få loss allt. 

Jag känner ingen smärta, går inte alls runt och har ont men i ridningen har jag svårt att använda min högra höft. 

Den blir som omöjlig att flytta på. 

Ju mer jag fokuserar på detta desto mer frustration skapar det så klart. 

Det märks mest på Cappe. 

Då han kommit rätt långt i sin skolning är han också mycket kräsen på sin ryttare.

Stackars Cappe vad mycket av min egen frustration han fått känna på slutet. 

Inte alls rättvist! 

Så igår när vi red så sa jag till honom innan, "idag skrittar vi bara och så hjälps vi åt båda två med våra kroppar och linjering".

Och det gick riktigt bra! 

Så glada vi blev.

Vi tränade ca 20min och sedan skrittade vi ut en sväng. 

Valde en helt ny väg, allt för att göra Cappe så glad som möjligt.

När vi ridit klart och nästan var hemma hoppade Cappe plötsligt till. 

Jag höll nästan på att ramla av men det häftiga var att han typ knäckte loss min höft! 

Fatta! 

Det naprapaten misslyckats med, det fixade han. 

Gissa om han såg nöjd ut. 

Han hade verkligen väntat på att jag skulle komma till insikt och acceptera, sedan hjälpte han mig. 

Det är redan mycket bättre, ska bli spännande att se hur det känns nästa ridpass. 

Alltså dessa hästar, dessa magiska väsen, vad skulle vi göra utan deras klokskap och visdom!? 

Magiska Pilgrim

Alltså den här hästen slutar aldrig att förvåna mig!

Igår tog jag och Emma med oss pojkarna till grannens ridbana och Prickig var helt magisk.
Red runt helt kravlöst så som jag brukar.
Tränade lite uppgångar till trav och sedan att han skulle hålla traven en liten längre bit.
När det funkade fint bad jag lite försiktigt om samling.

Samling på Prickig, som är en rätt så oskolad häst, består i att jag på slutet av passet om han känns redo ber han korta sitt steg bak lite genom att knappt märkbart vibrera i kedjan.

Detta är något han svarar otroligt fint på, jag kan verkligen känna att signalen hamnar i hans bakknän, rätt häftigt faktiskt.

Men igår när jag gjorde detta sa Prickig "kolla vad jag lärt mig".
Man känner verkligen när han har egna idéer och saker han vill prova.
När han kommer med förslag är det bara för mig att säga "varsågod".
Igår resulterade det i galoppanslag ur den "samlade" traven.
(samlad för Prickigs nivå av skolning)

Han fick massa beröm av sin lätt chockade matte på ryggen.
Detta gjorde honom så himla nöjd att han sedan totalt freestylade loss!

Alltså den här hästen är helt otrolig.
Jag och Emma typ dog av skratt.

Notera att allt jag gör är att säga varsågod och uppmuntra hans energi.
Detta är inte något vi "tränar" utan det är helt och hållet en levnadsglad Prickig som börjar bli medveten och ta ansvar över sin egen kropp.
Jag har bara det stora nöjet att få åka med.

Han är verkligen bäst!



Vackra Prickig som börjar bli en stor pojk.
Igår visade han verkligen en helt ny sida som jag bara kunnat ana innan.

 

 

Nya lärdommar

Kan inte låta bli att fascineras av Pilgrims visdom. Trots sina ringa sex år har han en själ och klokskap som är flera tusen år gammal. 

Han besitter "den gamla" och "glömda" kunskapen som jag ibland har äran att få se glimtar av. 

Han lär mig så mycket, allt jag behöver göra är att lyssna och han ger mig kunskap inom det område där min fokus för tillfället ligger. 

För att ta ett exempel: 

Jag har på slutet lagt ett stort fokus på min sits, att ta ansvar för min egen kropp och på så vis bli en bättre ryttare.

Jag har verkligen försökt att sitta rak, varit till en kiropraktor och stretchar noga.

Jag och Cappe kämpar på med höger sidas formgivning och linjering medan Prickig är så otroligt liksidig.

Jag upplever mig sitta olika på pojkarna även om jag inte gör det egentligen. 

Men så en kväll när jag och P ridit upp på berget med K och Maxine och vi var på väg ner visade han mig något, något jag aldrig tänkt på innan. 

Jag red barbacka i padden och fokuserade på att sitta på pubisbenet och insida lår. 

Något som är väldigt jobbigt barbacka och än värre i nedförsbacke.

Helt plötsligt började P gå böjd till höger. 

Förstod på en gång att han ville visa mig något.

Jag började fundera. 

"Varför böjer han sig till höger när det är det hållet som jag och Cappe har mindre lätt för???" 

Jag fick det inte att gå ihop. 

Tills jag plötsligt förstod, han ger mig en motreaktion. 

Min kropp säger "böj dig till vänster". 

Prickig vet att jag egentligen vill rakt fram och visar det då genom att gå emot och böja sig åt andra hållet.

Tack vare att han gjorde det kunde jag känna av de spänningarna som bildades i min kropp och på så vis känna av vad som blivit tokigt. 

Jag fick inte fram högra höft! 

När jag rättat till detta med en medveten handling och muskelkraft blir Prickig rak. 

Dagen efter rider jag Cappe på banan. 

Jag fokuserar hela tiden på min höft och helt plötsligt går det mycket enklare till höger! 

Underbara Prickig, så ung men ändå så klok.

Att han redan har förmågan att skola mig på denna nivå med dessa nyanser är helt sjukt! 

Han är magisk!

Magisk är även Bandit.

Han har en sådan aura runt sig att jag ibland tappar andan. 

Han är minst lika klok som Prickig. 

Bandit är lite som en yogamästare i energi eller som en buddistmunk. 

Han är från bortom denna värld.

Han och Cappe har alltid varit vänner och nu har även han och Prickig funnit varandra. 

Det är riktigt magisk att få se när de "talar" med varandra. 

Tomas tog ett par härliga bilder här om kvällen med mobilen när de stod och myste tillsammans.

Mina fina pojkar! 

Så jag älskar dem! 

 

Världen är full av magi

Världen är full av magi det är bara att öppna sina ögon och uppleva den.
I ett stall, på en krok, hänger helt vanliga elband.
Men om du tittar lite närmre ser du den vackraste av hästar träda fram.

Så stolt blickar han ut över världen, den långa manen har några tovor och pannluggen faller vackert ned längs ansiktets ena sida.

Vem är han?
Vad har han att berätta? 

Jag vet vem jag såg.
En svart hingst.
Fylld av stolthet och magi.
Även om vårt möte var kort, både i detta liv och i hans nya, så har han lärt mig så mycket.
Min tacksamhet saknar ord.
Jag tackade för att jag åter fick möta honom och för det han gett mig.

Våra vägar korsades för ett ögonblick men allt det han lärde mig det bär jag med mig resten av mitt liv. 

Klapp på axeln

Hjälp va duktiga vi varit i helgen!
Vi har fått så sjukt mycket gjort även om det känns som om vi tagit det lugnt.

Inledde lördagen med ett besök på Lögdö marknad, där mötte jag upp bästa Mia.
Hon hade fixat 2 nya hästar till mitt stall *blink*
Men de snyggingarna kommer i ett eget inlägg. 

Sedan hem och flytta hö och städa höladan.
Oj va mycket hö jag har kvar, men det gör ju inte så mycket. Blir ju bara lite mindre jag behöver ta in i år.
Det tog verkligen hela kvällen att göra klart i ladan, tur K och C kom på slutet och hjälpt till.
Sedan blev det en rejäl dusch och efter det grillat och rödbetor med chevre. 

Idag har jag hunnit ha en lektion på morgonen, sytt om en klänning, fixat beteshage nummer två, flyttat hästarna, flyttat korna, fyllt 250l vatten, skottat och krattat matjord och lagat veckans mat.
Nu återstår bara att ha styrelsemöte med ARV och rida båda pojkarna.

Måste verkligen klappa mig själv på axeln för allt vi gjort denna helg.
Tomas har dessutom satt upp en rullgardin, fixat med bromsarna på gräsklipparen, skottat en jäkla massa fyllnadsmassor och klipp gräsmattan.
Alltså vår gräsmatta växer värre än åkern!
Någon som har något tips på att få en gräsmatta att växa långsammare? *skrattar*
Har hört att gäss är bra på att beta... 

I vilket fall, tänk vilken tillfredsställelse det är att få saker gjorda.
Nu börjar vi äntligen närma oss bygget av grillplatsen.

På torsdag åker vi till Emma, som jag längtar.
Besök på Ullared inplanerat, ska bli spännande.

Djuren är jätte glada idag.
Hästarna har fått flytta ned på STORA betet och korna har fått flytta in i den mindre beteshagen.
Så klockrent att kunna växelbeta med hästarna och korna. 
Har inte gått med korna i grimma på hela vintern, gick in i hagen och de kröp in i grimmorna själva.
Sedan gick de som 2 snälla hundar till den nya hagen.
Alltså de är så fantastiska att jag får nypa mig själv i armen.
De måste vara världens mest okomplicerade djur.

Lill-Jänta sa att hon var sugen på en ridtur snart.
Så vi måste ta och komma igång igen. 
Ska prova barbackapadden på henne, tror det kan bli rätt bra.
Bandit behöver en ny grimma, nu har han vuxit ur COB, dags för en Full.
Undra vilken färg han vill ha, tror han skulle bära upp rosa. *ler*

Tre arbetsdagar kvar, sedan går vi på 5v lång semester.
Så himla mycket roligt planerat, längtar så jag nästan spricker!

Nu är det sommar, kvällarna är varma och ljus och jag är så lycklig!

Världens bästa Prick!

Alltså Prickig!

Jag måste ha världens finaste häst! 

Jag är så stolt över honom att jag nästan spricker. 

Igår red vi upp på berget tillsammans med Nina och Ojiji och jag förundras verkligen över hur otroligt följsam Prickig är.

Jag har lyckats att forma honom (eller kanske han mig) till en häst helt utan motstånd. 

Har sagt det förut men all tid jag har lagt ned i vinter har verkligen gett resultat. 

Att sitta på en häst som bjuder framåt med kraftigt påskjut och stor livsglädje är underbart.

Han ger mig så mycket energi och hans nyfikenhet och glädje är helt underbar att få uppleva.

Jag är så lycklig och han är så fantastisk att jag knappt kan beskriva det i ord. 

Han gör mig verkligen till en bättre ryttare och jag känner att han hjälper mig att utveckla min mentala kommunikation (ESP). 

Han gör sitt bästa för att "prata" så tydligt han kan och han är verkligen lätt att förstå. 

Min fantastiska Prick! 

Mitt lyckopiller! 

En av mina livsguider.