söndag 25 november 2012

Roten till allt det onda

Tänk att en sådan lite tand kan ställa till med så mycket.
Fats hur är det man brukar säga: Liten tuva stjälper ofta stort lass.
Dessa bilder är från min och Cappes första ridtur efter att han flyttat hem till mig. Jag visste redan när jag köpte honom att något var lite galet, han gapade jämt och var otroligt spänd och stel i kroppen. Han la huvudet till höger och all vikt på frambenen.

Jag var lite orolig när jag köpte honom att det skulle vara något allvarligare fel i hans kropp, men han gav mig inga smärtsignaler. Jag brukar i vanliga fall alltid känna OM och VAR en häst har ont när jag rider den, men kunde inte känna något hos Cappe. Visst var han sned och stel men det känndes som om det kom någon annan stanns ifrån och jag tänkte självklart då på munnen.

Då jag alltid rider med väldigt mjuk hand och gärna glappande tyglar utlöste jag sällan smärtrektionerna hos Cappe, därför hade jag svårt att upptäcka dem under ridning. Men han visade ändå tydligt att han var väldigt rädd om sin mun:
  • Han var svår att tränsa
  • Han gapade så fort han hade bett i munnen
  • Han lade huvudet till höger
  • Han spände överlinjen och sänkte ryggen
  • Hade alltid öronen bakåt vid ridning och framåt annars
  • Hade konstiga vanor när han åt hö  

Här ser ni tydligt hur han lägger huvudet på sned och öppnar munnen för att inte riskera att få smärtsignaler i munnen av bettet.

Eftersom Cappe är en mycket bestämd men ibland lite osäker herre fick han bo in sig först så han blev trygg, sedan tog jag ut tandläkaren!

Och det var precis som jag befarat, Cappe hade en vargtand i höger överkäke. Hela tandköttet runt tanden var kraftigt inflamerat och blödde och han hade fruktansvärt ont. Tandläkaren fick ge extra mycket lugnande och bedövning för att ens kunna peta på den lilla tanden.

På 2min var den sedan borta, denna lilla tand som orsakat Cappe all denna smärta under så många år. 2min kontra flera års lidande... *ryser*

Denna lilla tand hade även orsakat ganska mycket annat strul i Cappes mun och kropp. Smärtan från tanden hade gjort att han dragit bak tränsbettet och hållit det mellan kindtänderna istället. Det hade resulterat i att dessa nu endast var 2mm höga i framkant...

För att komma undan smärtan från tanden hade han även belastat sin kropp fel så han var sned och stel. På grund av det var han nästan omöjlig att rida i höger varv.

Tandläkaren förklarade, vilket jag redan visste, att bara för att tanden nu var bortta så betydde inte det att han skulle börja fungera som "vanligt" i ridningen. Han kanske till och med alltid skulle ha dessa "beteendestörningar" vid ridning...


Idag ca 7mån senare är de flesta "symptom" borta. Visst märks de i vissa lägen men det blir mindre och mindre. Detta visar återigen på vilken underbar inställning Cappe har till saker och viljan att alltid göra rätt. Han är så underbar min lilla vita prins!


1 kommentar:

Elisabeth sa...

Som sagt så skönt att han fick komma till dig.