Men det har med fokus att göra och hur vår hjärna fungerar tänker jag. Lite som när du köpt en ny bil och plötsligt möter du hur många sådana bilar som helst när du är ute och kör, de har till och med samma färg som din! Men det är så det funkar, det som din hjärna har fokus på det ser du.
Jag vill idag belysa detta med att ta ansvar.
Att ta ansvar inbegriper så otroligt mycket, men det som jag tänkte prata om idag är detta med att inte göra mer än vad som går. Och för att det som inte går ska gå så måste vi vara villig att investera tid och förstå att det krävs förberedande träning.
Ta detta med att rida i trav.
En korrekt trav är inte skumpig men hur kommer man dit?
Kan säga så mycket som att det inte uppnås genom att timme efter timme sitta och skumpa runt i trav och tro att det ska bli bättre.
Läste nått som Ewa skrev som var så sant "Det
sorgliga är väl att det som kallas att skumpa är något vi är
desensibiliserade att acceptera som något normal och att hästar ska
acceptera det."
Jag tänker att många människor tänker att "jag vill göra detta med min häst och då får den ställa upp". "Jag vill trava med min häst" och då gör de det fast varken ryttare och/eller häst är redo för det.
Är målet att ha en häst för att rida så kräver det en del saker, av både människa och häst.
Båda måste ta ansvar och det är inte okej att göra saker på den andres välbefinnande.
Kan jag inte trava på min häst utan att skumpa runt som en tok, då travar jag inte på min häst.
Det betyder inte att det aldrig går att trava på hästen, bara det att det krävs tid och träning för att det ska gå. Och detta måste vi vara villiga att investera tid i!
Ser så många som struntar i grunder, grundutbildning och förberedelser av sina hästar inför det de vill kunna åstadkomma tillsammans med dem.
Vi har mål och drömmar men är inte villig att lägga ned tid för det.
Och det som verkar vara svårast att acceptera är när det är ryttaren som har brister, där verkar det vara mest motstånd för att investera tid, här vill vi bara att det ska fungera.
Jag ser en motstridighet i detta. Många ryttare har inställningen "jag kan inte" "det är svårt" "jag är dålig" men sedan när de rider så gör de ändå saker som de inte behärskar och de är samtidigt inte villiga att lägga ned all den tid som det krävs för att träna på det och lära sig för det är tydligen tråkigt.
Detta gör mig förvirrad men jag förstår utifrån rådande normer att det blir så här.
Jag tänker på hur lite tid under ryttarens utbildning som läggs på att förklara hur de tränar en häst.
Och denna kunskapsbrist är nog en stor bov i dramat.
Detta är något som jag finner viktigare och viktigare i min undervisning.
Att förklara vad som leder till vad och vilka pusselbitar som måste finnas på plats innan nästa kan läggas och varför.
Sedan är det viktigt att komma ihåg att utbildning inte är en rak trappa med en massa förutbestämda steg som du ska klara av ett efter ett och sedan landa på toppen. Varje ekipage är unikt och så måste även vägen vara, men en del grunder kommer alltid vara de samma men ibland behöver de tas i lite olika ordning.
Jag tror därför att det viktigaste vi behöver lära oss är vad jag gör med min häst och varför och vad jag tänkt att det ska leda till. Bryta ned alla övningar i deras beståndsdelar och på så vis kunna finna vad som är svårt och kanske varför det vi tänkt göra inte fungerar.
Så vi behöver träna på att träna och investera tid för inget kommer gratis <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar