Bortom tid och rum

Igår när jag red Cappe hände något som aldrig hänt oss tidigare...

Det är rätt skönt faktiskt att arbeta hemifrån. Visst det är lite konstigt att bara prata med sina kollegor via telefon och mail men det är helt underbart med all tid man spar på att slippa åka till och från jobbet. Det är inte så att jag behöver "snygga till mig" på morgonen och jobba i nattlinne är det nya modet.

Jag har försökt att varje dag mocka och rida en häst på lunchen.
Även det är otroligt lyxigt! Jag slipper utsätta mig för onödig smitta och får vara med mina bästa vänner lite extra.

Igår hade jag tänkt ta Pilgrim på lunchen men Cappe kom galopperandes till grinden så det blev han först.
Vi arbetade lite för hand på rollerbit och sedan hoppade jag upp.
Har jobbat honom från marken i lite drygt en månad nu och igår var första stunden på hans rygg på så länge.
Jag har verkligen investerat tid i vissa dela av hans grundutbildning nu när vi har satt igång igen på allvar.
Och han blev så lycklig av att bära mig på hans rygg och när jag hade ridit två varv i skritt, trav och ett par språng terre a terre (på hans helt egna initiativ) och hoppade av så hände det.

För en sekund var det som om vi flyttade oss till en annan plats. En plats dit jag och min hästar ibland hamnar, en plats bortom denna verklighet, en plats av magi. Där får vi en stud av total samförstånd och en förening av våra två medvetanden till ett och det är något som är otroligt svårt att beskriva.
Det var Nokke som första gången tog med mig dit och det är lite han som byggt denna plats.

Det är inte så ofta jag får besöka denna plats men när det händer så känns det som om jag förstår meningen med allt.  Det går så klart inte att vara där jämt, det är en plats bortom tid och rum men dessa korta besök betyder allt.
I alla fall, jag satt av och i och med att jag gjorde det gnäggade Cappe och vips var vi där.
Precis på samma sätt som Nokke tog mig dit på och på samma sätt som Lilja gjorde en av de första gånger jag red henne hemma hos Ewa.

Känslan var överväldigande och jag grät hela vägen ned från ridbanan.
Ni vet, så där befriande och av lycka.
Kan inte riktigt förklara men att få besöka den platsen tillsammans med Cappe, det är stort. 

Det är något speciellt med ens första egna vita häst <3