Det här med relationen till sin häst är något jag tycker är otroligt svårt att prata om.
Svårt ur den aspekten att det är otroligt klurigt att sätta ord på.
Hur beskriver man något så viktigt, något som berör en längst in i själen?
Hur beskriver man den största av känslor?
Och än svårare, hur uppnår man den relation man eftersträvar?
Jag vet inte om jag kan svara på detta men jag tänkte göra ett försöka att skriva lite om hur jag tänker kring relationen med hästen och vad det är jag försöker uppnå.
Förr pratade jag mycket om att man skulle ha en väluppfostrad och lydig häst.
Detta uppnådde jag då genom träning, negativ och positiv förstärkning och att träna in beteenden jag ville ha i hästen.
Det funkade jätte bra, kruxet var bara att hade vi inte tränat beteendet på ett par veckor så var det borta.
Det blev liksom aldrig befäst, hästen lydde men inte mer.
Jag ville ju att hästen skulle förstå och själv välja, men den valde inte alltid det jag tänkt mig.
Jag började då fundera på varför det var så och det var en av de stora anledningarna som fick mig att börja ifrågasätta den NH jag höll på med.
Det kändes mer och mer tokigt.
Så vad var det egentligen för relation jag ville uppnå med min häst?
Ja det visste jag egentligen, innerst inne.
Så det jag försökte lära min häst fastnade inte, varför?
Svaret var nog ganska lätt, hästen såg inget syfte med handlingen.
Så hur skulle jag göra för att den skulle göra det?
Jag började fundera och kom snart på att det hästen valde att göra var direkt kopplat till hur jag fick den att känna sig.
De saker hästen gjorde som utlöste sann nöjdhet, tillfredställelse och lycka hos mig upprepade hästen gladeligen.
Jag tror att det är precis så här det är, jag och Ewa pratar också mycket om det, att vi ska känna oss nöjda och vilken vikt det har i relationen till hästen.
Den största belöningen för hästen är just att vi känner oss helt ärligt nöjda med dem, då behövs inget annat.
På så vis får hästen ett syfte och en uppgift, något de vill ha. För vem vill inte känna sig behövd?
Visst kan jag få hästen att göra massa saker genom att muta den med godis, jag kan till och med uppleva det som om den gör det med egen fri vilja, att hästen gillar mig, men så behöver absolut inte vara fallet.
Hästens själ vinner du inte genom godis, dominans eller spektakulära uttryck av din kärlek.
Relationen byggs i tystnad, där era själar möts i ömsesidig respekt och där ni båda känner er tillfreds.
Det är för mig den sanna relationen med en häst.
När man funnit detta är det andra inget problem, hästen kommer förstå syftet med saker och ting och göra det för att den själv väljer och vill, inte för att jag tränat in det.
För att ta ett litet enkelt exempel:
Jag tränade med Nokke att han skulle ställa upp sig vid pallen när jag skulle sitta upp, det gick inte så bra.
Jag kunde leda han dit, han stod still som ett ljus där jag ställt honom och jag kunde utan problem hoppa upp.
Men ställde jag mig på pallen först så klev han inte själv dit.
Idag har jag 3 hästar, ingen har jag tränat att ställa upp vid pallen men alla går dit så fort jag kliver upp.
Varför?
För de har förstått.
Inte en godis, inte en korrigering, inte en sekund av träning, de har bara förstått.
Varför?
Jo för att jag har en helt annan relation till mina hästar idag, där vi alla vet vad vi vill och önskar och att vi när vi är tillsammans försöker tillgodose allas behov, inte bara mina.
Då blir plötslig allt i vardagen så självklart och enkelt.
Hästen får vara den den är och jag tillåts vara den jag är.
Vi måste vara ärliga med våra egna känslor inför hästen, det är så otroligt viktigt.
Det är en relation på ett djupare plan än jag kunnat drömma om och otroligt svårt att med ord beskriva. Alla små handlingar spelar roll och allt hänger ihop.
Jag har mycket kvar att lära, många nya tankar jag måste tänka men jag vet att jag valt rätt väg.
Inget känns självklarare än detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar