måndag 5 augusti 2013

Tillbaka till vardagen

Så var semestern slut och man var tillbaka i vardagen igen.
Haft 4 underbara veckor ledigt med min fina Tomas och mina underbara hästar och eftersom semestern varit så underbar så har bloggen fått ligga lite på is.

Men nu är det tillbaka till det normala igen.
Just nu håller jag på med ett litet projekt, jag hjälper nämligen Bitte med inridningen av Scherina (a.k.a. Lillan).

En inridning som är påbörjad men tyvärr inte gått så bra och för ett tag sedan slutade i "katastrof"... Så nu har jag hoppat in och gör om det på mitt sätt.
Har sagt sedan dag ett att Lillan är en lill-Nokkis och då krävs det att man vet vad man gör.

Lillan är en underbar häst; mjuk, intelligent, känslig, lyhörd och positiv. Dock är hon även ett fuxfärgat sto med mycket humör... Minsta lilla man gör fel så får man det tydligt berättat för sig.
Detta har resulterat i att hon blivit osäker och lite aggressiv i ridningen.

Mycket av detta har jag löst genom kommunikation och förtroende men vi har en bit kvar att jobba på och det är att hon inte acceptera skänkeln. Så fort man snuddar henne med skänkeln (framförallt båda samtidigt) surnar hon till, blir spänd och sedan kosparkar eller bockar. En mindre lätt nöt att knäcka då hon blir rätt svårtolkad i dessa situationer men jag gillar ju utmaningar.

Här kommer lite bilder från ett av träningspassen, första gången jag "rider" på henne. Bilderna fotade med mobil så ni får ursäkta kvalitén. Finns också film, den kommer så fort jag klippt ihop den.

Mitt lilla "projekt"

















Snuttis!



4 kommentarer:

Sandra sa...

Du är ju helt fantastisk. Upp och rida henne utan sadel som om det är det enklaste i hela världen..
Yvonne hästpratarn :)

Liselle sa...

Håller med föregående talare...vet inte riktigt vad mer som går att tillägga...fantastisk var visst ordet....:-)

Anonym sa...

Har läst din blogg sedan juni och njutit av texter och bilder. Din glädje över dina hästar och det liv du har med dem gör mig glad. Har också 'gamla' vänner, 28, 25 och 24 år, och de är min stora glädje.
Anita, Grönängen

Yvonne sa...

Hi hi Sandra, det ska inte vara mer krångligt än så ;)

Åh tack Liselle! <3

Vad roligt Anita, dina ord värmer! Ska försöka uppdatera lite mer så att du får lite mer läsning ;) Och va roligt att du också har fina "gamla" vänner! <3