 |
| Denna lilla pussmule är omöjlig att fota. Hans söta lilla näsa är överallt och ingenstans så det var inte så enkelt att försöka fota hacket. |
Visst är det spännande att prova nya saker och få utforska!?
Jag är väldigt petig när det kommer till träningen med mina hästar, allt är viktigt även de minsta detaljer och jag gillar inte att ha en likgiltig inställning, utan saker är på riktigt och ska därför ske noggrant. Inget "hoppsan" och inget flams när det kommer till hästarna.
Tänker att vissa kan tycka att det låter himla tråkigt men det är allt annat än tråkigt.
Hästar är allvarliga djur (även om många av dem besitter en stor portion humor) och ofta kan arbetet tillsammans med oss vara deras viktigast uppgift i livet och därför är det viktigt att det faktiskt blir på riktigt. Sedan betyder inte det att arbetet inte kan vara glädjefullt! Finns inget som är mer fyllt av glädje i mitt liv än samvaron med mina hästar.
En stor del i vår träning består av utforskande. Det kan göras på alla plan och en liten del av det är utrustningen. Rätt utrustning kan hjälpa eller stjälpa, olika utrustning är bra till olika saker.
Nu i veckan har jag testat ett hackamore från spanska Lopez som jag fick låna av min vän.
För mig känns det viktigt att testa saker ur två perspektiv. Ett för att se vad den nya utrustningen visar, för så fort en förändring görs kommer olika saker fram i ljuset. Men också för att faktiskt testat så jag vet hur olika saker funkar om jag en dag möter en elev med den utrustningen.
Detta hackamore kändes väldigt bra när jag höll det i handen. Fin tyngd och bra utformning.
Valde att ha min tunga kedja till det eftersom hacket i sig besatt rätt mycket tyngd.
Men när jag väl red det så insåg jag hur otroligt svårridet det var.
Det var i princip omöjligt att få kedjan att släppa. Fick slänga fram tyglarna för att det skulle ske.
Förstår att det blir otroligt lätt att på denna utrustning hamna i ett läge där det bara blir ett tagande, utan eftergifter.
Jag anser att ridning ska ske genom att man lättar, inte genom att ta och att kedjan rids så att den lättar och på så sätt ger impulser. Om det inte går att få kedjan att släppa måste impulsen komma genom att man tar i tygeln och denna signal har en tendens att bli större och större allt efter ridpasset fortskrider.
Det som dock var intressant var att det blev ganska enkelt med formgivningen på detta hack. Tror det var den fina utformningen av nosdelen som bidrog till detta. Det blev lite som att rida ett tränsbett som man kan lägga på vägen och det visade väldigt tydligt för hästen vad jag önskade.
Det var väldigt spännande att rida detta hack och jag fick en fin förståelse för hur det fungerar och bör ridas. Men det är inget jag kommer rida på igen, inte just nu i alla fall.
På kvällen igår red jag lektion för Ewa. Gick riktigt bra, ett sådant där skönt pass som matade mitt nervsystem med bra känslor. Pilgrim var riktigt fin och gudomlig att rida. Att bli buren på hans rygg är en otrolig känsla som är svår att beskriva men så mycket kan jag säga; det är absolut det bästa jag vet!
Hur ser du på träningen och samvaron med din häst?
Vad är viktigt för er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar