 |
| Cappe gör sig fin och ren inför helgen |
Det är helt sjuk hur fort veckorna passerar! Det är redan måndag igen.
I lördags var jag i Bräcke och höll lektioner för mina fina elever.
Söndagen målade jag lite brädor och så tränade jag såklart med mina fina hästar, fast det gör vi ju varje dag så det är inget nytt.
I april ska vi ha en musikritt i Ewas Hästskola och jag har börjat träna på det "program" jag vill rida och även valt låt. Så nu under de senaste ridpassen har vi börjat testa lite olika saker till musiken och jag filmade lite i helgen för att kunna se hur allt passar ihop.
Det finns olika sätt att rida till musik på men min tanke är att det vi gör ska speglas av musiken.
Och vet ni, jag kan berätta att det är väldigt utmanande! Långt mer än jag kunnat tro.
Att t.ex. göra en övergång till trav på exakt rätt ställe i musiken utan att massa dåliga reaktioner och mekanismer aktiveras i mig är inte enkelt.
Att planera, förbereda och sedan hoppas på att lyckas i rätt ögonblick är något helt annat än att beordra hästen "trav NU!" Att fortfarande rida med känsla, timing och fånga det som sker och dessutom planera och försöka lyckas med vissa saker vid vissa speciella tidpunkter är en ny dimension i ridningen som blev en rolig utmaning.
Jag märkte ganska direkt hur lätt jag lockades till att vilja pusha pytte lite till för att få den där traven exakt där, fast jag kände att hästen behövde 2 steg till för att koordinera sig. Nu lyckades jag kontrollera min egen impuls till att låta bil men det intressanta var att den dök upp.
Att iaktta de mekanismer som ligger där under ytan och vill bubbla upp tror jag är viktigt, att synliggöra dem för sig själv istället för att lägga locket på eller lockas att dras med och göra det man egentligen inte vill. Så känslan av att känna impulsen och tanken och att jag sedan kunde låta den passera utan att göra något av den kändes väldigt bra. Det krävs viljestyrka men det är bara så vi kan skapa en förändring och jag är väldigt nöjd över min självkontroll för det betyder att dessa mekanismer till slut kommer vara helt borta.
Men just detta med att vilja lyckas, det som kan kallas prestation, är det som förstör mest i samvaron med hästen. Den har en förmåga att gå in och ta över alla andra känslor och tankar. Den lever i nuet och ser endast till det som sker just nu och struntar fullkomligt i vad som sker imorgon eller på längre sikt.
Prestationen vill få beröm, den vill synas och få bekräftelse, då växer den. Vi alla har dessa mekanismer inom oss, frågan är bara vad vi gör med dem.
Ewa har pratat mycket om att belöna innan du fått det du bett om, att belöna så snart du tror dig få det du önskar och ber om. Att lita på hästen och att prioritera kvalitet före kvantitet och att inte söka bekräftelse. Just detta med bekräftelse är väldigt svårt, inte minst att själv förstå när det inträffar. Och när dessa känslor av prestation (som jag trodde var djupt gömda) dök upp så förstod jag än mer det viktiga i detta.
Tänker att det är något jag kommer prata mer om, för det är ett väldigt viktigt ämne.
Hur hanterar du prestation?
I vilka sammanhang tycker du att det oftast dyker upp?
Helgens plusgrader väckte vårkänslor i mig och nu längtar jag efter att rida på en torr ridbana utan snö där underlaget ger det där härliga ljudet av hästens hovar och rytm. Jag längtar till Musikritten i Ewas Hästskola som kommer bli en riktigt filmfestival med bästa temat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar