Sena kvällar

Jag var i Stockholm med jobbet tisdag och onsdag. 
Jag längtade hem hela tiden och hade världens ridabstinens, så när jag kom hem sent igår kväll kunde jag inte låta bli. Tog in hästarna, red och gav dem sin "gegga".

Kvällarna är så ljuvliga nu att jag kan vara vaken och aktiv hur länge som helst.
Undra hur det kommer bli på semestern, måste försöka att inte vända på dygnet.
Red Pilgrim, ett långintensivt pass med mycket trav och Lilja longerade jag med Rollerbit. 
De var så sjukt fina.
Cappe meddelade att han inte var sugen på något jobb utan han ville stå inne och fylla sin ponnymage med hö *fniss*
Han brukar få stå inne och äta lite extra hö då han delar hage med två dammsugare.
Det uppskattar han verkligen.

I huvudstaden var det mest jobb men jag hann med lite shopping och en härlig nästan 2h lång power walk på vackra Djurgården bland alla stora gamla ekar.
Åh vad jag älskar träd!
Har kommit på att vi måste köpa fler träd till vår gård.
Just nu vill jag ha en ormhassel och ett guldregn.
Självklart är min dröm en ek, men en ek kommer jag aldrig skaffa då de är giftiga för hästarna och deras välbefinnande och säkerhet går alltid först.

Åter till shoppingen *ler*
Köpte en lampa i form av en enhörning och en tvättkorg till min walk in closet, som någon annan i huset snodde direkt *skrattar*
Hittade dessa på barnavdelningen i en butik som hette "things" och wow så mycket fint det fanns i den butiken.
Hittade ett fågelbad som jag gärna köpt men kanske lite svårt att släpa på tåget.

Nu blir det full fart fram till semestern.
På söndag har jag lektioner hela dagen i Ånge, längtar. Ska bli roligt att träffa alla igen och jag har så mycket nytt att dela med mig av till dem.

Kontinuitet i träningen är otroligt viktigt så det känns extra roligt och motiverande att ha ett gäng elever som återkommer. Jag börjar få ganska många fasta grupper med elever nu och det är verkligen en otrolig lyx att få följa deras utveckling. Jag har verkligen världens bästa jobb!

Mitt i sommaren

Midsommar har passerat, blev en helt otroligt härlig helg.
Fredagen spenderas på marknad och sedan mys med de finaste hemma på altanen.
En helt perfekt dag, bästa midsommar på länge!

Lördagen bestod av en härlig power walk upp på berget mitt emot oss där vi åt upp resterna av midsommartårtan och efter det ridning på de finaste av hästar.
På söndagen åkte vi till en gård i Härnösand som hade sommarcafé med produkter från deras eget gårdsmejeri. Så mysigt och otroligt gott.
Vi hade en hel massa korv med oss hem sedan.
Kvällen avslutades med arbete i trädgården och ridning så klart.

Mina hästar är finare än finast just nu.
Att ha en ny sadel att utforska saker i är så himla roligt.
Passen i den nya sadeln har gjort att jag fått länga stiglädren i min andra sadel ett hål.
Hur coolt är inte det.
Tror nog att det kommer bli ytterligare ett hål, men sedan är det nog max.
Jag har ju taxben och t-rex armar *skrattar*
Men den nya sadeln har hjälpt min sits nått enormt, den kräver mer av mig som ryttare och det är bra och det har jag sedan nytta av i den andra sadeln.
Åh, vad jag älskar detta.
Att upptäcka nya saker och komma till nya insikter.
Tänker att för många kanske det kan upplevas frustrerande att aldrig kunna få exakta svar men jag vill bara lära mig mer och mer, få nya utmaningar och göra nya upptäckter.
Varje situation är unik, varje stund är sin egen och du kan aldrig ta samma steg två gånger.
Att förstå vikten av att hela tiden anpassa sig till det som sker och att man aldrig kan få precisa svar innan, det älskar jag.
Varje ryttare och häst bildar en unik enhet som bara just de två kan skapa.
Att förstå vikten av tålamod, investera tid och vara helt osjälvisk är så viktigt.
Att aldrig göra något för sin egen skull, att se hästen och göra det som är bäst just i stunden.
Jag brukar alltid ta upp vikten av att verkligen träna med sin häst, att lägga många timmar tillsammans.
Men det är också viktigt att komma ihåg att ibland kan ett sippat pass vara det bästa.
Aldrig får något bli för bara våran egen vinnings skull, för att vi vill så gärna och så mycket.
Då har det tappat sin vits.
Det vi gör ska vara för oss båda.


Om mindre än två veckor går vi på semester jag och Tomas.
Då ska vi måla all panel till huset innan den ska bytas i slutet av augusti.
Höet ska slås, buntas och köras in i ladan och jag tänkte hinna åka till Ewa några gånger.
Utöver det håller jag och några tjejkompisar på att planera en hästshoppingresa.
Fatta vad roligt, risk att det blir dyrt dock *fniss*
Sedan kommer jag och Tomas hitta på tusen roliga saker, minst. 

Ett verktyg för precision

Vet ni vad jag har gjort!?
Köpt en sadel!!!

Man kan tro att ridning endast handlar om en häst och en ryttare men alla som har hållit på med något på riktigt hög nivå, investerat tusentals av timmar eller riktigt nördat in sig vet att allt handlar om detaljer.

Se bara på detta klipp med Anja Pärson, det säger allt:



I ridningen har vi så mycket utrustning att använda oss av som både kan hjälpa och stjälpa.
Såg för ett tag sedan den enorma skillnaden som uppstod när benskydden plockades av en häst.
Så att tro att saker inte har en betydelse är en väldigt blåögd inställning.
Tänk förr när man hade en sadel och ett bett och red på det oavsett vad man gjorde.
Eller när jag alltid red barbacka, ojojoj... 
Nu har jag sett djupare, funnit nya nyanser och insett vikten av att även den till synes minsta bagatell är avgörande.

Sadeln jag köpt är ett riktigt precisionsinstrument.
En sadel jag nog inte hade kunnat rida i för ett år sedan.
Denna sadel kommer från Ewa och är inriden i passage på hennes hingstar Hårfagre, Philosoph och Frost. Stora namn som burit denna sadel.
Och energierna finns verkligen kvar.
Sadeln är en Barock som Ewa beställde utifrån hur hon ville ha den av Deuber & Partner.
Alltså inte en sadel att bara rida i, den kräver sin ryttare och häst.

Har redan funnit nya nycklar i ridningen tack vare denna sadel och nu funderar jag på hur jag har klart mig utan den innan.
Men som jag sagt, jag hade inte varit redo för att rida i den innan.
I sadeln kan jag verkligen känna min sits och känna Pilgrims framben så otroligt tydligt.
Han känner dessutom mina signaler super väl och kommunikationen blir så mycket enklare, men självklart också svårare då inget filtreras bort eftersom sadeln inte förlåter mina misstag.
Men jag älskar det.
Sadeln har tagit oss till en ny nivå och min kropp längtar konstant efter att få rida. 

Nu ska det bli spännande att utforska vad denna sadel kommer föra med sig för nya insikter och erfarenheter.
Jag är i alla fall sjukt glad över att få möjligheten att rida och träna i den.
Sann ridglädje! 

Stor kille!

När jag köpte Pilgrim för snart 4år sedan var han 157cm.
Sedan dess har det hänt massor.
Tänk vilken resa vi gjort och vilken otroligt fin häst han utvecklats till. 
Men jag måste säga att jag ändå blev positivt överraskad när jag mätte honom för ett par veckor sedan.
Min lilla kille har växt till hela 161cm!!!
4cm på 4år, inte illa och som Emma berättade för mig, hans föräldrar var bara 155cm.
Så han har verkligen blivit större än vi trodde.
Jag tror det är en kombination av att han vuxit men även att skolningen gjort honom högre.
Coolt!
Vem vet han kanske växer ett par centimeter till *ler*

Imorgon är det midsommarafton och det blir firande med familjen.
Ser verkligen fram emot det, bara ha det lugnt och skönt, äta gott och kanske spela lite spel.
Resten av helgen ska jag rida, fixa i trädgården och renovera badrummet på övervåningen.
Igår fick jag en förfrågan om att ev. vara med i ett tv-program.
Sjukt roligt och spännande, får se hur jag väljer att göra.
Men lite lockande är det allt.
Jag har en liten hemlig dröm om att få göra typ tv eller ha en egen stor Youtube-kanal.
Jaja, någon dag kanske, måste låta den drömmen gro lite.
Men universum är i alla fall väldigt tydlig med mig *blink*
Efter förfrågan igår hittade jag fyra fjädrar, fina tecken att få.

Kontroll en illusion

Kontroll, denna jäkla kontroll.
Kontroll är något jag funderat mycket på på slutet eftersom jag själv försökt lära mig "vänta" mer i ridningen.
Jag tänker på det här med hästens huvud och behovet som folk verkar ha av att få in nosen på hästen.
Vart kommer det ifrån?
I mina yngre dagar, innan jag visste bättre, så var att få in nosen på hästen samma sak som att den "gick på tygeln".
Hästen upplevdes då lättriden, mjuk och medgörlig.
Att man själv ibland var sjöblöt i svett innan man kommit dit, det såg man bara som att det var sådet skulle vara. Man tog i varannan tygel i takt med traven och hästen "sågades" ned "i form". *ryser*

Men idag vet jag så mycket bättre och vet att form och "gå på tygeln" inte har något med placeringen av nosen att göra.
Ändå tycks så många missat den "lilla" detaljen, eller?
Varför är det så här?
Vad är det som gör att ryttare fortsätter att dra i tyglarna tills hästen böjer ned huvudet och in nosen?

En aspekt kan vara att det "ska se ut så" när man rider.
Vi är så vana att se hästar men tredje kotan som högsta punkt och indragna nosar att vi inte reflekterar över det längre, det har blivit norm.
När hästarna travar ser man deras nosar pendla från höger till vänster i takt med frambenens isättande...
Men det är inte så det är tänkt att vara, hästen ska själv bära sitt huvud och det ska vara stilla.
Rör sig hästens huvud i sidled så beror det på ryttarens hand och varför tusan rider man så?  

Jag är helt övertygad om att mycket av denna ridning har med den där kontrollen att göra...
Människans otrolig behov av kontroll.
Till att börja med, att tro att vi kan kontrollera en häst är bara en illusion.
Inte en chans att någon på 60kg kan kontrollera någon på 500kg, det vi upplever är en falsk kontroll för att hästen tillåter det. 

Hästen håller sin balans till stor del med sitt huvud och hals och att hålla fast detta är enligt mig rent djurplågeri.
Dessutom hur ska en häst med ett pendlande huvud kunna hålla sin balans... 
Men känslan av en häst som resignerar, viker in nosen, blir lätt i handen och låter sig styras runt måste ge människan en otroligt välbehaglig känsla av kontroll.
I själva verket sitter de på en rädd häst som resignerat (inte ovanligt att det skett efter en viss "strid" där ryttaren tagit igenom t.ex. tygeltagen på en "motstridig" häst).
När ska vi lära oss att form är något en häst, som rids korrekt, tar själv.
Form kommer av skolning och styrka.
Allt är en form av form.
Unghästen har en, skolhästen en annan.

Det absolut värsta vi kan göra som ryttare är att lära hästen att ge efter för bettet.
En sådan häst är sedan otroligt svår, om inte omöjlig, att skola.
Och med skola menar jag att hästen ska ta eget ansvar, äga sin egen kunskap och själv ta ansvar över sin kropp. Den behöver känna, tänka och sedan handla utifrån det. På så vis kommer den alltid försöka gör det som är bäst för den just i stunden. 

Och ändå ser jag detta dagligen...
En häst med nosen indragen har tappat sin förmåga att själv ta hand om sin kropp och då tror vi människor att vi har kontroll.
Detta är så sorgligt och jag blir så ledsen.


Hästen måste få ha sitt huvud ifred och själv välja vart den vill placera det.
Rider du rätt och tränar din häst väl kommer formen (så som de flesta vill att det sak se ut, välvd hals med nacken som högsta punkt) av sig själv.

På bilden ovan har Pilgrim sin nos för långt in och atlaskotan är inte högsta punkt.
Detta läge valde han själv i en stud där han kände att han behövde det.
Det är inte samma sak som om jag satt hans nos och huvud i den positionen.
Detta uppkom i ett läge där han förväntades göra med än han just då var kapabel till.
Fem steg senare var nosen och halsen på rätt ställe igen. 

Eller denna bild.
Här försöker jag ta Pilgrim lite mot passagen i vänster varv, det varv där hans balans och styrka är sämre.
Jag ber om mer än han klarar av och man kan se hur han behöver sätta sin kropp i ett mindre bra läge för att försöka klara av det jag ber om. Nosen åker lite in och han roterar huvudet utåt som en direkt reaktion på det som uppstår i hans kropp.
Eftersom jag inte håller honom i någon "ram" kan han tydligt visa mig vad som händer i hans kropp.
På det sättet kan jag hela tiden anpassa mig efter vad som händer och försöka undvika dessa lägen.
Han kan sedan själv efter några steg åter sätta sin kropp i en bra position. 

Jag tänker att dessa lägen inte är fel, man behöver testa det som är för svårt ibland för att veta.
Det intressanta är vad man gör av situationen som uppstår och vad man lärde sig.
Alla motreaktioner hos hästen finns där för att vi ska lära oss något, inte för att vi ska ta igenom dem och vinna något själva.

Jag tror att vi alla människor behöver släppa behovet av kontroll, känna mer och förlita oss på att hästen faktiskt kommer vilja göra det vi ber om och i det göra sitt allra bästa.
Med den inställningen lovar jag dig att ridningen kommer ske på ett helt annat sätt.
Det kanske känns skrämmande men återigen beror den känslan bara på den bristande känsla av falsk kontroll som man då måste släppa taget om.

Att ge hästen något

Titta på bilderna ovan, detta är före och efter ett ridpass.
Häftigt va!?
Det är kanske lätt för ett öga som inte är tränat att tro att skillnaden mellan bilderna enbart är att Pilgrim på bild två är lite mer alert.
Men det är så mycket mer.
Jag tycker det är jätte spännande att titta på dessa bilder och se hur ridningen hjälpt honom.
Varje gång jag tittar hittar jag en till liten detalj.
Så tänk att vi genom bra ridning kan ge våra hästar denna gåva, hur fränt är inte det!?

Ewa brukar säga att på vilket sätt hästen ställer upp sig efter ett ridpass när man sitter av säger allt om hur ridpasset varit. Och det är verkligen sant.
Ser det så ofta när jag håller lektioner och det känns så bra i magen, ridning är så långt ifrån bara ett nöje för oss människor.
Hästar är magiska och den stund vi får tillbringa med dem är ren magi.

Igår hade vi 27 grader varmt i skuggan, det var första riktigt varma sommardagen för i år.
Det var rent utsagt olidligt, men jag märker att flugtäckena svalkar hästarna, det är skönt.
Jag försökte göra lite trädgårdsarbete på dagen men det var så varmt att jag fick gå in och ta pauser då och då för att svalka mig.
Red på kvällen när det blivit svalare och det var helt underbart.
Det är något speciellt med sena sommarkvällar, inte minst när det varit riktigt varmt på dagen.
Dessutom har vi köpt ett nytt madrasskydd till sängen som är svalkande, wow, sov som en gudinna i natt.  

I helgen är det midsommar och sedan jobbar jag två veckor till och efter det är det SEMESTER!
Längtar!

Tänk med fötterna

Jag tänker att jag fortsätter lite på det här med balans idag efter mitt inlägg igår.
Allt hänger egentligen ihop och vi kan inte bryta ut en del för sig, men ändå blir det lättare att förklara på det viset.

Igår var jag lite inne på handen och idag tänkte jag prata om fötterna, ryttarens fötter alltså.

Jag kommer från en bakgrund av vanlig ridning, mest dressyr och det finns saker kvar därifrån som sitter djupt rotat.
Jag har arbetat bort så många av de gamla reflexerna men det som det verkligen är svårast att bli av med är reflexen att klämma med benen.
Det lustiga är att när jag rider Pilgrim som inte vet hur det är att ha en ryttare på ryggen som klämmer, då klämmer jag aldrig.
Medan Lilja kan locka fram det i mig.
Väldigt intressant. 

Ryttarens skänkel ska vara i ungefär samma läge som sadelgjorden.
Foten ska vara vinklad vågrät mot marken och man ska kunna ta emot rörelsen från hästens kropp ner i sina fötter genom att flexa med hälen.
På det sättet kan man sitta följsamt stilla i sadeln.
Kontentan av detta blir att man bär ganska mycket av sin egen vikt på sina fötter när man rider.
Det blir mer en känsla av att stå i sadeln än att sitta tungt på rumpan. 
Sedan givetvis behöver vi anpassa våran sits utifrån vad som sker men man kan se detta som ett grundläge.

När man rider på detta sätt, med tyngd i stigbyglarna, kan man med de minsta signaler påverka hästen.
Om jag t.ex. böjer tårna i inner stigbygel kommer mina hästar följa med trycket in.
Om jag trampar i stigbyglarna i skolskritten i takt med hästens framben kommer en piaff.
Om jag trampar (drar tårna i skon) ytter-inner i en galopptakt rullar hästen över i galopp, osv.

När man märker hur pass små signaler, endast genom att använda tårna i skorna, som hästen svarar på blir det tydligt hur ofta vi gör för mycket och hur "för mycket" kan ha en negativ inverkan på hästens balans. 
Jag tror att det ibland som ryttare är lättare att känna saker när det blir fel än när det blir rätt, för rätt är ett läge där allt blir tyst och stilla och det läget känns inte.
Eller "känns inte" är väl egentligen fel uttryck, man känner nöjdhet och det är vad man bör eftersträva hela tiden.

Om ni såg bilden jag visade igår med de två trianglarna så ser man ganska direkt att våra fötter har stor påverkan på balansen, även om hela vår kropp spelar in.
Så att hitta det där jämna stödet i stigbyglarna och sedan endast använda små subtila signaler med tårna och/eller ökat tryck i stigbyglarna kommer ge direkt respons från hästen, förutsatt att ni befinner er i balans.

Just nu har jag en sadel hemma som ska provas.
I den kommer jag fortsätta utforska balansen, kommer bli mycket intressant!
Vad ska du göra i helgen?

Vikten av balans

Hur många av er som läser detta vet att hästar är linjegångare?
Hur många av er som vet det anpassar er ridning efter detta?

Hästar har en stor kropp och ett tungt huvud och ändå är stigen de går på så smal.
Allt vi gör på hästens rygg har en direkt påverkan på dess balans. När vi sätter oss på hästen är det inte ovanligt att vi tillför ungefär 20% extra till hästens egen kroppsvikt.
För att komma någonstans med sin häst i ridningen (och all annan hantering också så klart) så är förtroende otroligt viktigt. Förtroende från bådas sida.
Vi människor, genom det sätt vi naturligt vill agera på, har lätt att tappa hästarnas förtroende för oss.
I ridningen, enligt mig, är det absolut viktigaste för att behålla hästens förtroende att göra allt man kan för att inte störa dess balans.
Att tappa balansen skapar en rädsla hos hästen, en rädd häst kan upplevas som lätt att kontrollera men så vill vi ju inte rida.

Man kan se hästen som en upp och ner vänd kon.
En häst som rids i balans och känner sig trygg går på linje.
Hur smal linjen blir varierar så klart från häst till häst. Tänk, ändå är det så många som ser på hästen som ett bord med ett ben i varje hörn, men ack så tokigt det blir.
Det är först när en häst tappar sin balans som den tvingas ställa ut ett ben från stigen.
Hur ofta har man inte sett t.ex. en piaff där hästen för varje steg breddar avståndet mellan sina bakben mer och mer... 

Genom att titta på bilden ovan så är det lätt att förstå vikten av att ryttaren tar ansvar för sin egen kropp och verkligen försöker hålla sig över hästens balanspunkt.
Hästen har sin vikt och balans på frambenen när den rör sig.
Frambenen sätts i marken framför hästen och sedan förs hela hästens kropp över dem.
Kan vi hela tiden förutse hästens nästa steg och på så vis förhålla vår egen kropp till det så kommer vi aldrig sätta hästen ur balans.

Ni förstår ju också genom att titta på bilden ovan att en hand som lämnar sin position ovanför manken (t.ex. i ett ledande tygeltag) kommer ha en enorm påverkan på hästens balans, tänk så lätt det är att få konen att tippa.
Även en armbåge som inte ligger an efter ryttarens kropp kommer påverka hästens balans, ett huvud på sne eller en axel som tippar.
Och trots detta ser jag så ofta ryttare med breddade händer.
Men vad krävs av oss som ryttare för att vi ska kunna hålla ihop vår hand?
Jo jag tror att det handlar om att släppa kontrollen, att inte ha ett behov av att försöka kontrollera varje steg hästen tar, att inte korrigera när något inte blir som vi tänkt, att inte försöka hålla kvar hästen i något och att ständigt anpassa sig efter vad som händer och sker. 

Pilgrim är en fantastisk häst att få uppleva detta på.
Han vet inget annat.
Han har full kännedom om sin egen kropp och tar eget ansvar och han kan göra det för han känner fullt förtroende för att jag gör det samma.
Vi kan inte begära av oss själva att vi bara ska sitta upp på våran häst och lyckas med allt vi vill.
Tänk så lätt vi sätter för höga krav på oss själva.
Vi måste komma ihåg att det hela är en process, en process som börjar med att man vet något, sedan förstår det och slutligen tränar för att till sist kunna!

Men komihåg medan du tränar, det viktigaste för hästen är vår intention bakom det vi gör.
När hästen känner att vi verkligen försöker ta ansvar, då kommer den göra allt i sin makt för att hjälpa oss med det.
Det är då det uppstår magi och vi äntligen kan släppa våra egna krav på prestation.
För när vi är sammankopplade på alla plan, då existerar inte ens tid och rum, bara magin av att vara tillsammans i nuet.

Kurs Ewa Schaeder - Lilja

Blank, blankare, Lilja

Det är verkligen sant som de säger, tiden går så mycket fortare när man har roligt.
Lördagen svischade förbi och kvällen avslutades med spännande samtal över spagetti med köttfärssås och glass med karamellströssel.
När söndagen kom var jag så ridsugen.   
Vi började med teori på gräsmattan framför huset.
Ewa pratade om hästens roller och vi fick göra en liten följa-övning två och två.

Vädret var betydligt bättre under söndagen. Lördagen hade bjudit på en extrem värme och sol men nu var det lite molnigt och betydligt svalare, riktigt skönt ridväder.

Jag och Ewa hade bestämt sedan innan att vi skulle fokusera på samlingen och trampet med Lilja. 
Passet började dock lite svagt.
Lilja är en otroligt speciell häst och om inte jag ger mitt allt så gör inte hon det heller.
Och att rida på kurs med en massa människor som tittar på, ja då blir man lite försiktig och avvaktande och då stänger Lilja av.
Men sedan, bara jag skärpte upp mig, så kom hon igång.
Vi fick till och med ett par steg i passage, det ni!

Under andra passet hade vi ett helt annat läge och Lilja kändes fantastisk från steg ett.
Dock var hon ju lite mör sedan passet innan, men ack så fin.
Efter ca 15min kände jag att hon var så fina att det var dags att avsluta.
Hade vi fortsatt hade vi båda bara blivit trötta och då hade det börjat gå nedåt.

Känner mig så himla lycklig över att få ha denna otroligt fantastiska häst i mitt liv!
Ewa såg en "vision" under mitt och Liljas pass, hon sa typ så här:
"Jag ser hur ni har uppvisning. Tänk att du kommer in i blåställ med Lilja och sladdar ridbanan. Sedan helt plötsligt tar du av dig blåstället och in på ridbanan kommer en massa medhjälpare som selar av Lilja och sätter på henne sadel, träns och ett vackert schabrak. Sedan hoppas du upp och rider piaff, passage, terre a terre och levad." 

Och ja, jag kan verkligen se det och jag vet att vi också kommer kunna göra det.
Det är väl en fantastisk målbild att ha!?

Lilja när hon "sötar sig"

I hemläxa fick vi öppnor men det allra viktigaste vi fick med oss var att göra en liten förändring i Liljas form innan samlingen.
Att be henne komma upp lite med nacken och sedan be om samling.
Väl i samlingen är vårat mål sedan att länga fram pannan.
Vi får till det ibland, men allt handlar om min timing och man behöver träna för att kunna.
Handen är en viktig nyckel; lillfingrarna fram och handen ner.
Men med mina T-rex armar får jag verkligen kämpa för att få ned handen.
Birgitta gav mig en bra nyckel för det men det är långt ifrån befäst i min kropp.
Jag behöver verkligen medvetandegöra detta, rider jag barbacka är min hand vilande uppe på min hästs mankam men med sadel och galleriet så blir läget ett helt annat.

Jag höjer inte längre handen i samlingen och mina armar har fått ett avslappnat läge.
Nu är det bara placeringen i höjdled som jag behöver finslipa.
Men det är roligt att utforska och det är precis det jag behöver göra nu för att hitta det där härliga naturliga läget. 

Linjegångare

Som plymen på en cirkushäst

In mot passagen

Lycklig människa på fantastisk häst

Kurs Ewa Schaeder - Pilgrim

Förstår ni hur underbart ljuvligt det är att få ha kurser hemma på sin egen gård.
Det går åt en hel del tid till att arrangera en kurs och att då hålla den hemma på gården gör det så mycket enklare. Jag är så himla glad att vi fann vår gård, den är perfekt på alla vis!

Men tillbaka till kursen.
Ewa och hennes man Pelle kom på lördag morgon och vi började kursen kl 10.00 med teori på ridbanan.
Som jag längtat!
Att få rå om Ewa och Pelle i två dagar är som balsam för själen. 
Ewa pratade om hur allt hänger ihop; naturen, materielen och känslorna i olika cirklar. 
Sedan gick vi igenom voltvägen (även den en cirkel) och hur man omöjligt kan rida en helt rund volt, utan att man istället får se på vägen som en ellips, detta för att slippa att hamna i konflikt med hästen där man hela tiden försöker korrigera dess väg.

Sedan var det dags för de första ridpassen före lunch.
Alla ekipage fick rida voltvägen och själva notera hur den blev med sin egen häst. Utifrån hur vägen blev kunde den sedan utnyttjas för att t.ex. naturligt lägga in en öppna.
Ewa pratade också om vikten av hästens framben och illusionen av att en häst i rörelse med påskjut skulle kunna flytta mer än 50% av sin vikt till sina bakben.
Deltagarna fick göra lite olika övningar för att känna och föra hästens framben och det gav otroligt fina resultat, där alla hästar hittade ett lyft och stigen de gick på blev smalare. Hästar är ju faktiskt linjegångare.

Jag och Pilgrim har redan ridit dess övningar många gånger för Ewa så vi gjorde en liten snabb avstämning och sedan gick vi in på att rida öppnor och piruetter.
Pilgrim fick beröm för att han var väldigt kroppsmedveten och tog väl hand om sin egen kropp och själv kände in varje rörelse och moment.
Det som skulle kunna förklaras med att hästen äger sin egen kunskap.
Det är den stora skillnaden mot t.ex. ett cirkustrick.

Jag själv fick beröm av Ewa för att jag inväntade Pilgrim och var inkännande och anpassade övningarna efter vad som uppstod.
På slutet av första passet fick vi prova hjälpgivningen för skolgalopp. Detta gjorde vi genom att lägga ett tramp i stigbyglarna ytter-inner i galopptakten. Vi hittade känslan men jag fick inte till timingen.
Efter det red vi lite mot passagen. 

Till andra passet tyckte Ewa att vi skulle byta stång.
Den jag red med under första passet blev lite "långsam" eller som hon sa "du når inte riktigt hela vägen fram".  Och jag förstod precis vad hon menar.
Jag har växlat mellan två stänger och på slutet ridit mer på den snabbare. Men jag har behövt den långsamma för att själv lära mig vänta, jag har hög energi och den långsamma stången hjälper mig sänka min energinivå men den gör det samma med Pilgrim.

Och Ewa har (som vanligt) helt rätt, det är verkligen läge för oss att bara rida på den snabba stången ett tag nu. Det blir ett helt annat läge och Pilgrim får ett mycket bättre lyft.

Andra passet var Pilgrim lite mör och trött och började med en sänkt höft och ett bäcken som var lite för rörligt. Men med bra övningar så blev han riktigt fin och Ewa tyckte han avslutade passet i ett väldigt bra läge i jämförelse med vart han började. 
Vi red bland annat växlingar mellan öppna och sluta på diagonalen.
Det gick super i höger varv men i vänster varv var han lite för trött så då la han själv in anslag och tramp istället *skrattar*

Jag är så himla nöjd med min fantastiska häst! 
En av deltagarna kom fram efter första passet, hon har inte sett oss sedan kursen med Ewa för 2 år sedan och hon frågade om det verkligen var samma häst. Då blir man glad.
Pilgrim har mognat något enormt, han håller fokus och han känner in sin egen kropp och tar själv hand om den.
Han är en dröm att rida och man sitter bara där på hans rygg som en drottning som blir buren av sin stolta häst.

Nu ska vi jobba vidare på skolgaloppen och passagen.
Jag tänker även att vi ska rida mycket mer piruetter och öppnor under våra pass än vad vi gör idag.
Pilgrim har tagit ett enormt kliv i sin skolning och nu är det dags att höja ribban efter det.
Här ska det pumpas muskler. 

Den bästa tiden

Jag älskar hösten, när luften är sval och klar och himlen känns hög.
Men denna tid på året, när det är försommar, är nog min absoluta favorit.
Allt börjar växa och är så där ljuvlig ljusgrönt, det är ljust på kvällar och nätter och man fylls av all energi som finns runt omkring än.   

Jag har haft en rätt hektiskt tid nu på slutet men det börjar äntligen lugna ner sig.
Så nu ser jag fram emot sommar och lite semester snart.

Igår kväll hade vi aw med jobbet och efter det red jag Pilgrim på banan.
Han kändes riktigt fin.
Vi är i en utvecklingsfas just nu och då kan passen bli rätt varierande.
Ibland är de mest avancerade saker jätte enkla och ibland är det jätte enkla klurigt.
Men så är det när man tar kliv framåt, därför är det extra viktigt att alltid backa tillbaka och stämma av att grunderna sitter.

Så just nu känns det extra bra att Ewa kommer just denna helg, för det är precis nu vi behöver lite extra guidning.

Annars har livet rullat på. Födelsedagsfirande, resor i jobbet, träningar, kurs uppe hos Ewa, kurs med Birgitta Järnåker och sedan var vi stalltjejer iväg och tittade på en kurs med en akademisk tränare.
Full rulle, en massa roligt men också väldigt lite ledigt eller för att vara exakt, inget ledigt alls.
Så nu är det dags att ladda batterierna lite, det ser jag fram emot.