Oj så mycket jordgubbssylt

Igår strålade solen.
Jag jobbade hemifrån för att låta kroppen vila ordentligt från förkylningen och det var så härligt att vara hemma mitt på dagen i det fantastiska vädret.
Det var så vackert ute att jag nästan tappade andan.
Är så lycklig över vart vi bor och att vi får ha det så otroligt vackert.
Känns så lyxigt att gå ut till hästarna på lunchen, ge dem mat och bara vara med dem en stund i solen.
Man känner att de njuter av solskenet precis lika mycket som jag.
Efter lunchen stod de och sov i solen och det såg så himla underbart ut.

Jag red både Cappe och Lilja igår.
Lilja red jag på lektionen för Ewa och vi pratade om normer med lite extra fokus på det här med voltvägen men vi red även lite öppnor.
Lilja var super duktig, hon har verkligen en superambitiös period nu men hon tyckte faktiskt att det blev lite jobbigt att göra så många öppnor. *ler*
Men det är väldigt roligt att märka den utveckling som skett och hur länge hon nu kan hålla fokus.

På Lilja har jag inte alls märkts lika tydligt som på t.ex. Pilgrim när fokus försvinner.
Pilgrim är nästan övertydlig, han börjar t.ex. titta på allt annat runt omkring eller så stannar han och man märker att man tappar kontakten med honom.
Med Lilja är det som att kontakten försvinner lite grann i taget och helt plötsligt så känner man sig rätt ensam där uppe på ryggen.

Det är detta som är anledningen till att jag sagt att Lilja kräver min absoluta närvaro hela tiden.
Jag har ju känt att det varit så men inte förstått varför.
Men hon har inte sänt lika mycket till mig som jag sänt till henne och för att hålla kanalen öppen så har jag varit tvungen att vara fullt fokuserad på henne hela tiden.
Helt logiskt nu när jag tänker på det. 
Pilgrim han letar själv efter mig och vår kommunikation och då blir det tydligt när hans fokus försvinner.
Men med Lilja så är det jag som har letat efter henne.
Och igår insåg jag att vår kommunikationskanal faktiskt fanns öppen från bådas sidor och då helt plötsligt kunde jag känna när hon tappade fokus.
Wow, vilken skillnad och vilken insikt. 
Tänk så mycket lättare det kommer bli för oss båda nu att ge varandra pauser men samtidigt veta när vi kan prestera lite mer. 
Och kanske när jag tappar mitt fokus så finns hon där och fångar upp mig igen. 

Det jag och tänker på nu när jag skriver detta är hur mycket man känner och på något sätt vet och förstår, men hur svårt det ändå kan vara att sätta ord på det.
Jag är en person som går mycket på känsla, i allt jag gör.
Jag är mer mage än huvud *ler*
Jag lärde mig rida på känsla men att flera gånger i veckan möta elever och deras hästar gör att jag hela tiden tvingas hitta ord på allt jag känner och jag märker hur orden hjälper mig att förstå ännu djupare.
Oftast är det så att när jag verkligen förstått så kommer det nya ord på det jag upplever.
Det är otroligt häftigt och jag börjar inse hur otroligt viktiga orden är.
Orden är det ända jag har för att på något sätt kunna förmedla det jag känner och upplever.
Men även om uppgiften att förklara för någon hur jordgubbssylt smakar kan te sig rätt omöjlig så kommer de rätta orden ändå ge de som lyssnar ett lite hum och sedan måste personen själv smaka för att verkligen veta.
Och oj vad jag har ätit jordgubbssylt på slutet och oj så många burkar jag har kvar att öppna.
Detta år ska jag äta mer jordgubbssylt än jag någonsin gjort tidigare i mitt liv.