Nya insikter

Så har jag haft lektion nummer 2 för Ewa.
Och precis som förra gången är jag mållös, imponerad och känner stor beundran.
Vi har så högt i tak under våra samtal och alla tankar, reflektioner och funderingar är välkomna.

Ewa säger rakt ut vad hon tycker och tänker om saker och jag känner att jag kan göra det samma.
Oftast har jag en anledning till alla val jag gör, så när någon undrar över något har jag nästan alltid ett svar till varför jag gjort som jag gjort.
Ewa frågar mycket, åh vad jag gillar det.
Att vara rak, att ha en rak kommunikation och kunna tycka olika utan att någon måste ha rätt.

Det är så vi lär oss.

För även om jag har en anledning till att jag gör på ett visst sätt så att höra någon annans tankar om saken kan ge mig helt nya infallsvinklar.

Till lektionen vi hade i onsdags hade jag filmat den övning jag fick i hemläxa efter första lektionen.
Hinner knappt starta första filmen så kommer det feedback från Ewa.
Och sedan fortlöper det ärliga dialoger och hon delar med sig av sin otroliga kunskap.

Vi hamnar alltid in på så mycket mer än bara mig och min häst.
Denna gång pratade vi om att handla i affekt, att det är normaliserat hur man får behandla hästar och t.ex. använda ett spö, hur man ska kunna bjuda in till öppna diskussioner kring heta ämnen och allmänt hur vi människor fungerar och tänker.

Efter att vi sett filmerna och pratat om vad som var bra och vad jag kan förbättra fick jag lite ny hemläxa.
Jag ska tänka på att inte ta ledande tygeltag och utforska vad som krävs för att min stång ska lätta på kedjetrycket.
Även känna av lägen där jag får för stor motreaktion och avbryta det jag gör (t.ex. en piruett) istället för att driva igenom det.

Har redan börjat prova detta och en utvärdering kommer när jag har analyserat det jag gör lite mer.

Underbar söndag

Vilken söndag vi fick!
Började med att vi på morgonen i ett fantastiskt väder gjorde en uteritt, alla vi tjejer och hästar i stallet.
Solen sken, det var nysnö och för första gången i år hörde jag fåglarna sjunga på sina vårmelodier.
Emma red Cappe och jag red Prickig.
Detta var Prickigs första riktiga uteritt sedan han kom hit till mig, dvs första gången som ingen människa var med och gick bredvid honom på marken.
Och så himla duktig han var, uppförde sig som den stjärna han är!

Vi skrittade och tog lite trav och det var helt underbart.
Prickig har börjat hitta någon sorts gungig, långsam trav nu som är helt underbar.
Häftigt hur mycket styrka han har byggt upp.

Efter uteritten myste jag och Em i soffan och sedan gick vi ut igen för att filma mig och Cappe inför min nästa lektion med Ewa.

Det var nästan magiskt, för när vi precis filmat klart fick jag ett sms från Ewa.
Snacka om att vara sammankopplade.

Kvällen avslutades med kalas för bästa W, god middag, en till liten uteritt på Prickig där Em gick med och sedan film i soffan.

Tror inte att en dag kan bli så mycket bättre än så här!

Ska det vara så här???

Efter att jag skrev detta inlägg har jag fått väldig mycket feedback.
Jag har även förstått att många tog väldigt illa vid sig av det jag skrev och att det har tolkats annorlunda mot vad det var tänkt.
Min mening med detta inlägg var att lyfta upp frågor som enligt mig behöver belysas, att en del text sedan blev skriven i affekt ber jag om ursäkt för. Det var inte min mening att innehållet skulle upplevas så stötande som det gjordes. 
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt till er som blivit upprörda över synpunkter om den akademiska ridkonsten som helhet eller som upplevt synpunkter riktade mot deltagande ekipag, det var aldrig min mening.
Vi kan alla göra "misstag" då vi upplever starka känslor.
Har av den anledningen valt att formulera om detta inlägg, för att få det mer konstruktivt.
Och som alltid bjuder jag in till öppen dialog kring mina tankar och idéer.



Under helgen har jag och Emma varit på en heldagskurs för en AR-instruktör.

Dagen började med 3h teori.
En bra och genomtänkt genomgång men det var några saker jag reagerade på.
Detta var det jag noterade:

• Mycket fokus på framdel, hals och bröstrygg. Känns som om man börjar från fel ända.
• Vi fick en hel massa "måsten"berättat för oss.
• Vi blev tilldelade ett facit på hur man gör rätt och hur man korrigerar alla fel som kan uppstå.  

Jag tänker så här att människan gillar färdiga system och lösningar och vill ha ett facit på hur man ska göra. Sedan att vi alla är olika glöms lätt bort.
Man vill kunna ta den snabba vägen och den är lätt att sälja in.
Jag tror däremot att alla är olika och att man i detta måste finna utrymme för att finna sin egen väg. Det finns inga självklara svar som funkar på alla men att man kan guida för att hjälpa varandra att hitta vägen.

När det var dags för lektionerna efter lunch hade jag hopp om att bli positivt överraskad.
Blev jag det?
Nej inte direkt, jag reagerade kraftig på vissa metoder som användes och då främst sättet att korrigera.

Under teorin pratades det mycket om att spöet skulle betyda avslappning.
När det sedan användes av instruktören för att korrigera hästen i de fall den inte förstod upplevde jag det som om det fick motsatt verkan.
Jag uppfattade det som om hästarna i vissa fall upplevde det mer som bestraffning än korrigering och att instruktören inte lyckades förmedla det hen ville alla gånger till hästen.
Även rösten användes som meddela för att korrigera, ibland genom att högt säga NEJ till hästen.

Det var ett väldigt stort fokus på små detaljer, även i de fall där de kanske inte gick att uppnå pga. av hästens eller ryttarens för dagens fysiska begränsningar. Och jag kände att denna aspekt helt glömdes bort många gånger.

Har haft en lite plan på att göra proven för Bent och tänkt att detta kunde vara vägen att nå dit.
Men efter denna dag känner jag mig förvirrad.

Jag tror att det helt klart finns andra vägar som passar mig mycket bättre om jag väljer att ro detta i land.
Jag förespråkar att man lyssnar till varje ekipage som unika individer och att det inte finns någon mall som passar för alla.
Och att vägen att nå det bästa man kan bli kommer se lika olika ut som det finns hästar och människor på jorden!

Så efter denna dag är jag några erfarenheter rikare och vet tydligare hur min egen väg kommer se ut.

Fredag en bra dag

Idag är det fredag och min älskade Em kommer!
Känns som en evighet sedan hon var här sist, även om det inte alls var så jätte länge sedan.

Vi har så mycket skoj inplanerat.
Imorgon ska vi spendera hela dagen på Timrå Hästsportförening där det är kurs med Katrin Wallberg.
Ska bli spännande att titta på en för mig ny instruktör.
På söndag ska vi försöka styra upp en uteritt med alla hästarna i stallet samtidigt och sedan är det kalas för W.
Uteritten kan bli spännande med tanke på att Prickig är tokpigg just nu och att jag bara ridit ut på honom en endaste gång innan...
Sedan all is kom har det bara blivit promenader då hans balans inte är den bästa alla gånger. *fniss*

Vi ska även försöka hinna med någon loppis och en hel massa mys!
Sedan ska även Em få filma mig och Cappe när vi gör den hemläxa vi fått av Ewa.
Samt att vi ska försöka fotografera lite om vädret är på vår sida.
Har så mycket idéer på bilder i mitt huvud som bara måste få komma ut!

Igår red jag Cappe och han var så himla fin.
Vi tränade på det vi fått i läxa av Ewa och även lite tramp.

Sedan var det Prickigs tur.
Tanken var att även rida honom, men har var så pigg att han sladdade runt på gårdsplanen som en tok och var nästan på väg omkull en gång.
Så då beslutade jag mig för att det inte var läge att hoppa upp.
Det kan gå så snabbt så har man gjort sig illa, det är det inte värt.
Inte för någon av oss.

Så det blev longering och sedan jobbade jag honom för hand i kapson och han fick ha stången i munnen (utan att jag tog i den).
Han var verkligen jätte fin.
Hittade en bra form och höll böjningen hela tiden!
Vilken skillnad, så duktig.

Sedan gjorde jag ett par uppgångar till trav och det blev nästan passage.
Han fick till ett riktigt härligt gung och man kunde verkligen se vad som komma skall.
Han kommer bli så läcker!

Ikväll får vi se vad vi hittar på med pojkarna jag och Em, men kanske vi tar en månskenspromenad med dem.
Och kanske att jag kan hoppa upp och rida på Prickig på hemvägen. Vore bra träning.
Igår var det norrsken, önskar verkligen att det är det nu när Em kommer upp också.
Som prognosen ser ut just nu så finns det möjlighet bara solvinden håller i sig.
Vill verkligen uppleva det med henne.

Hoppas ni alla får en bra helg!

Härlig kväll

Blev en sådan härlig kväll med pojkarna igår.
Red Capee först och vi tränade lite på det vi fått med oss från Ewa.
Dock kom vi aldrig till piruetterna för Cappe bjöd på ett helt otroligt tramp och sedan var vi liksom klara.
Det är så himla häftigt när man märker att en till pusselbit hamnar på plats och han tycker det är så himla roligt att få vara duktig och att få ta i.

Hoppas vi kan visa detta lika bra när vi ska filma till Ewa.
Men då kommer allt det där med att just prestera in. Något jag måste lära mig att släppa.
Jag har så höga krav på mig själv och vill alltid vara duktig och göra allt rätt.
Så just det där med att inte prestera eller tävla är mindre lätt för mig.
Något jag har tränat väldigt mycket på och som jag rätt bra börjar släppa.
Men det är långt ifrån enkelt.
De bästa ridpassen har jag alltid i min ensamhet med bara hästen.
Det är så lätt annars att faktorer runtomkring påverkar, oftast till det sämre.
Att vara trygg i sitt och släppa alla andras tankar och förväntningar är otroligt viktigt.
Det är en stor del i det jag vill lära mig i år.

Ewa skriver så här och det är så sant:
"Prestera, konkurrera och tävla hör inte hemma inom Kraftskapande Ridkonst. 
Kraftskapande Ridkonst handlar om att bana ny väg och om att utvecklas som människa. 
Med den vägledningen du får ska du själv analysera och värdera övningarna och ditt samarbete med hästen."

Som jag sagt tidigare, hon är en mycket klok kvinna den där Ewa.

Efter Cappe var det Prickigs tur.
Även han var en stjärna igår.

Äntligen redde vi ut skillnaden på longering och "hopp".
När det väl var på plats kunde vi göra flera "hopp" på rad.
Det blir en rörelse som har samma fotförflyttning som terre á terre. Det är absolut ingen terre á terre har gör men han är otroligt söt när han gör det och det blir en väldigt bra träning för honom att lägga vikt och vinkla bakbenen.
Så roligt att kunna plocka fram detta ur honom via lek och bus, något som han älskar!

Gick och lade mig så nöjd igår.
Tänk att jag får ha dessa underbara pojkar i mitt liv, alla 3 (Tomas inräknat).

Kraftskapande Ridkonst®

Så var det äntligen dags att berätta om min första lektion med Ewa Schaeder för er.
Och som jag hade längtat efter detta tillfälle!

Vi hade via mail bestämt att jag skulle ringa upp henne klockan 15.00 på söndagen.
Och då skulle vi träffas i stallet.
Hon hemma hos sig och jag hemma i mitt stall med mina hästar.

Vi hade lite löst pratat innan om vad jag ville göra men att vi skulle börja så.
Kände mig konstigt nog helt lugn när jag ringde henne, jag som annars kan var lite nervös när jag behöver ringa människor jag inte känner för första gången.

Jag ringde och det hann gå fram några signaler innan Ewa svarade.
Sedan var det som om vi alltid känt varandra. Så okomplicerat.

Efter lite vanliga artighetsfraser så fick jag börja med att berätta om den utrustning jag använder och varför jag valt just den.
Jag började att berätta om Cappe.
Att jag red på blankstång och anledningen till det valet (mycket pga vargtanden).
Att han gillade ett lite tyngre bett som han kunde ha mer kontroll på själv i munnen och att t.ex. ett tränsbett inte funkade då det väckte gamla cellminnen till liv.
Att jag valt bort nosgrimma, käkrem mm på mitt träns men ibland hade pannband (men bara för att det var så snyggt).

Kom in på min barbackapad och lite saker kring den.
Vad jag såg som fördelar med att rida barbacka men även det jag kunde sakna från en sadel så som att avlasta hästen lättare.

Sedan sa Ewa att hon skulle göra iordning en av sina hästar och så skulle vi rida tillsammans på samma utrustning (dock skulle hon ha sadel).

Så vips fick jag slänga på Cappe boots och pad, en hjälm på mig och en grimma på Prickig.
Få med mig båda hästarna ut, lämna av Prickig i hagen och gå upp med Cappe till gårdsplanen.
Prickig den lilla stackaren blev jätte ledsen, han skulle ju också få vara med hade jag ju sagt...
Så han stod kvar vid grinden och gnäggade, plutten.  
Skar lite i hjärtat men ett par extra morötter efteråt gjorde honom glad igen.

Sedan satt vi upp på våra hästar Ewa och jag.

Vi gick igenom sitsen, hur anläggningsytan mot hästens rygg skulle vara så liten som möjligt och att mest stöd skulle komma an mot sidorna på ryggen.
Vi började skritta runt, jag fick berätta vilket varv jag valt och varför.

Sedan red vi lite samling/påskjut och hela tiden berättade Ewa hur hon gjorde och tänkte.
Jag har nog aldrig varit så fokuserad under ett ridpass någonsin!

Efter detta red vi lite piruetter efter instruktioner från Ewa om hur jag skulle rida dem och hur själva ridvägen skulle se ut.
Blev nog de bästa piruetter jag gjort på länge!

Sedan fick jag till uppgift att filma detta och så skall vi prata om filmen under nästa lektion.
Har jag tur och det är fint väder kanske jag och Em kan filma redan på söndag.

När vi hade ridit klar satta jag mig ned på uppsittningspallen utanför stallet.
Månen hade precis kommit upp, solen var på väg ned och några stjärnor lyset.
Där satt jag i stillhet och pratade allmänt om livet, hästar och ridning med Ewa.
Cappe stod bredvid och vilade.

Vilken känsla!
Vilken otrolig kvinna hon är!
Så lik mig i sitt tänk och sådan enorm kunskap hon besitter.
Det var ett mycket speciellt ögonblick.

Man kände ingen stress, det fanns ingen tid att passa, utan vi var bara där och då i nuet.

Längtar så mycket efter nästa lektion.
Ska verkligen se till att den blir snart.
Känner mig så otroligt tacksam för att jag får vara med om denna resa.
Vet att den är en pusselbit som leder mig på rätt väg.
Vägen mot mitt sanna jag.

Full av energi

Så många minnen som nu kan få en plats i stallet.

 Mitt batteri är verkligen fulladdat nu och jag har så mycket energi som vill ut på olika sätt. 
Huvudet är fullt av idéer och det nästan kliar i fingrarna att få göra allt på en och samma gång!

Började lördagen med att åka till Bräcke och sedan Ånge för att hålla lite lektioner.
Väl där visade termometern på -28 härliga grader.
Men eftersom det i alla fall är vindstilla i ridhuset så gick det riktigt bra.
Mycket kläder i flera lager löser det mesta. 

Före och efter

Söndagen inleddes med fler lektioner och sedan åkte jag hem och mockade ur hästarnas hage.
Den såg helt bedrövlig ut, blir ju lätt så när de har så liten yta att röra sig på.
Blev verkligen jätte fint när det väl var klart.
Helt otroligt också vad bra staketet vi byggde håller. Blev helt super.
Staketstolpar i bilfälgar var verkligen en jätte bra lösning.

Efter att jag hade mockat var det äntligen dags för min efterlängtade lektion med Ewa!
Den var helt magisk men mer om den i ett helt eget inlägg.

När vi hade lagt på efter lektionen var jag helt slut.
Mest mentalt så jag kröp ned i soffan och sov gott en stund framför tv:n.
Vaknade med en massa energi igen och hoppade upp för att göra en tavla med alla prisrosetter som har legat i en påse och samlat damm.
Så många minnen jag har med Nokke där.
Nu ska den bara hängas upp i stallet.

Kvällen avslutades med att jag och Tomas tog en promenad efter vägen med pojkarna i snöfall och mörker.
Så mysigt och rogivande.
Dessa promenader blir som små andningshål där vi bara kan njuta av att vara i nuet.
Sedan somnade jag gott i min säng.

Nu är det en ny vecka med nya utmaningar och nya möjligheter och på fredag kommer Em!
Längtar så jag nästan spricker!

Bitande kyla och en längtan till skogen

Vi har fortfarande väldigt kallt här och temperaturen ligger runt -15 till -20 grader.
Snön ligger som ett fluff ovanpå den blankis som täcker all mark.
Helt sjukt, undra hur många djur som har svårt att hitta mat nu...

Hästarna är dock barfota i sin lilla "nya" hage och det är jätte skönt.

Igår tog jag och Nina en lång härlig promenad med Prickig och Ojiji.
Bilvägen är riktigt bra nu men man vill nog inte göra så mycket annat än att skritta utan brodd.
Prickig var super pigg och jag hängde knappt med i mina stora skoterkängor.

Efter promenaden tog jag en ridtur på Cappe.
Märkte dock att han var lite öm av bootsen fortfarande så det blev bara skritt.
Men det blev en helt underbar tur ändå.
Himlen var becksvart, fulla av stjärnor och månens skärva lyste så starkt.
Cappe var helt mentalt lugn, fulla av visdom och insikter.
Nästan så vi hamnade i ett meditativt tillstånd tillsammans han och jag.
Precis så som jag kunde uppleva det med Nokke, tänkte på det när jag satt där och skrittade fram under stjärnhimlen.
Så häftigt vad Cappe har utvecklats till, min sagoponny.

På kvällen när jag tagit in dem så stod jag och kratsade Prickigs hovar.
Han har på slutet börjat rycka lite med höger bak och jag har misstänkt att han är lite trött/stel där av någon anledning.
Men i min sinnesstämning från ridturen med Cappe blev det så uppenbart.
Prickig gjorde precis så som Nokke alltid gjorde med höger bak.
Jag log åt insikten.

Tittade på Prickig och sa "Jag vet att du finns hos mig av en större anledning än jag kan förstå och jag vet att Nokke finns här med oss. Du behöver inte visa det för mig".
Och vips försvann hans "nya" beteende med höger bak.
Tänk så enkelt det kan vara bara man förstår.
Tänk om jag istället blivit arg på honom för detta, vad tokigt det hade blivit. 

Nu hoppas jag att pojkarna blir oömma i sina karleder fort och att vi kan komma igång med ridningen.
Efter den avverkning vi gjorde i skogen i sommres har vi fått en ny väg som är helt perfekt att rida i.
Längtar så mycket efter den nu!
Bara isen försvinner så ska jag och pojkarna dit.

På lördag ska jag till Bräcke och på söndag har jag min första lektion med Ewa.
Längtar jätte mycket, berättar mer sedan.

Ha en trevlig helg.

Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol

Allt kött är hö, och blomstren dö och tiden allt fördriver

De 13 första dagarna av 2016 har varit fantastiska.
Jag är full av energi och vårdar den ömt.
I år skall allt jag gör ha till avsikt att fylla på mina energiförråd.

Igår fick jag beskedet om att Nokkebilen nog är lagad nu, på riktigt!
Lättnad!
Ska hämta honom i eftermiddag och hoppas att han vill vara med oss.
Han har varit saknad.

Kombin vet jag inte hur han mår än, men framtiden brukar bringa klarhet i de flesta frågor.
Det är som det är och det blir som det blir, allt med sin egen mening.

Idéerna har börjat flöda igen och jag har en massa uppslag till bilder jag vill ta.
Bilder som mitt inre vill uttrycka, bilder i jakten mot att finna mig själv.
Hoppas kunna föreviga några av dem snart, både jag och kameran längtar efter att få skrida till verket.

Just att ge ens inre en bild känner jag just nu är otroligt viktigt, viktigt för att sedan kunna sätta verkliga ord till den bilden.
Tror det är rätt tillvägagångssätt för mig för att finna min väg i livet.

Några som är duktiga på att sätta ord på ögonblick är japanerna.
Sprang på ordet Komorebi (木漏れ日) och det var det som fick mig att börja reflektera.
Komorebi är en skildring som förmedlar det ögonblick då solen silar genom trädgrenarna.
Att ge ord åt vackra bilder visar att det finns utrymme för tankar kring ideal, tid, skönhet och inre frid.
Något som lätt glöms bort men är ack så viktigt.
Precis det jag känner att jag håller på med nu.

2016 är året där insikt, självuppfyllelse och fokus på det oundvikliga ska få råda.
Jag råder inte ensam över allt som sker men vet att mina tankar för mig i den riktning jag tillåter dem att vandra.
Mystik, naturkraft och skönhet är mina ledord på vägen mot min sanning.

Gäsp!

Kvart över tolv var vi klara igår kväll och nu har hästarna en hage utan is!
Inte så stor men fullt tillräcklig.

Världens bästa Hasse hade varit ut och grävt fram stora tunga fälgar med däck åt mig och kvällen spenderades med att skruva fast staketstolp i dessa.
Sedan bar vi ut asen i hagen och stängde av betet till endast den övre delen.
En yta utan is.
Så imorse släppte jag ut hästarna utan boots.
Så himla skönt!

Jag kännde mig så glad, hästarna var mest sura för att jag satt upp staketet.
Prickig blev helt chockad "VAD har du gjort matte!? Hur ska jag nu kunna äta gräs och springa!?"
Haha, de var inte det minsta tacksamma för allt vårt slit *fniss*
Nu hoppas jag bara att de håller sig på rätt sida av staketet.

Så skönt att kunna ge fötterna lite skön vila äntligen, så kan vi använda bootsen till att rida i istället.
Längtar efter en härlig galopp efter vägen som är helt underbart perfekt nu.
Men först måste jag sätta på mig tålamodshatten och låta pojkarnas fötter vila ett par dagar. 

Ska försöka fixa bild på de eminenta kreationerna så fort jag får möjlighet i dagsljus så ni får se våra skapelser. *fniss* 

 

Ett krig jag måste vinna!

Tror vi är upp i 3v med blankis nu och det börjar sätta sina spår.
Efter att det regnat i stort sett hela november och december och markerna var mer än mättade kom en extrem kyla och vi fick -20 grader.
Det resulterade i att vi fick blåisen från helvetet istället.
All mark, även den som var helt orörd blev till skridskobana.
Till och med i skogen blev det is, vilket aldrig brukar inträffa.

Det blev broddade boots på på alla hästar och så fick de flytta till sommarbetet där vissa partier var isfria.
Men 3v med boots, 16h/dygn, lämnar sina spår och alla hästar har mer eller mindre skav nu...
Cappe och Prickig verkar inte bry sig det minsta, vilket är skönt, men stackars Ojiji har jätte ont när man tar av och på bootsen.
Maxine har klarat sig bäst men även hon börjar bli lite öm bak nu. 

Så i natt kom äntligen snön, ca 30cm.
Men då det fortfarande är svinkallt ute så ligger den bara som ett fluff ovan på isen.
Det blev nästan värre och mildgrader verkar det inte bli på väldigt länge...

Så nu blir det till att försöka stängsla av betet så det blir en liten isfri hage som de kan gå i.
Vi får göra vårt bästa och försöka komma på någon bra lösning, för att få ned stolp i backen nu är bara att glömma.
För jag vägrar fölora detta krig mot vädrets makter.
När jag äntligen fixat pojkarnas fötter, efter allt slit och alla timmar, så vill jag verkligen inte sko.
Skulle kännas som ett sådant misslyckande.
Så just nu tar jag hellre lite skav än skor på fötterna och än har jag lite hopp om att fixa detta.
Ska se vad vi åstadkommer ikväll.
Tänk att få släppa ut dem imorgon utan boots, vilken dröm!

Sedan är det bara att be om några mildare grader så snön bränner fast i isen och de kan få komma tillbaka till sin vinterhage.

Ett par steg mot målet!

Året börjar bra på vägen att nå mina uppsatta mål.
Jag och Cappe har redan hunnit vara iväg på en kurs och nu har jag anmält mig till Ewas Hästskola.

Har länge beundrat Ewa Schaeder (fd. Jälmbrant) men aldrig haft möjlighet att träna för henne.
Så nu när hon startade upp sin Hästskola under detta år kunde jag bara inte låta chansen passera.
Så nu är jag anmäld!

Fatta, bara att få 12 egna undervisningstillfällen är ju helt ofattbart lyxigt!
Detta är verkligen ett steg i rikningen att utveckla mig själv men även pojkarna.
Blir 3 flugor på en gång *ler*

Kan knappt vänta, åh så roligt det kommer bli.
2016, utvecklingens år!

Mål och planer för 2016

2016 ska blir året då jag investerade tid i mig själv, mina drömmar och mina mål.
Jag ska verkligen att se till att unna mig själv saker och ting och följa mitt hjärta.

För hästarna och mig själv ser målen ut som följer:

Cappe

• Komma iväg på minst 3 kurser
• Rida en WE-tävling
• Befästa piaffen
• Bli ännu bättre på att lyfta hovarna och hålla dem stilla
• Träna mer på att kunna ligga ned på kommando
• Befästa galoppombyterna
• Få 2 massagebehandlingar

Prickig

• Lära honom galoppfattningar
• Kunna galopper på böjt spår
• Hitta böjning och linjering i skritt och trav
• Hitta korta steg i skritt
• Lastträning med mål att åka iväg någonstans
• Minst 2 träningar för instruktör 
• Kunna rida med när Husse springer
• Hoppa ett hinder uppsuttet
• Få 2 massagebehandlingar

Nånn

• Gå minst en kurs för egen utveckling
• Hitta vad jag verkligen vill göra i mitt liv, även om det kan ta år att genomföra, men ha planen klar
• Fotografera mer
• Rita och måla mer
• Komma igång att spela dragspel igen
• Färdig ställa min ridbana och ordna en hästaktivitet här hemma på gården

Ser verkligen fram emot detta år.
Det har börjat på bästa sätt och hoppas det håller i sig så här nu.

Jag och Cappe har ju till och med redan hunnit iväg på en kurs.
Jag är så laddad, 2016 here I come!

Speedbanan

Här kommer filmen från vår träning i måndags.
Det var så himla skoj. Ju mer jag tänker på det så här i efterhand desto roligare blev det.
Hoppas verkligen det kommer fler tillfällen!


Men först till våren, vill inte köra nå mer transport i detta eländiga väder...


Filmen är från sista momentet under träningen då vi red en liten speedbana.
Cappe var super duktig!
Alla tabbar beror helt och hållet på piloten som överred sig lite *visslar*


Vi red på tid och jag och Cappe var snabbast!
Hihi, ja jag erkänner det finns en tävlingsmänniska i mig *blink*


Nu blir det till att bygga lite hinder här hemma, kanske de andra tjejerna i stallet också hakar på.
Vore super skoj!

WE-träning

Fållan, vår blivande paradgren!

Då har vi äntligen varit på vår första WE-träning.
Så sjukt skoj och tusen gånger svårare än man kan tro.

Cappe som är världens modigaste blev jätte rädd för bordet *skrattar*
Men annars gick det mesta bra, även om han hade sina egna idéer om hur övningarna skulle göras ibland.
Men jag tror verkligen att han har potential för detta.
Ska se om jag kan sammanfatta hela träningen och sedan kommer det en lite film i ett eget inlägg. 

Det var totalt 10 hinder uppbyggda i ridhuset.

• Bro
• Flytta mugg
• Tre tunnor
• Lans i tunna
• Bord
• Klocka i korridor
• Bom
• Fålla
• Slalom
• Backa mellan bommar

Vi började gemensamt med att alla skrittade över bron åt båda hållen, inga problem.
Det har vi ju tränat mycket på hemma.

Sedan gick instruktören igenom alla hinder och vi fick sedan själva rida runt och testa dem ett efter ett.
Cappe var till början helt lugn, men jag märkte snabbt att han blev påverkad av de andra hästarna när de reagerade på saker och blåste luft genom näsborrarna.
Så han blev efter en stud rätt spänd själv.

Vi började testa Fållan, ett hinder som både jag och Cappe gillade skarpt.
Ett perfekt hinder med en liten vändbar ponny!
Med lite träning kommer vi kunna klara den i full galopp. 

Sedan var det dags för bordet.
Haha, Cappe var livrädd för det, så jag hoppade av och ledde honom fram.
Det blev bättre men han ville inte gå fram, inte förrän sista varvet då vi körde speedtävling.
Då jäklar var det inga problem.
Fatta vilken jäkla koll han har den där ponnyn, har är liiiite för smart ibland...

Men det är en bra sak att träna på hemma så nu ska jag fynda litet bord på loppis.

Klockan i korridoren var också lite knepig.
Cappe gick snällt in och bakade sedan ut direkt.
Känns som om han har gjort en liknande övning innan där man ska backa ut, för han var så säker på sin sak.
Det stärker mina teorier om att han kanske varit Westernhäst innan han kom till Sverige.

Flytta kopp var inga problem, men enda övningen där man skulle ha haft fördel med en stor häst *fniss*

Även Lans i tunna var en okomplicerad övning.
Svårigheten där kommer när man börjar öka farten. Testade lite i trav och galopp och med lite träning kommer det absolut bli görbart.

Backa mellan bommar var inte heller något problem, inte heller 3 tunnor och slalomen.

Sedan var det bara bommen som vi skulle gå sideways över kvar.
Det har vi tränat på hemma men fick inte riktigt till det i ridhuset. Men den är ju lätt att fortsätta träna på hemma.

Fållan i galopp

Fin köttbulle!

Vi kommer absolut vara med på fler träningar och kanske även någon lite klubbtävling till våren.

Cappe som har vinterpäls såg till att avsluta träningen på bästa sätt.
En rejäl rull i ridhussanden.
Herregud vad han njöt och herregud hur han såg ut imorse!

Hur ska jag få honom ren???
Går ju inte att duscha nu när vi har -12 grader.

Men han är allt bra söt min lilla knasponny!

2015 - känslornas och tankarnas år

Tänk att ännu ett år har passerat, ett år som verkligen varit både toppen bra och jätte dåligt.
Det har hänt helt fantastiska saker men det har även varit ett väldigt jobbigt år.
Att sammanfatta allt som hänt är omöjligt men vissa saker har haft större betydelse än andra. 

Gillar inte att fokusera så mycket på det negativ men det är ändå värt att nämna, för allt som händer händer av en anledning.
Så vi börjar med det som varit känslomässigt påfrestande under detta år, för att sedan fokusera på årets höjdpunkter.

2015 började som vilket år som helst men så här med facit i hand kan det nog sammanfattas som ett ekonomiskt pissår.
Efter att de förstas månaderna löpt på som vanligt började eländet med att bilen gick sönder och det skulle kosta en fantasisumma att laga den.
Jag hade sparat en massa pengar för att bygga ridplan och nu försvann dessa på något så meningslöst som att laga bilen. Min nya, fina, drömbil...
Snacka om otur...
Alla planer på renovering och fix på gården fick läggas på is.
Något som var otroligt jobbigt för mig.
Att fixa gården var en del av min identitet och min stor dröm och mål för året. 

Bilen lagas för att sedan resten av året åka in och ut på verkstaden.
Just nu är den där igen och detta har verkligen varit psykiskt påfrestande.
Att vara utan bil, att inte veta om den äntligen är hel och vad kalaset i slutändan kommer landa på tär verkligen på ens förstånd.
Fy vad jag har grubblat, räknat och funderat på detta.
Sett planer och drömmar läggas på is och frustrerad stått där maktlös.

På detta gick även vår frys sönder och Nokkebilen började krångla.
Så just nu är 2 bilar på verkstaden och vi är utan frys *skrattar*

2015 blev dessutom året som både saknade sommar och vinter...
Regn, is och pengabrist är hur jag kommer minnas detta år ur den negativa aspekten.

Men under 2015 hände också stor förändringar som kom att ändra våra liv otroligt mycket, till det bättre.
Saker som helt enkelt gör 2015 till ett otroligt år!

Det jag främst tänker på är Prickig-effekten.

Dagen före min födelsedag fick jag ett meddelande som kom att förändra detta år något enormt.
Att den Prickiga hästen skulle ha så stor påverkar på vårt liv visste vi inte den där dag i juli då vi styrde bilen (pappas bil då våran var på verkstaden) mot Habo.
Många är det gånger jag tackat Nokke (och även Annette) för denna resa.

Men det var inte bara Prickig som kom in i vårt liv i och med detta, vi fann Emma också.
Med ett stort steg klev hon rakt in i våra hjärtan och det kändes som att hitta en till pusselbit som saknats i mitt livspussel.

Med dessa två i mitt liv började saker röra på sig.
Det var som om de var den utlösande faktorn som satte igång en hel massa saker.
Så många är insikterna som kommit till mig under sista halvan av detta år och så många är de tankar och idéer som väckts.

Men inte bara hos mig har det skett förändringar och jag är så glad över att ha mina närmaste vänner med på denna resa, alla på vårt eget sätt men ändå så hårt sammanflätade. 

Jag vet att jag har något stort som väntar nu, ett steg jag skall ta i riktningen mot att bli den jag vill vara.
Men också att hitta vad jag verkligen vill göra med mitt liv, vad just min uppgift är.
Hade en helt otrolig dröm i natt om detta, vi får helt enkelt se vad som händer. 
Men jag vet att 2016 är året det kommer hända och det känns så otroligt spännande.

Med Prickig kom det också en harmoni till gården, så påtaglig att man nästan kan ta på den med händerna.
Allt landade och många var de gånger Nokke kom på besök.
Det var som om han och Prickig fixade och ställde med allt medan Cappe lugnt översåg det hela.

Cappes utveckling under året som gått går inte ens att beskriva.
Han är inte en häst längre, han har blivit en enhörning och hans visdom lyser lång väg. 
Vi har nått samma känsla som jag hade med Nokke, något som inte ens går att beskriva med ord.

Så summa summarum:
Från att ha haft ett otroligt stort fokus på det materiella i form av renovering, byggnationer och saker tog 2015 en otrolig vändning.
Det som istället blev viktigt var känsla, nuet, kärlek och mening.
Två otroliga kontraster som inte kunnat funnits utan varandra.

Inser så här med facit i hand att jag behövt dessa materiella motgångar för att kunna se det andra.
Se det viktiga och vad som egentligen betyder något.
Visste är det fortfarande jobbigt men på ett helt annat plan.
För i slutändan, varje kväll jag går till sängs är jag lycklig och har så otroligt mycket att vara tacksam för.

Planerna för 2016 är redan klara med de kommer i ett eget inlägg.
Men 2016 kommer bli året jag lämnade det materiella och fann tillbaka till mitt sanna jag och naturen.