Tandvård och bett

Mycket fick jag lära mig av Nokke, det mesta jag kan idag faktiskt. Han tog med mig på många resor i kunskapens rike och en av de största lärdomarna jag fick var det som rör hästens tänder och bettets inverkan.

Långt innan det blev så allmänkänt som det är idag fick jag denna kunskap. Så tidigt att alla veterinärer här hemma dömde ut min häst. Sa att det bästa vore att han fick somna. Men att inte ge upp och fortsätta leta gav mig och Nokke 6år ytterligare till tillsammans och det var inte på grund av tanden han tillslut somnade.

När jag då läser inlägg som det här blir jag mörkrädd och får kalla kårar längs ryggen.
Att inte ha mer kunskap idag gör mig mycket ledsen. Men tyvärr är det kanske så, att man fortfarande inte vet...

Därför känner jag vikten av att idag prata lite om hästens mun helt enkelt.

Tror att alla vet att det är bra att se över hästens munstatus en gång per år. Men det har helt bytt inrikting från den tiden det var hovslagaren som stoppade in hovraspen i munnen på hästen *ryser* för att jämna till tänderna, till att idag vårda och istället förebygga problem. Idag finns utbildade hästtandläkare och många av landets veterinärer har gått en speciell utbildning på Ultuna för att lära sig mer inom ämnet. Att ta ut någon annan (utan den utbildningen) för att rota runt i min hästs mun skulle jag aldrig göra.

Hästar är precis som oss i behov av tandvård av flera olika anledningar. De har ingen möjlighet att tala om för oss om de har ont eller känner obehag, utan det är vårt ansvar att upptäcka ev. problem. Många av de tandsjukdomar som en häst kan ha utvecklas under en lång period och hästarna lär sig stå ut med smärtan. Därför är det viktigt att upptäcka saker i tid. Det är bättre att förebygga än att bota.

Eftersom hästarna idag äter på ett helt annat sätt än vad de är utvecklade till så får det självklart konsekvenser på tänderna. En häst i naturlig miljö betar ca 17h per dygn. Det gör inte våra tamhästar och fodret de får idag är ofta av annan konsistens än det cellulosarika gräs det är gjorda för att äta. I och med detta slits hästens tänder annorlunda vilket kan leda till förslitningsproblem på tänderna.

Våra tama hästar lever dessutom mycket längre idag än vad de gjorde förr. Idag är det inte ovanligt att en häst blir 25-30 år. I det vild blir sällan en häst äldre än 18-20 är. Hästens tänder är således inte skapta för att hålla så länge. De slutar växa vid en ålder av ca 7 år och sedan sker ingen mer tillväxt. Det vill säga att hästen sedan måste hushålla med existerande tandmassa livet ut. Ove berättade för mig att en hästtand slits ca 2mm per år. Att då raspa bort 2mm är lika med att förkorta hästens liv med ett år (endast sett till tändernas livslängd).

Idag raspar man inte längre en hästs tänder, man endast korrigerar om det behövs. Har hästen en hake tar man reda på orsaken till den, försöker åtgärda det om det är möjligt och sedan (med en väldigt liten fin rasp) avlägsnar endast haken.

När man sedan dessutom stoppa in ett bett i hästens mun så kan man få ytterligare en bidragande anledning till att ge hästen skador i munnen, både på mjukdelar men även på tänder. De veterinärer idag som fått rätt utbildning tittar även efter inverkan av bett i hästens mun och om sådan finns försöker hjälpa till med korrekt bettsling.

Så hur påverkar då ett bett hästen?

Det är ganska lätt att förklara och förstå. Hästens tuggsystem är utvecklat för att ta in och bearbeta stråfoder.

Det sker genom att framtänderna biter av och tar in födan. Lanerna fungerar som lagringsplats och kindtänderna bearbetar och tuggar födan.

Hur vi än gör så kommer ett bett i hästens mun påverka en mängd olika naturliga reflexer i hästens mun.

I gommen finns nerver som reagerar då tillräcklig mängd föda lagrats i det tandfria området. Trycket som då uppstår utlöser reflexer så att tungan lägger upp fodret på kindtänderna och bearbetningen kan börja. Dessa reflexmönster kommer också att påverkas då vi lägger ett betsel i hästens mun. Detta visar såledeles på osanningen i påståendet att en häst arbetar väl när den tuggar och skummar på bettet.
En häst som är avslappnad och tillfreds med bett och ridning är avslappnad i sin mun, håller den stängd och håller själv bettet mjukt på plats. Allt annat är ett bevis på spänning eller obehag av någon form!

Så för att påverka dessa reflexer så lite som möjligt och få en avspänd häst är det viktigt med ett väl tillpassat betsel.

Det är också bra att tänka på att det inte finns något egentligt utrymme i munhålan för ett betsel. När munnen är stängd fylls lanområdet av tungan samt gomtaket. Med tanke på platsbristen är det följaktligen bättre med ett tunnare betsel än ett tjockare, även om många fortfarande tror att ett tjockt bett är "snällare" för hästen. Men hur snällt ett bett blir för hästen beror bara på 2 saker, att det är väl tillpassat och hur det används (ryttarens hand).

Bilden kommer härifrån

Jag ser många idag som rider med förstora bett. Det lever kvar en uppfattning bland hästmänniskor att ett halvblod har 14.5cm i bett och en ponny 12.5cm.
Men med tanke på hur mycket bettet faktiskt påverkar hästen, borde vi inte då bry oss mer?
Och är det egentligen okej att rida med bett över huvud taget? En fråga som jag inte kan låta bli att ställa mig. En fråga som kräver ett helt eget inlägg för att besvara.

Har sagt det förut och säger det igen: bara för att en hästen inte kan/väljer att visa smärta så är det INTE okej att orsaka den det!

 

Hur ser du på det här med bett?
Har du ett välanpassat bett till din häst?
Vilket bett rider du din häst på?