Det blommar

Det har hänt så otroligt mycket med Lilja i sommar.
Hon har byggt så mycket muskler och hela hennes framtoning är en annan.
Vi arbetar med trampet och anslag just nu och samma fokus där som med Pilgrim att jag måste hålla koll på mig själv för minsta lilla jag spänner rumpan blir det anslag istället för tramp.
Och ibland blir anslagen en ansats till en levad istället för ett anslag och det är så häftigt.
Lilja kommer verkligen bli en levadhäst!

Med det häftigaste jag någonsin varit med om hände under en lektion med Ewa.
I ett anslag bad jag om ett till och råkade ge en lite väl stor hjälp och vips hoppade Lilja rakt upp i något som skulle kunna liknas vid en Croupade.
På de flesta hästar skulle detta ha varit en reaktion i frustration men på Lilja hamnar man inte där.
Ber jag om för mycket, tar hon i mer utan att på något sätt spänna sig mentalt.
Hon har ett temperament som måste var det ljuvligaste och bästa på denna jord och jag får ofta nypa mig i armen för att förstå att hon är på riktigt och att hon finns just hos mig.
Så min första försmak av en skola ovan mark gav hon mig och det skapade ett brus i mig som bubblade som tusen champangebubblor och jag levde på ruset efteråt i flera dagar.

Våran relation har också vuxit otroligt mycket denna sommar.
En häst som Lilja (en döle) gör ofta inte mer än vad som krävs. Om vi tar exemplet att hämta henne i hagen så började det med att hon höjde huvudet och såg glad ut när jag om och ropade på henne men jag fick snällt gå och hämta henne där hon stod. Sedan började hon komma lunkandes, lite längre fram kom hon i trav och det var stort! Men nu på slutet kan hon till och med komma i galopp till grinden och det säger en hel del när det kommer till Lilja.
T.ex. när de andra hästarna far runt i hagen i full galopp för att de blivit rädda för något kan Lilja, som mest, höja på huvudet och kolla om det är något att bry sig om vilket det oftast inte är.
När jag släpper hästarna till inbeteshagarna på våren och de andra far till grinden varje kväll i full galopp så travar Lilja glatt efter. Så ni förstår ju, att hon kommer till mig i galopp när hon travar till gräset, det är stort! 

På stallgången somnar hon när jag ryktar henne och flätar hennes man, hon riktigt njuter.
Jag brukar sätta mig på huk i stallgången framför henne och då läger hon sin mulen på min axel och somnar och hennes ljumma andedräkt mot min kind är som balsam för själen.

Jag och Steffi lasttränade våra hästar för några veckor sedan.
Cappe behöver inte lastträna, han är en klippa.
Pilgrim tycker det är lite läskigt så för honom är det nyttigt och sedan tänkte jag "jag måste ju träna med Lilja" hon har ju inte åkt på tre år (när jag körde hem henne till mig från Umeå). Så jag hade verkligen ingen uppfattning om hur hon var att lasta.
Haha, behöver man träna ett proffs!?
Nix!
Hon klev på som om hon aldrig gjort annat, åt sin mat och hö och det vara bara att stänga och åka.
Lastade av på ett annat ställe som inte var hemma och hon var helt cool. Klev världsvant på igen som den stjärna hon är. 

Denna häst, lovar hon är bäst i helaste världen och allt man kan drömma om!