Igår hade jag telefonlektion med Ewa.
Temat för dagen var piruetter, centrering och följa böjningens riktning.
Jag red Lilja med postkandaret och hade två tyglar i det så att en av tyglarna verkade som träns och en som stång.
Vi red piruetter ur öppna, först på tränset och sedan på stången för att notera olikheterna dem emellan. Väldigt nyttigt och intressant.
Sedan pratade vi mycket om handen och dess placering.
Det är som människa svårt att släppa kontrollen, ser det så ofta och brottas med det själv.
Tänker att det är så lätt att bara rida för stunden och inte för framtiden.
Tänk att du rider på en volt och hästen vill falla in.
Hur många ryttare sitter inte då och tränger hästen med inner tygel för att den ska ligga kvar på voltspåret?
I ställlet för att (som jag tycker) släppa kontrollen och tanken om att hästen måste följa voltspåret, låta handen vara kvar i sin rätta position och låta hästen falla in.
Att sitta och tränga hästen, så att den ligger kvar på voltspåret, kanske gör så att ni kan följa voltspåret det ridpass ni rider just då men det kommer inte lösa "problemet". Du kommer varje ridpass framöver få sitta och tränga hästen med din inre tygel. Det är att rida bara för det pass man just rider och inte att rida för framtiden och jag tror tyvärr att det ser ut så på många håll.
Hästen måste själv ta ansvar och förstå hur den ska förhålla sin kropp till det böjda spåret, att vi försöker ta över, kontrollera och tvinga ger inte en långsiktig lösning.
Istället måste vi finna andra vägar, förbereda hästen bättre och stärka den.
Först då kan vi få en häst som själv tar ansvar och utför rörelsen för att den kan och för att den förstått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar