Att ha den otroligt stora förmånen att få möta så många olika hästar och människor är enormt utvecklande.
Varje dag lär jag mig så otroligt mycket men framför allt lär jag mig om vad som verkligen är viktigt, på riktigt.
Jag märker idag vilka otroligt stora brister det finns i hästkunskap.
Hur mycket människor gör för att de lärt sig att det ska vara så men inte varför och sedan analyserar de det inte vidare.
Men även hur mycket man INTE gör för att man aldrig fått lära sig att det är viktigt.
Ridskolor är fantastiska, tänk så många människor som får möjlighet att vistats med hästar tack vare dem men även här ser jag hur lite kunskap man idag förmedlar till sina elever.
Många rider på ridskola och efter det köper man en egen häst, men de är helt oförberedda på vad det verkligen innebär på fler än ett plan.
Jag tänker på hur det ser ut i samhället, att den som sitter på mycket kunskap har en fördel och många håller inne på det de vet.
Men jag tänker också vad otroligt viktigt det är att vi hästmänniskor delar med oss till varandra.
Alla kan lära sig nått av alla, det är är jag helt övertygad om.
Kunskap bygger mycket på erfarenhet och erfarenhet får man bara genom tid, investerad tid.
Men tyvärr vill de flesta idag kunna allt på en gång utan att träna.
Man tror att bara för att man vet något så kan man det, men det är bara att missleda sig själv.
Jag vill därför dela en historia med er som visar på det här med att VET och KUNNA och den stora skillnaden dem emellan.
Texten nedan kommer härifrån: http://www.ekelundplars.se/nyhetsbrev-blogg/nyhetsbrev-9-28580689
Så börjar hästvärlden bli full av chaufförer?
Är det det vi börjar se konsekvenserna av?
Hur mycket bidrar den stress människor lever i idag och hur mycket beror på att vi vill ha snabba lösningar på något som i själva verket är helt unika situationer?
För vi får aldrig glömma att ekvationen häst + ryttare är helt unik och det kommer aldrig finnas universallösningar.
Just det unika som häst och ryttare bildar tillsammans är något som jag haft mest fokus på på slutet.
Det har gett mig så många insikter och mycket som jag redan vetat har landat i egenägd kunskap.
Detta är också det absolut svåraste att lära ut och förmedla; det unika som bildas mellan en häst och en människa.
För hur förklara man att det som är "rätt" svar i en situation inte nödvändigtvis är det i nästa, hur lika de än kan verka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar