Ensam är inte alltid stark och konsten att visa sig värdig

Lilja är verkligen den tydligaste häst jag mött.
Hon har en glasklar bild över livet och världen och hur saker och ting ska vara.
Hon är redig och kan ta vara på sig själv och har dessutom uppfostrat 6 ungar.
Om man inte känner henne eller inte har samma syn på hästar som mig så skulle man kalla henne tjurig.
Tjurig av den anledningen att hon inte kommer göra som du önskar om hon inte ser någon anledning till det.

Jag tänker att detta är otroligt viktigt, att man ser hästen för den den är och inte försöker göra den till någon eller något annat.
Min och Liljas relation kräver helt enkelt att jag är tydlig med varför vi ska göra på ett visst sätt, förklara för henne varför, förstå att hon uppskattar rutiner väldigt mycket och inte minst att jag är rättvis och visar mig värdig.

Så med detta sagt vill jag berätta lite historier från vår vardag, alla som lärt mig något viktigt och verkligen visat mig vem Lilja är.
För Lilja hon är inte bara hon verkligen ÄR.

Rättvisa
Varje morgon när jag leder ut hästarna har jag redan lagt höet i hagen så det finns där när de kommer ut.
För leder jag ut Cappe, ca 10m innan grinden knyter jag upp hans grimma och håller den endast om halsen.
När vi kommer fram till hagen och jag vet att han tagit riktning mot höet släpper jag honom lös och stänger sedan grinden bakom honom och hänger upp grimman.

Efter Cappe leder jag ut Lilja och Pilgrim samtidigt.
Pilgrim bredvid mig och Lilja efter på långrep.
När vi kommer till grinden stannar vi, jag knäpper upp Pilgrims grimma, håller den med en hand, öppnar grinden och släpper honom sedan lös.
Efter det har jag lett in Lilja, vänt runt henne, stängt grinden och sedan släppt henne lös.

Varje morgon samma rutin och varje morgon kämpar Lilja emot att vända runt vid grinden.
Så har vi hållit på tills jag en dag tittade på henne och verkligen kom på mig själv.
Jag hade bestämt att vi skulle göra på detta sätt utan att faktiskt fråga vad hon tyckte om saken och vad tyckte hon?
Jo hon tyckte att jag var fruktansvärt orättvis.
Hon som var mest noggrann fick inte förtroendet att gå lös in medan de där pojkvaskarna fick det och dessutom hann de då äta mer hö än henne.
Så varje morgon hade hon tydligt visat att jag skulle ta av henne grimman direkt och sedan stänga grinden och varje morgon hade jag "tvingat" henne vända runt.
Snacka om att hon måste tyckt att jag var helt döv fast än hon "skrek".

Nu tar jag av grimman på henne direkt innanför grinden och hon är så nöjd.

Förtroende
Lilja är en otroligt stabil häst med alla fötterna på jorden som aldrig blivit rädd för något (förutom den gången det rasade snö från taket bakom oss).
Men när vi red ut för några veckor sedan märkte jag något som hon verkligen var rädd för.
Egentligen är rädd kanske fel ord då hennes beteende är helt naturligt och väldigt klokt.
Vi red upp på berget och hela vintern har det runnit vatten i diket bredvid, det har runnit vatten fast det varit -15 grader och jag funderar på om någon grävt fram någon källa eller nått uppe i skogen. 
I vilket fall, vattnet letar sig över vägen på sina ställen och där har det blivit is.
Att rida över isen är inget problem men sedan kom snön.
Detta har gjort att det bildats som en skorpa av snö och under den rinner vattnat och det har blivit sprickor i snön.
När man närmar sig en spricka knakar hela snön och det låter som om det ska brista.
När vi kom till ett sådant område och det började knaka i isen tvärstannade Lilja och slängde sig bakåt.
En väldigt klok reaktion om det varit en sjö under och hur ska hon kunna veta att det inte var det.
Sedan vägrade hon att gå nära igen.
Den andra hästen som var med gick fram och tillbaka över isen, men hon brydde sig inte.
Den där lilla hästen kan jag väl inte lita på sa hon.
Jag hoppade av och försökte leda henne över där sprickan var som minst (den gick över hela vägen) men hon blåvägrde.
Jag försökte och försökte men det gick inte.
Jag försökte hela tiden leda henne över där sprickan var som minst eftersom jag tyckte att jag visste bäst, men när man är med Lilja då vet man aldrig bäst.
Så till slut kom jag på det, tittade på henne och frågade "vart vill du gå över".
Hon var väldigt tydlig, hon kunde absolut gå förbi ute i diket på andra sidan där det var vatten och inte is. 
Sagt och gjort, hon fick välja väg och vips hade vi tagit oss förbi.

Behövd 
Då Lilja är väldigt självständig så tycker hon inte alltid att hon behöver någon annan.
Precis sådan var Cappe också när jag köpte honom.
Men min och Cappes relation växte otroligt mycket när han skadade sitt öga och jag fick behandla honom i 12v.
Det blev på något sätt ett bevis på att jag verkligen fanns där för honom och alltid kommer finnas där.

Lilja tycker absolut att det är rätt roligt att hitta på saker med mig och så är jag ju bra att ha när hon är hungrig men inte så mycket mer.
Relationer tar väldigt lång tid att bygga och vi båda tycker absolut jätte mycket om varandra.
Jag älskar verkligen henne och jag tror att hon älskar mig också, men hon behöver mig inte om ni förstår vad jag menar.
Jag har inte lyckats visa mig värdig och nödvändig än helt enkelt, så där på riktigt.

Men för ett tag sedan hände en grej som jag vet ändrade henne syn på mig och jag fick ett extra par poäng på behovskontot.

Jag skulle hämta Lilja i hagen och som vanligt kom Pilgrim i full fart "hej matte, vad händer, vad gör du, ska vi göra nått?".
Han puttar alltid undan Lilja och tar plats.
Men jag viftade bort honom innan Lilja hunnit flytta på sig.
Jag såg verkligen hur hon stannade upp i tanken, tittade på mig och bara "hmmmm, du höll mitt område".
Jag såg verkligen hur mycket hon uppskattade det.
Så från dess har jag varit otroligt noga att så fort jag kommer till henne med grimman så ser jag till att hon inte behöver flytta på sig för Pilgrim.
Från en början litade hon inte på att jag skulle klara av denna uppgift och flyttade sig även fast jag höll undan Pilgrim, men ju mer tid som gått desto mer litar hon på mig och nu har jag fått förtroendet att ha denna uppgift.   
Och faktiskt en sådan liten sak har stärkt vår relation.
Jätte häftigt.

Det finns så mycket mer att berätta t.ex. om hur det är när hon valt en väg att gå lite snabbar än jag hunnit berätta vilken väg jag tänk, eller hur hon uppfostrar mig med små nyp när hon tycker jag gjort fel, eller alla pussar jag får så fort jag sätter mig ned på golvet i boxen men jag nöjer mig här för idag.

Summa summarum vad har jag lärt mig av detta, jo att alltid lyssna på vad Lilja har att säga när vi inte tycker lika.
Och att tänka på att det samma gäller i alla mina möten med hästar, bara för att vissa hästar inte har en lika tydlig röst och åsikt som Lilja så betyder det inte att de inte tycker något.
Så stanna upp och lyssna på din häst så ofta du kan, lovar att de har massor att berätta och du kommer lär dig så mycket om dig själv.
Och inte minst, det kommer stärka er relation.