Jag har varit sjuk, jag har varit så himla sjuk.
Har aldrig haft influensan tidigare men nu har den slagit till med full kraft.
Det är anledningen till att det varit rätt tyst här på bloggen under den senaste tiden.
Jag har inte orkat göra nått och än mindre rida.
Nu börjar lite styrka komma tillbaka och jag orkar rida en häst om dagen.
Det är verkligen perfekt ridväder just nu, kallt men inte för kallt.
Ridbanan är helt gudomlig. Den är platt, hård, utan is och med lite snö på.
Då är det extra jobbigt att inte ha orkat rida men nu är jag snart på banan igen.
Pilgrim han är piggare än piggast.
Nu när han är i en sådan bra kondition, van att bli tränad varje dag och fulla av arbetsglädje och energi då är det inte roligt att bara stå i hagen tycker han.
Förra veckan när jag trodde jag mådde lite bättre så red jag honom, han hade då stått i 5 dagar.
Det var som att sitta upp på en bomb...
Så mycket energi som ville ut och jag var seg och mosig och sjuk, inte så bra kombo.
Men jäklar vad han imponerade på mig!
Ewa pratar ofta om att hästen ska förstå sin roll i sammanhanget och jag tycker att just det är otroligt viktigt.
Men det är något som hänger ihop med den skolning man gör och desto mer skolning hästen får desto mer förstår den sin roll skulle jag vilja säga.
Dessa två saker hänger ihop och jag anser att om man gör det rätt så kan inte den ena finnas utan den andra.
Så när jag satt där på Pilgrim som var som en handgranat utan sprint så kände jag mig ändå helt trygg.
Varför?
Jo, för han tog ansvar.
Jag kunde verkligen känna att han förstått och att han tog ansvar för sin kropp men även att han visste hur det han gjorde skulle påverka min kropp.
Och han ville inte göra något som skulle sätta mig ur balans.
Därför kände jag mig trygg, han tog hand om mig även om han själv var pigg.
Jag märkte också att skolningen lärt honom att hantera så pass mycket energi.
Förr när han blev så här pigg ballade han lätt ur.
Han blev lite "galen" och oberäknelig, vilket är helt naturligt för en häst som får ett sådant kraftigt energipåslag.
Men med skolningen har han gradvis lärt sig hantera mer energi och nu var det inget problem, han var helt med hela tiden och kunde hålla fokus och hantera energi.
Jag blev jätte imponerad.
Så trots att vi fick skritta i 30min på timglaset (vår landa-övning) så var han så himla duktig.
Hade detta inträffat för ett år sedan hade jag inte kunnat rida honom, det hade bara varit att hoppa av.
Men nu var det inga problem.
Att han dessutom är världens sötaste och roligaste lilla knasboll med en stor portion humor gör ju inte saken sämre.
Han är så himla älskvärd.
För han var ju tvungen att få ut sin energi och hitta någon form av pysventil och sättet han löste det på var så himla gulligt.
Han stannade, körde ned huvudet mellan frambenen medan han pep och ruskade på det samtidigt som han sköt rygg.
Han sa att det var en bock utan luftsprång *skrattar*
På så vis kunde han få ut sin energi utan att jag blev påverkad i sadeln och jag kunde låta han få utlopp för det utan att skapa någon spänning oss emellan.
Det var nog det häftigaste jag någonsin upplev.
Jag törs faktiskt säga att Pilgrim härmed är en skolad häst.
Ska bli så himla spännande att se vart vi är om 5år, han har på slutet verkligen visat mig vad han börjar bli fysiskt kapabel till och jag inser att jag har en häst som har förutsättningarna för skolorna ovan mark.
Men om jag kommer kunna guida oss dit, det är en helt annan femma.
Men jag har ju min bästa Ewa som stöd på vägen.
 |
| Knasboll! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar