Höststormar och passage

 

Har i nästan varje inlägg skrivit att det blåst en hel massa och igår var verkligen kulmen, shit vad det stormade!  

Vissa vindbyar var nästan i stormstyrka.

Men lite vind kan inte hindra en från att rida även om man nästan blåser av hästen. 

Hade tänkt att vi skulle rida ut igår men vi ångrade oss då vi kände att risken var för stor för att få något i huvudet...

Så det blev ridbanan. 

Pilgrim var rätt på tårna men det var otroligt häftigt att märka hur mycket mer kontrollerad han blev när jag satt upp. ,

Att rida en häst som är medveten om sin ryttare och hjälper till ger en otroligt trygg känsla. 

Samt att känna att han kan finna trygghet i vår träning, det är verkligen något jag velat uppnå.  

Pilgrim gör så fina framsteg varje dag nu och det är så roligt att få vara med på resan. 

Igår kunde jag för första gången känna att jag "red" passagen. 

Red kanske är ett svårt ord men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.

Tidigare när jag bett om passage har det blivit lite som det blivit, ibland 2 steg och ibland 5 steg och

ibland har han gjort det utan att jag bett om det.

Men det är vad utveckling handlar om, inget är perfekt från början och vi behöver tålamod och investera tid i saker. 

Jag märker idag, när människor har så mycket information tillgänglig och alla delar med sig av sina framgångar i sociala medier, att gemene man tror att man kan göra alla saker man vet och att man kan uppnå resultat på en gång.

Det här med att man faktiskt måste träna har glömts bort.

Jag märker att kunskapen om HUR man faktiskt åstadkommer saker är försvunnen och väldigt få människor vet hur man ska göra för att uppnå det de tror de vet. 

Men det finns inga genvägar och man måste träna, så enkelt är det. 

Jag tänker också att man behöver en plan och veta att om jag gör detta lilla idag så kommer det om ett år ge detta stora, t.ex. passagen. 

Inget kommer gratis, så enkelt är det. 

Men åter till Pilgrim och vår passage. 

Jag har låtit den ligga på hyllan ett tag då vi haft lite grunder att arbeta på. 

Det är först när man kliver ett steg framåt som man märker om något inte riktigt är befäst. 

För oss har mycket legat kring att reglera mängden samling jag ber om, att kunna variera grad utan att skapa spänningar eller frustration hos Pilgrim. 

Visst har en del av mig velat försöka träna passage hela tiden, med det hade bara ställ till det. 

Pilgrim visade passagen för mig, jag tillsammans med Ewa under en lektion satt en hjälpgivning på den. Sedan under ett par veckor testade jag om jag kunde be om passagen, alltså att han förstod och tog så många steg det blev och sedan har jag låtit den vara. 

Men nu när jag bytt bett och vi fått mycket bättre kontroll på graden av samling har Pilgrim börjat vissa passagen igen och igår provade jag att be om den och wow. 

Jag kunde inte bara be han börja, jag kunde be han fortsätta och sedan övergå till trav igen. 

Han orkar ungefär 6-7 steg, men han kunde göra dem lika stora, med samma kraft och takt, låta mig sitta kvar på hans rygg (tidigare har han skjutit ur mig) och sedan när jag släppte tonus övergå till trav igen. 

Vilken kille! 

Det blåser inte riktigt lika mycket idag men ändå så pass mycket att det nog blir ett pass på banan ikväll igen. 

Men i helgen, då jäklar ska här ridas ut, jag längtar så himla mycket. 

Det är så vackert i naturen nu och jag vill passa på att njuta så mycket det bara går innan allt är borta.