Tänk att lillkillen fyllt 8år, vart har tiden tagit vägen?
Jag som tyckte han var bäbis när han kom hit.
Ja ja, man får ha i åtanke att han är "sent" utbildad men det har ändå blivit helt rätt.
Han har behövt tiden för att mogna mentalt och hinna ikapp sig i kroppen.
Det har hänt så sjukt mycket sista tiden.
Bara det att vi fick en ridbanan blev en stor skillnad och sedan har det bara rullat på.
För några veckor sedan under en lektion för Ewa kom 3 steg magisk passage.
Under kursen med Birgitta klämde han in det själv, 5 gånger!
Och under vårt senaste ridpass på banan (där vi bara skulle jogga runt) satt vi till slut och tränade trav-passage-trav.
Helt sjukt!
När jag kom in efter passet hoppade jag runt i vardagsrummet och visade Husse hur vi gjort.
Trav, tre steg passage och sedan trav igen.
Jag for runt över parkettgolvet helt speedad och deklarerade, medan jag hoppade runt i passage, att från och med nu kommer jag bara rida passage resten av mitt liv.
Husse inflikade att Prickig nog inte skulle gå med på det så jag fick kompromissa dit lite galopp och terre a terre också *ler*
Jag får nypa mig själv i armen ibland när jag inser vilken häst Pilgrim håller på att utvecklas till.
Jag känner mig också otroligt stolt över att det är min förtjänst.
All min kunskap har jag kunnat förvalta i denna otroliga individ.
Det är stort, ibland lite för stort att ens kunna tänka på.
Imorgon är det lektion för Ewa, funderar på att ta Pilgrim och träna passage.
Att få ta del av Ewas kunskap och guidning har hjälpt mig otroligt mycket.
Den resa jag fått göra under dessa år är enorm och jag är så tacksam att jag inte kan sätta ord på det.
Tänk så enkelt allt är egentligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar