tisdag 20 september 2016

Att kunna ge hästen något


Varför rider vi?
Vad ger det oss?
Vad ger det hästen?

Vi rider på ett djur som inte är skapt för att vi människor ska rida på det.
Det finns så mång aspekter i detta och vad hästen som väsen ger oss.
De är så mycket mer än bara en häst, de är ett väsen från en annan värld som hjälper oss med så mycket i våt liv, de ger oss det vi behöver.

Men det är inte dessa djupa och filosofiska tankar jag tänkte gå in på idag, utan vad vi faktiskt mer konkret kan hjälpa hästen med.
Vad vi faktiskt kan ge vår häst.

Bilden ovan är på min vackra Nokke.
Mina drömmars häst, han som lärde mig allt värt att veta.
Jag tog fram bilden till en heldags teorilektion med Birgitta Järnåker får många år sedan.
Vi hade fått i uppgift innan att ta med en bild på något vi tyckte var bra eller något vi tyckte va dåligt. Så jag tänkte, varför inte ta en bild på både och.
Bilden visar Nokke innan vi visste vad vi gjorde och efter vi börjat träna för Birgitta.
Kan ni förstå att det är samma häst på bilderna?

När jag tittar på dessa bilder ser jag en häst som vunnit något på vår träning.
Hans kropp har blivit starkare, hans hållning stoltare, hans balans bättre och hans livsglädje större.
Vår gemensamma träning gav Nokke något som han hade nytta av även när vi inte gjorde saker tillsammans.
Det är vad jag tycker är viktigt!
Att det vi gör tillsammans är till för oss båda.

Nokke var vid första anblicken en häst med "begränsade" förutsättningar.
En häst som hade det mindre lätt för sig.
Kommer ihåg den gången för en herrans massa år sedan då en "stor" dressyrdomare kom till stallet.
Personen ifråga sa "Varför i hela världen rider du på den där!?" och tittade på Nokke med avsmak.
Den person hade verkligen missat vad ridning gick ut på för mig, för oss.
Personen var så förblindad av vad hen såg just då att hen inte kunde se vad som skulle kunna bli.  

Men Nokke hade det största av hjärtan och på insidan fanns den stoltaset av enhörningar och tillsammans lät vi detta sagans väsen blomma ut.
För det måste ju ändå vara ett av målen, att tillsammans bli den bästa vi kan utifrån de förutsättningar vi har.
Ingen är den andre lik, alla är vi unika och vi kan alla bli den bästa versionen av oss själva!


1 kommentar:

Johanna sa...

Vilken förändring, fantastiskt.