Låt det som har varit höra till det förgångna, lär dig av de erfarenheter du fått på vägen men blicka alltid framåt.
Från och med idag börja min resa att bli den bästa jag kan för mina hästar.
Ja jag har ett bagage med mig, ja jag är långt ifrån felfri men nu när jag ser vägen så tydligt är det lätt att lämna allt som varit bakom mig och snabbt följa den väg som är sann för mig.
Jag får ont i magen när jag om och om igen ser hur hästar behandlas av människor.
Varje gång jag besöker ett ridhus kommer jag på varför jag brukar dra mig för att gå dit.
Men just nu ska jag inte älta i allt som jag finner fel, just idag ska jag endast se hur jag vill att det ska vara.
Jag kan leva ett liv med Tomas utan att ta bort hans fria vilja.
När allt är som det ska så vill vi faktiskt samma sak i slutändan.
Då är det väl självklart att jag även kan leva detta liv med mina hästar.
Att ge hästen utrymme att i sin relation till dig som människa få ha kvar sin fria vilja borde vara en självklarhet.
Men det är tyvärr sällan så.
Jag kan nämna tusen olika härskartekniker för att få en häst att göra som du vill.
Jag kan nämna tusen till hur du programmerar in beteenden hos hästen och hur du får den att "ge upp".
Allt från grova våldshandlingar till små subtila signaler.
Människans uppfinningsrikedom är oändlig när det kommer till att hitta lösningar för att få saker gjorda på vårt sätt.
När det är andra varelser inblandade blir det ofta tyvärr på bekostnad av dem.
Man kan ställa tusen frågor kring vad som ger oss rätten att behandla hästar så här.
Och alla människor kommer ha olika svar.
Men mycket av de handlingar vi gör reflekterar vi inte ens över, de är konsekvenser av något vi upplevt eller lärt oss.
Och det är det här jag vill komma åt, att man faktiskt funderar över varför man gör som man gör, vilken påverkan det får, hur vi faktiskt vill göra och vad vi står för.
Alltså helt enkelt vara medveten om våra handlingar.
Och det är detta som jag nu kommer ha hundra procent fokus på.
Ikväll ska jag ha lektion med Ewa igen och denna gång är det Prickigs tur.
Ska bli jätte spännande!
Vi är så redo för detta nu.
Jag red båda pojkarna igår och de var riktigt fina.
Husse höll på att arbeta i garaget så Prickig var tvungen att stanna väldigt ofta för att kolla så allt gick bra för Husse.
Om det var så att han eventuellt behövde hjälp så kunde han ju ställa upp omgående.
Husse behövde dock ingen hjälp men kom upp och klappade på Prickig med jämna mellanrum, då blev han nöjd.
Han älskar sin Husse.
Cappe gick riktigt fint.
Rider honom enbart på enhandsfattning nu och det blir lite missförstånd ibland.
Men när det blir rätt blir det så mycket bättre.
Så mycket enklare att hitta vibrationer i kedjan med rätt timeing då det bara är en hand som ger signalen.
Det märks att Cappe gillar det.
Däremot blir vissa av mina "tygeltag" kraftigare än vad jag tänkt mig men det är bara för att mitt nervsystem inte är helt i synk med detta nya sätt än.
Det kommer lösa sig bara jag kan ge det lite tid.
Vi avslutade passat med lite travjobb.
Växlade böjda spår, diagonalslutor, öppnor, lite längning/påskjut och piruettvändningar.
Hjälp vad bra det flöt.
Formgivningen till höger blev riktigt bra och det gick lätt att växla mellan vänster och höger, utan motstånd eller spänning.
Var så glad efteråt att jag sjung hela kvällen i stallet och även när jag gick in i huset för att sova.
Jag och Cappe har en helt egen låt som nu även Prickig hakar på i.
Om någon såg och hörde oss när vi sjunger detta skulle de tro att vi inte har en enda häst hemma.
Men sanningen är den att hela stallet är fullt *skrattar*
Cappes morotslåt ( Falukorvsvisan av Astrid Lindgren)
Nu vill jag ha rotisar på denna sköna dag
och det ska vara rotisar av allra bästa slag.
Ja de ska vara himla god och flera meter lång
och föras hem till Nordansjö med munter lek och sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar