Hihi, det är rätt lustig egentligen vad man speglar varandra.
Alla vi tjejer i stallet har haft en period nu med låg energi, orkeslöshet, sjukdom och utan inspiration.
Men nu är det dags att välkomna ljuset och energin.
Jag får alltid så dåligt samvete när jag inte hinner/orkar motionera och aktivera mina pojkar så mycket som jag vill.
Men de är så himla otroliga och har hur mycket tålamod som helst.
Jag älskar dem verkligen oändligt mycket och helt villkorslöst.
Igår fick de sig varit longeringspass i djupsnö.
Eller Prickig fick väl egentligen nästan två stycken *fniss*
För inte kunde han låta bli att vara med även under Cappes pass.
I alla fall vid alla tillfällen det delades ut morötter.
Mitt under Cappes pass gick Prickig plötsligt iväg 10m och la sig sedan ned i snön.
Där låg han och tittade på oss en stund.
Jag hann börja fundera på om han plötsligt blivit dålig, men då klev han upp igen och kom tillbaka och fortsatte leka med oss.
Alltså att ens försöka förstå allt som händer i hans huvud är nog rätt lönlöst *fniss*
Men full av idéer är han nog allt, även om vissa är mindre lätta att förstå än andra.
Ikväll ska jag i alla fall rida båda pojkarna.
Jag och Prickig fortsätter med våra svängar och halter och om underlaget tillåter så kommer det även bli lite trav.
Han har rätt mycket energi den lilla pricken som behöver komma ut.
Cappe ska få sig en tur efter vägen.
Beroende på vad han behöver blir det antingen en massa skritt på lång tygel eller en massa galopp.
Men det märker vi först när vi skrittar iväg.
Nu är det snart bara en vecka kvar tills Em kommer upp och vi ska till Ewa.
Åh vad jag längtar!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar