Det här med att köpa häst...

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=643867

När jag var liten så läste man en massa böcker, tidningar etc. som alla tog upp ämnet att skaffa häst.
Det var ju min största dröm!!!
I alla dessa böcker förklarades vikten av att välja rätt, vara noggran, provrida många hästar, veta vad man ville ha sin häst till, göra veterinärbesiktning etc. Allt för att inte bli lurad, köpa fel häst o.s.v.

2 hästar har jag nu hunnit köpa och ingen av dessa gånger har jag följt desssa råd utan gått på något helt annat....

Nokke är ju en mycket speciell historia, jag anser att våra vägar var menade att korsas.
Från första gången jag träffade honom visste jag det!
Sedan tog det många år innan jag köpte honom och jag visste då precis var det var jag köpte "en medelålder herre med bestämda åsikter" men som jag älskade mest i helaste världen!!
Men drömmen fanns ju alltid där om den där "perfekta" hästen och då var det nog mer ur andras ögon än mina egna jag tänkte. Ytliga tankar och en känsla av avundsjuka till de som hade "lätta" hästar.

Innan jag köpte Cappe hade jag ju funderat länge på en till häst, tankar som mest snurrade i mitt eget huvud. Vad ville jag ha egentligen och vad trodde jag att alla andra vill ha...
Det är ju väldigt lätt att fantisera, jag ville ha en PRE-hingst eller en Frisier eller en Welsh Cob.
Eller kanske en palominofärgad häst med lång man, eller en cremello...
Ja så här fortsate det *smila* och givetvis skulle hästen ha fantastiska gångarter och lätt för samling.
En häst som fick omvärlden att dra efter andan.

Jag visste även vad jag inte ville ha.
Ville inte ha en vit häst som riskerade att få canser, inte en för "lätt" häst som vem som helst skulle klara av, ingen färdig häst, ingen gamal häst, o.s.v.

Hittade nyligen en annons på en häst ( annonsen hittar ni här) som nog uppfyller alla mina krav och drömmar som jag har haft. Men något jag lärt mig med åren är att det blir aldrig som man tänkt sig.

För det hände igen, ödet korsade min väg och allt det jag tänkt och fantiserat om var som bortblåst. Den lilla vita ponnyn på ridskolan hade vunnit mitt hjärta och jag visste att det var ämnat att bli. Resan tog nästan 2år, sedan var han äntligen "min".

Köpte han enbart av kärlek, utan veterinärbesiktning och på vinst och förlust.
Visst hade jag mina misstankar men det var grisen i säcken jag köpte. Men det spelade ju ingen roll, jag var förälskad.

Första månaden var jätte jobbig, jag och Nina pratade i termer som "tänk när du kan rida ut på han själv och racea...". För minsta lilla for ponnyn i luften, bockade och jag åkte i backen några gånger. Men sedan det gick snabbt och på en väldigt kort tid blev han världens bästa ponny. Idag enbart 6 månader senare har han redan överträffat alla mina förväntningar och jag lovar snart har jag den där hästen som får omvärlden att dra efter andan.

För oavsett vad som är rätt eller fel enligt skolboken så tror jag att man ska handla efter sin känsla, kanske lättare sagt än gjort men i mitt fall har det lätt mig till de 2 bästaste hästarna i helaste världen! Jag älskar dem mest av allt! <3

För vem kan idag tro att detta är samma häst...

.