Höststormar och passage

 

Har i nästan varje inlägg skrivit att det blåst en hel massa och igår var verkligen kulmen, shit vad det stormade!  

Vissa vindbyar var nästan i stormstyrka.

Men lite vind kan inte hindra en från att rida även om man nästan blåser av hästen. 

Hade tänkt att vi skulle rida ut igår men vi ångrade oss då vi kände att risken var för stor för att få något i huvudet...

Så det blev ridbanan. 

Pilgrim var rätt på tårna men det var otroligt häftigt att märka hur mycket mer kontrollerad han blev när jag satt upp. ,

Att rida en häst som är medveten om sin ryttare och hjälper till ger en otroligt trygg känsla. 

Samt att känna att han kan finna trygghet i vår träning, det är verkligen något jag velat uppnå.  

Pilgrim gör så fina framsteg varje dag nu och det är så roligt att få vara med på resan. 

Igår kunde jag för första gången känna att jag "red" passagen. 

Red kanske är ett svårt ord men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det.

Tidigare när jag bett om passage har det blivit lite som det blivit, ibland 2 steg och ibland 5 steg och

ibland har han gjort det utan att jag bett om det.

Men det är vad utveckling handlar om, inget är perfekt från början och vi behöver tålamod och investera tid i saker. 

Jag märker idag, när människor har så mycket information tillgänglig och alla delar med sig av sina framgångar i sociala medier, att gemene man tror att man kan göra alla saker man vet och att man kan uppnå resultat på en gång.

Det här med att man faktiskt måste träna har glömts bort.

Jag märker att kunskapen om HUR man faktiskt åstadkommer saker är försvunnen och väldigt få människor vet hur man ska göra för att uppnå det de tror de vet. 

Men det finns inga genvägar och man måste träna, så enkelt är det. 

Jag tänker också att man behöver en plan och veta att om jag gör detta lilla idag så kommer det om ett år ge detta stora, t.ex. passagen. 

Inget kommer gratis, så enkelt är det. 

Men åter till Pilgrim och vår passage. 

Jag har låtit den ligga på hyllan ett tag då vi haft lite grunder att arbeta på. 

Det är först när man kliver ett steg framåt som man märker om något inte riktigt är befäst. 

För oss har mycket legat kring att reglera mängden samling jag ber om, att kunna variera grad utan att skapa spänningar eller frustration hos Pilgrim. 

Visst har en del av mig velat försöka träna passage hela tiden, med det hade bara ställ till det. 

Pilgrim visade passagen för mig, jag tillsammans med Ewa under en lektion satt en hjälpgivning på den. Sedan under ett par veckor testade jag om jag kunde be om passagen, alltså att han förstod och tog så många steg det blev och sedan har jag låtit den vara. 

Men nu när jag bytt bett och vi fått mycket bättre kontroll på graden av samling har Pilgrim börjat vissa passagen igen och igår provade jag att be om den och wow. 

Jag kunde inte bara be han börja, jag kunde be han fortsätta och sedan övergå till trav igen. 

Han orkar ungefär 6-7 steg, men han kunde göra dem lika stora, med samma kraft och takt, låta mig sitta kvar på hans rygg (tidigare har han skjutit ur mig) och sedan när jag släppte tonus övergå till trav igen. 

Vilken kille! 

Det blåser inte riktigt lika mycket idag men ändå så pass mycket att det nog blir ett pass på banan ikväll igen. 

Men i helgen, då jäklar ska här ridas ut, jag längtar så himla mycket. 

Det är så vackert i naturen nu och jag vill passa på att njuta så mycket det bara går innan allt är borta. 

 

Min Tisdag

Igår var det tisdag och jag hade lektion med Ewa.
Red Pilgrim och vi red en övning som är perfekt för att träna galoppfattningar.
Övningen blev en förväntansövning med övergångar, halter och ryggningar.
Kan säga att den även tränade ryttarens hållmuskler *ler*
En jätte rolig, nyttig och bra övning.
Pilgrim var verkligen super fin, lite loj men inte så konstigt med den gräsmage han har nu...
Så idag får herrn en uteritt så han får svettas lite.

Efter min lektion longerade jag Cappe på banan.
Glömde vantarna i stallet så det blev snabbt kallt, men det är ju inget problem när man har världens bästa ponny!
Bara att knäppa av linan och hoppa upp och trava runt några varv och så vips blev man varm igen.
Alltså han är så himla fin med världens största hjärta.

Igår var det 5 år sedan Nokke lämnade sitt liv här på jorden och jag tänkte på det när jag red Cappe, utan vare sig sadel eller huvudlag, att vår relation nu är väldigt lik den jag och Nokke hade.
Och det är en helt otrolig känsla.
Att bara hoppa upp och bli buren en stud, helt kravlöst, det går inte av för hackor.
Och dessutom är det ett bra sätt att träna på att släppa sitt kontrollbehov en stund.

Isbit

Fy tusan så kallt det blivit nu, vad hände med min varma höst?
Det har blåst kraftigt i mer än en vecka och det är inte alls många grader ute.
Jag rider med vantar och vindtät jacka med ullfrotté under och ikväll tror jag långkalsongerna åker på.
Men hästarna njuter.
Det är helt klart bästa tiden på året för dem nu, massa gräs och inga kusar.
Köttbullarna Cappe och Lilja äter gräs 3h om dagen, skönt när gräset inte är lika kraftigt längre så de kan äta längre tid utan att bli feta.
Cappe är i så sjukt fint hull, tror aldrig han varit snyggare än han är nu.

Igår kväll red jag Lilja på banan.
Hon var så himla pigg och glad. Vi fokuserade lite på samlingen i traven och passade på att göra några skolgaloppanslag.
Vi börjar hitta rät bra energi nu och man märker att hon tycker det är mycket skönare att jobba på hösten än på sommaren när det är varmt.
Hon blev riktigt frän och hennes små ponnyöron stod rakt fram hela passet.
Eller som Husse sa häromdagen när vi hämtade henne och Cappe på betet "Har du sett vilka söta öron hon har!? De har ju svarta toppar!"
Hihi, hon har verkligen världens gulligast små ludna öron, älskar dem!

Ikväll är det lektion för Ewa som det är varje tisdag, längtar! 
Ska rida Pilgrim på nya bettet, ska bli jätte intressant och spännande.

Helgen som gått

Nu är det verkligen höst och det har stormat rätt bra i helgen, solen har värmt och vi har haft medlemsträff i ARV.
Vi var 10 personer som träffades med och utan hästar och red tillsammans, fikade och pratade häst.
Verkligen jätte mysigt.
Vi behöver verkligen fler sådana här dagar, de ger så mycket energi och glädje.

Annars har jag ridit och fixat hemma i helgen.
På söndagen målade jag klart väggarna i stallet så nu kan vi montera upp de nya sakerna där så snart vi har tid.
Kommer bli ett nytt medicinskåp, ny whiteboard, nya hyllor mm.
Ser verkligen fram emot att inreda denna vägg.
Sedan är det bara att göra klart resten *ler* 

På söndag eftermiddag tog jag och Janet en härlig uteritt.
Det stormade rätt kraftigt och jag tänkte att jag skulle få rida på en spänd Prick.
Men han var så himla fin!
Han kändes så himla vuxen och modig, alltså den hästen växer så det knakar på det mentala planet just nu.
Varje ridpass händer det massor. 
Vi har även ridit 3 pass på banan med det nya bettet och det funkar verkligen så himla bra.
Så i träningen har vi fokus just nu på att reglera mängden samling vi vill ha samt att länga överlinjen.
De är de två viktigaste punkterna och efter det tänker jag lägga fokus på galoppen ett tag.

Jag hoppas att hösten blir lång och härlig och bjuder på en massa dagar med fint väder.
Ska försöka hinna med många långa uteritter, det blev lite dåligt med det i somras pga värmen, och jag vill att hästarna ska hinna få riktigt bra kondition inför vintern.
För vem vet hur vintern kommer bli.
Jag hoppas i alla fall att vi slipper is. 
Och absolut bästa tiden att rida är nu, hästarna är så pigga och glada och naturen så vacker.
Det ända tråkiga är att det börjar bli lite väl mörkt på kvällarna nu, svårt att hinna saker hem efter jobbet som är utomhus...

På G

Nu är det full fart på gården inför vintern, mycket som man vill hinna klart innan kylan kommer.
Jag har äntligen köpt namnskyltar till alla boxar i stallet 
De kommer från samma företag som gjorde skyltarna som jag skruvade upp vid hagen.
Blev så himla nöjd med dem så beställde boxskyltarna bara ett par dagar efter.
De är gråa och vita och passar perfekt till de nya väggarna i stallet. 

Sedan håller vi på att slutföra elen på ridbanan så vi kan ha lampor där i vinter!
Elektrikern kommer till veckan och kopplar ihop allt.
Det blir lysknappar på hörnet på stallet så man kan tända och släcka precis utanför stalldörren.
Kommer bli så himla bra.
Jag ville verkligen inte ha tändningen och släckningen uppe på banan, för tänker när man gått ned därifrån och man kommer på att man glömt släcka och måste gå upp igen.
Visst jag är inte lat, men om man vill hinna så mycket som möjligt på en dag så måste man vara effektiv och ställa för att ha saker så enkla som möjligt. 
Och eftersom jag stått i ett stall där man tände och släckte belysningen på banan så vet jag att jag vill ha möjligheten att även göra det från stallet.

Nu återstår det bara att välja lampor.
Kommer bli 6st och jag måste bestämma mig för hur jag vill ha det och tänka framåt.
Det ska ju bli ett ridhus där uppe sedan och till den andra ridbanan direkt bakom stallet kommer jag bara behöva 4 lampor.
Så det är lite att fundera på och lägga sig på rätt nivå. 

De hjälper oss mer än vad vi tror

Igår pratade jag om att vi människor måste träna för att gå från människa till ryttare, precis som våra hästar behöver träna för att bli ridhästar.
Och jag tror det är viktigt att vi inte glömmer bort att mycket ansvar ligger på oss i den processen.
Vi behöver träna för att bli bra ryttare och ända sättet att träna är att avlägga MÅNGA timmar i sadeln.
Jag har den stora turen att ha tre hästar att rida varje dag och jag har verkligen känt de sista veckorna att det hänt massor.

Jag har haft mycket problem med min högra höft efter ett gammalt trauma.
Har blir lätt stel i mina muskler och är ungefär lika smidig som ett kassaskåp inmurat i en tegelvägg.
Men på slutet ha det känts lätt i ridningen.
Jag har hittat en helt annan position i sadeln, jag har inte lika mycket svank längre och stödet i stigbyglarna är lika stort både till höger och vänster.
Och igår när jag var till min naprapat (vilket brukar vara en otroligt smärtsam upplevelse) var jag helt mjuk!
Mina muskler var mjuka och smidiga och det var inget som tog emot när hon stretchade mig.
Helt sanslöst!
Men som jag sa jag har ju känt en förändring i ridningen på slutet.

Och jag tror inte denna förbättring enbart kommer från mig utan det är mina hästar som hjälpt min kropp att bli bra.
Att bli buren av en häst, verkligen bli buren, har en otrolig inverkan på vår kropp.
Och med den skolning som mina hästar fått kan de nu verkligen bära mig och det har gjort underverk.

Tänk vilken förmån vi hästmänniskor och ryttare har.
Att efter en lång dag kunna få denna stund med hästen, bli buren och ta emot den enorma gåva de ger oss.
Så det är inte bara vi som genom övningar och gymnastik ger hästen en bättre kropp och hållning, de ger oss det samma tillbaka.
Jag är så lycklig för att jag funnit denna väg med mina hästar och att jag nu får möjligheten dela den vidare med er och mina elever.
Men i slutändan måste vi ändå komma ihåg att det är hästen som är vår största lärare, bara vi vågar lyssna.

Svettigt värre

Men hörrni vilket väder vi fick igår!
Jag jobbade hemifrån efter lunch, då jag hade en arbetsuppgift som krävde full koncentration och som skulle vara klar kl 15.00.  
Så när den var färdig tog jag en paus och red Pilgrim.

Hästarna har sedan ungefär två veckor tillbaka gått på återväxten på betet.
Den del jag slog och balade i början på sommaren och som nu vuxit och blivit ca 40cm hög.
Så nu har de bete ända tills kylan och vintern kommer, känns jätte skönt.
Men jätte mycket saftigt gräs har gjort magarna till bollar på hästarna.
Det mesta är vatten men de ser för roliga ut. 

Jag provade det nya bettet jag spontanköpte på Pilgrim igår.
Och det kändes jätte bra. 
Man kan nästan se på bilden ovan hur nöjd han när, nästan så han ler.
Det blev ett jätte bra pass, jag tänkte på det Ewa sagt senast och lade upp passet som så att vi lade 20min på att värma upp, 20 min arbete med lite högre tonus och sedan 20min nervarvning.
Det är viktigt att tänka på att både vi och våra hästar behöver kontinuitet i träningen om vi på ett rättvist sätt ska kunna ställa krav på oss och vår utveckling.
Det är inte bara hästen som ska bli en ridhäst utan det är även människan som ska bli en ryttare.
Och för att denna "förvandling" ska ske så krävs det ridtimmar för båda parter.
Jag försöker att varje dag prioritera mina hästar och vår träning tillsammans, jag finner det viktigt och det är vad som ger mig energi.

På slutet av den aktiva delen på passet igår så jobbade jag och Pilgrim lite med passagen.
Bettet gav mig en sådan fin möjlighet att reglera hur mycket samling jag ville ha i honom (läs: jag kunde för en gångs skull bara be om lite) och vi kunde arbete med taktförändringen mot passage utan att han tog i för kung och fosterland.
Vi kunde hålla det på en nivå där han kunde övergå till trav igen efter ett par tre steg.
Kändes så himla bra och vi fick lite flyt i det hela.

Efter passet var Pilgrim nöjd, glad, svettig och lite trött och magen var lite mindre svullen.
På fredag hoppas jag kunna rida ut och lägga in en hel del galoppträning.
Han gjorde så fina fattningar igår och verkligen höll ihop sig i galoppen så nu skulle vi behöva rulla på lite.
För hur ska man kunna rida och göra krumelurer i galopp om man inte galopperar?

Resultatet

Nu har jag hunnit testa Rollerbit:et på alla mina hästar så jag tänkte lämna en liten rapportering av resultatet med varje häst.

Lilja: red jag på kursen för Ewa med Rollerbit. Under passet kändes det riktigt bra med den största skillnaden märkte jag dagen efter.
Då var hon helt otroligt mjuk, bjöd fint på bettet och traven var luftig och taktfast.
Jag kunde verkligen känna hur bra passet dagen innan på kursen hade varit för hennes kropp.
Hennes muskler var så mjuka och avslappnade och hon kändes "lätt" att rida. 

Cappe: fick mest trava runt på ridbanan med bettet i sin mun.
Han var otroligt nöjd och tillfreds av bettet och hela känslan vara bara en stor nöjdhet.
Det störst som hände med Cappe på bettet var att han slappnade av i sin rygg så himla fint och en bit in i passet höjde han sin länd så mycket att jag fick en ännu bättre position i sadeln, så fränt.
Även med Cappe märkte jag stora skillnader dagen efter passet med Rollerbit:et, han har sedan det passet dansat runt i hagen i en trav som får en att stanna och tappa hakan.
Han galopperar runt samlat och fint och gör byten och piruetter.
Att se vad ett ridpass kan ge hästen efteråt visar verkligen vad ridningen är till för.

Pilgrim: red jag i förrgår på Rollerbit och även han gillade bettet.
Här hade jag fokus på att verkligen lämna honom ifred och det absolut häftigaste var att jag fick en låg och fin hand som jag bara nära min egen kropp.
Jag har en tendens att hamna lite långt fram med handen. 
Men med detta bett kändes det helt naturlig och enkelt att ha handen nära kroppen och det var ju just av anledningen att jag lämnade honom ifred.
Men mycket bra erfarenhet att plocka med till alla andra ridpass.

Utforskandet fortsätter och jag är så lycklig över att ha så fina hästar som lär mig så mycket.

Förbättringar

När jag förra veckan var på Grafströms och råkade spontanshoppa ett bett så hittade jag även nya kinkedjekrokar.
Hittade en modell som var rund med helt platt baksida.
Har märkt av ett problem på vissa av mina stänger och det är att hästens mungipa kommer i kläm mellan stången och kedjan.
Det kan man ibland åtgärda genom att spänna kedjan lite till men det är ju inte alltid önskvärt.
Så när jag hittade dessa blev jag nyfiken.

Testade dem tillsammans med nya bettet när jag kom hem och jäklar vilken skillnad. 
Kedjan låg helt stilla på samma plats hela ridpasset och ingen risk för kläm av mungipan. 
Även fast jag spände kedjan löst låg den still.

Den enda nackdelen är att de är lösa, alltså man krokar fast dem på stången efter man tränsat.
Jag ser hur jag kommer drälla runt dessa i stallet och tappa bort dem *fnissar*
Men de har fått en egen lite burk i min hylla i sadelkammaren så jag tror nog det kommer gå bra ändå.
Och i slutändan är det värt det med tanke på hur otroligt bra de var!
De var så bra att jag åkte tillbaka dagen efter och köpte fler, de var ju inte direkt dyra.

Jag la ut en bild på Instastory på krokarna och det var så många som hörde av sig och frågade vart jag köpt dem så jag lägger ut en bild på dem här med.
Som sagt så har jag köpt mina på en butik här i Sundsvall med de finns att finna på nätet om man Googlar "kindkedjekrok".
Det finns även en modell helt i metall som verkar vara lite större, den ska jag köpa nästa gång och jämföra mot dessa.  

Ikväll rider jag och Lilja lektion för Ewa, då blir det nya bettet med dessa nya krokar.
Längtar!

Vad älskar jag?

Nu älskar jag en hel massa saker men en av de saker jag verkligen älskar att göra och som ger mig energi är att prova nya saker inom områden där jag har ett stort intresse.
Och det absolut största av mina intressen är hästar och utvecklingen med dem. 
Jag är av naturen en väldigt nyfiken person, vill veta allt om allt och då blir utforskandet och testandet en stor del av vardagen. 

På slutet har jag varit väldigt intresserad av bett och att man faktiskt behöver olika bett för olika typer av arbete.
Det är så lätt att tro att bara för att man hittat ett bett som hästen trivs med så kan man ha det resten av livet och göra allt på det.
Ja, jag har också tänkt så förr men ju mer jag lärt mig desto mer har jag insett att så inte är fallet.
Behovet kommer ändras tillsammans med hästens skolning men man kan även komma att behöva använda olika bett andra sammanhang som t.ex. i rehabiliteringssyfte.
Det är som en helt ny värld som har öppnats och jag önskar att jag hade obegränsat med tillgångar och kunde köpa alla bett jag är nyfikna på.

Idag är det många som rider bettlöst och jag har inget att säga om det, rider själv Pilgrim bettlöst med jämna mellanrum.
Men jag finner personligen att bett är otroligt viktigt i hästens skolning för man når resultat som jag inte tror är möjliga utan.
När man börjar förstå hur en häst är bygg och att man verkligen låter hästen vara häst och anpassa träningen efter det så kommer man till helt nya insikter.

Det är otroligt svårt att skriva om detta kortfattat men kort och gott handlar det om att vara rädd om hästens halskotpelare och att ett för hårt tryck på hästens nos och nacke kommer inte hästen kunna komma undan.
Så för att lätta på trycket måste hästen dra ihop sin hals. 
Blir trycket för hårt av ett bett kan hästen gapa tack vare sin underkäke.
Genom halskotpelaren löper hästens nervbanor genom små små hål och att dra ihop halsen på hästen sätter dessa nerver i kläm.
Jag vill inte ens tänka på hur det känns för hästen.

Sedan får man inte glömma vikten av hästens tunga och hur den faktiskt fäster på samma ställe som hästens lyftmuskler till framben och bröstben fäster samt musklerna till nacken.  
Hästens tunga har därför en viktig betydelse i skolningen av hästen och reaktionerna i hästens kropp.
Man kan genom tunga nå muskler som man inte kommer åt utan bett. 
Reaktioner som är viktiga för ridhästen.
För vi måste komma ihåg att det är skillnad på en häst och en ridhäst.

Så i förra veckan när jag var in på Grafströms för att köpa ett bett åt min vän så hittade jag en massa spännande bett själv som jag blev tvungen att undersöka.
Det ledde till att jag spontanköpte på mig ett nytt bett helt på impuls.

Det var så intressant vinkel på bettet och jag har fått en förkärlek till bett med rullar.
Testade bettet på Lilja när jag kom hem och wow så bra det blev.
Detta var ett bett hon verkligen kunde följa och hon blev lätt att styra och så mjuk.
precis vad vi behöver just nu. 
Ska bli spännande att prova det på Pilgrim.

På kursen för Ewa red jag både Lilja och Donne på Rollerbit och samma dag klickade jag hem ett eget.
Detta bett har så många användningsområden men det viktigaste att komma ihåg är att detta är ett bett där man lämnar hästen ifred.
Bettet gör jobbet.
Bettet kan hjälpa spända hästar, funka i rehabiliteringssyfte och mycket mer. 
Man kanske inte rider på detta bett varje dag, men det har verkligen sina fördelar.
Jag red ut på Lilja dagen efter kursen och hon var så otroligt mjuk.
Jag kunde verkligen känna vad som hänt i hennes kropp efter passet med detta bett. 

Igår var det Cappe tur att bli riden på Rollerbit och WOW!
Vet inte ens hur jag ska beskriva det, men som han behövde det passet. 
När han började aktivera tungan blev hans rygg otroligt avspänd och han höjde sin länd så mycket att jag kände hur sadeln ändrade läge.
Detta bett kan för ett otränat öga se väldigt "otäckt" ut och ni vet nog alla vid det här laget vilka problem Cappe hade i sin mun när jag köpte honom.
Problemen är borta men många reflexer finns kvar i honom och han kan i tid och otid gapa.
Men på Rollerbit blev han helt lugn i munnen och han bar bettet så mjukt.
Han kan även vara lite "orolig" i sin form, han har svårt att hitta ett läge där han orkar bli stadig.
Han spänner lätt ryggen och då behöver han sänka huvudet för att släppa på spänningarna. 
Men igår längde han sin hals så otroligt fint och det syntes verkligen hur mycket han trivdes och inte en gång blev ryggen spänd.
Han spred en så stor känsla till mig av välbehag att den sitter kvar än idag och jag ler fortfarande.
Det är svårt att beskriva, det måste upplevas men oj vad det händer saker med mig och min hästar nu. 

Nu återstår att prova bettet på Pilgrim.
Han behöver hitta lite till längning i sin hals och vinkla fram atlaskotan och jag tror att jogga runt lite med detta bett kan vara en bra väg att nå dit.
Men det återstår att se.

Bilder från kursen - Donne

På söndagen hade jag lyxen att totalt rida tre pass för Ewa.
Två av passen var på Lilja och det tredje passet var på Janets vackra Donne.
Janet har Donne i mitt stall och jag brukar hjälpa dem lite då och då.
Att få rida Donne på kursen var verkligen super. 

Donne är en häst med STORA gångarter och kan ibland bli lite väl glad i att springa *fniss*
Jag red honom på rollerbit för att han skulle börja aktivera sin tunga och på så vis hitta kopplingen till bogens muskler och länga ut överlinjen.
Att rida på rollerbit betyder att man måste lämna hästen väldigt mycket ifred och att göra det på Donne som gärna springer fort blev en utmaning.
Att be honom vänta utan att hålla i honom, han lärde mig så många nya tekniker, bästa Donne. 
Och jäklar vad bra det blev till slut även om jag var sjöblöt i svett.
Så nyttigt för oss båda och ett riktigt super pass.

Bilder från kursen - Lilja

På söndagen red jag Lilja på kursen.
Vi började lite lojt, det har varit en varm sommar och även om hon är mycket riden så har vi inte alls kunnat ta sådana långa pass ute som vi gjorde förra sommaren och det är något hon verkligen behöver.
Men till pass två hade vi skärpt upp oss lite och hon var riktigt fin.
Red första passet på kandar och andra passet på Rollerbit.
Otroligt nyttigt att känna skillnaden.
Rollerbit har till uppgift som bett att man lämnar hästen ifred och bettet gör jobbet skulle man kunna säga.
Man kommer via hästens tunga åt viktiga muskler i hästens kropp och bara genom att sätta bettet i hästens mun kan man iaktta vad som händer i dess kropp.

Lilja är en häst som är otroligt lik Nokke, även Lilja har varit istadig (vägrat röra sig framåt) och sådana hästar behöver tid för att släppa någon innanför deras skal.
Men när man väl är där blir de de bästa hästarna i världen.
Jag och Lilja fick så många nya redskap att träna vidare med.
Tror detta kommer bli en fantastisk höst för oss.
Vi fortsätter med grunderna och försöker få mer precision i dem och precis som med Pilgrim fokusera på att bygga än mer styrka.

Bilder från kursen - Pilgrim

Tänkte jag skulle försöka sammanfatta lite efter kursen och börjar med Pilgrim.
Jag är så himla stolt över min fina kille!
För varje gång vi är på kurs känner jag hur han blir mer och mer vuxen och trygg i sig själv och det vi gör.
Han är ju en häst som gärna vill ha koll på allt och när han kan släppa det och vara med mig i det vi gör tillsammans så känner man en stor tillförlit och stolthet.

Första passet var lite trevande.
Det är väldigt speciellt att vara på kurs med instruktör och publik och en vilja att själv prestera.
Men jag finner att jag har lärt mig att hantera det rätt bra i och med att jag släppt på prestationen.

Jag och Pilgrim red en hel del piruetter och lite uppkortade steg i skritt.
Till andra passet provade vi också vår nya kapson som Ewa fixat åt oss och helt otroligt vilken skillnad det blev.
Pilgrim börjar bli rätt skolad och med det även rätt petig och det betyder att även de minsta detaljer har stor betydelse.
Så att få oss en ny kapson var precis rätt.
Genomgående för alla mina ridpass under denna kurs blev skolningen av min hand.
Så många pusselbitar som föll på plats.

Framåt kommer jag fortsätt jobba på Pilgrims styrka.
Och hur gör man det bäst då kanske ni tänker.
Jo att bygga styrka ligger i det lilla och i upprepningar.
Till exempel att arbeta med skritt-halt-skritt, skritt-halt-vänd-skritt, piruetter och övergångar.
Övningar som kan tyckas enkla och banala men ack så otroligt viktiga.
Fick så otroligt mycket motivation av kursen och är så träningssugen nu med alla mina fina hästar!