Innan vi fotade med pilbågen i måndags värmde jag och Cappe upp och Husse passade på att ta några bilder på själva uppvärmningen också.
Vi gjorde inget seriöst, utan red mest runt för att få honom mjuk och varm.
Efter alla hans skador har han krävt en lite längre uppvärmning för att inte kännas stel, nu när vi börjat träna igen. Men jag tycker detta har förändrats kraftigt på slutet och nu börjar han bli min vanliga ponny igen som direkt vill gå in i skutt och hopp *ler*
Han känns inte alls så stel från början av passen längre men jag är ändå mycket noga med hans uppvärmning.
Vi travade och galopperade runt lite och han gick själv ganska fort över till skolgalopp.
Han kändes otroligt mjuk och glad och han hade sina små lurviga öron rakt fram, vilket på honom är ett otroligt bra tecken.
När jag efteråt tittade på bilderna insåg jag att mitt överliv tippade fram och mina skänklar åkte bak i skolgaloppsprången.
Gaaaaah!
Jag och Ewa pratade sedan om detta under min lektion i tisdags (dagen efter).
Hur lätt det är att hamna i denna sits och varför det händer och vilka konsekvenser det medför.
Eftersom hästen är ett mottrycksdjur blir konsekvensen av mitt framåt lutade överliv att Cappe trycker emot än mer och på så vis "hoppar" han högre med framdelen i sprången.
När han hoppar högre hamnar jag längre fram med överlivet för att kunna sitta kvar vilket gör att han i nästa språng hoppar ännu högre osv.
Det blir liksom inte så jätte bra *blink*
Till saken hör även att jag red i min nya sadel på honom för första gången.
Den passar honom jätte bra storleksmässig (vidd) men då Cappe har en otroligt kort rygg så blir sadeln lite lång vilket medför att jag får sadla väldigt långt fram.
Med det sadelläget hamnar jag mer över hans framben än vad som är optimalt för de rörelser vi vill rida.
Detta bidrog också till den position jag hamnade i i skolsprången.
Förstår ni vad nyttigt det är att få foton regelbundet på sin ridning när man inte har någon som kan stå på marken och titta på en varje dag!?
Jag försöker verkligen använda min känsla i ridningen men att hinna känna av allt som händer och hinna analysera, det är inte den lättaste uppgift man kan ta på sig.
Så på min lektion i tisdags fick jag träna lite på sitsen att ha i skolgaloppen.
Även fast jag red Pilgrim kunde jag träna på själva sitsen i halt för att verkligen hinna känna.
Även om man vet något så behöver man träna på det och verkligen känna för att få in det i nervsystemet.
Så nu ska jag testa detta nästa gång jag och Cappe tränar.
Hoppas det blir på fredag men det beror lite på hur underlaget på ridbanan är.
För världens bästa Håkan ska nämligen komma med grävaren och flytta snön och gräva fram dikena på ridbanan så den har en chans att tina och smälta.
Så hur underlaget blir efter att han kört runt där uppe med grävmaskinen har jag inte en aning om.
Men även om banan blir oridbar några dagar så kommer detta ändå medföra att den blir ridbar snabbare än om all snö runt staketet ska tina och rinna bort från banan först...
Hur ser era ridbanor ut runt om i landet?
Vi har verkligen haft super bra underlag i vinter men nu är det helt sjuka mängder snö som ska smälta bort.
Vi försöker mota Olle i grind och flytta undan lite snö, men det kommer nog bli blött hur än vi bär oss åt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar