Det här med värderingar eller "varför har ni inte gjort det där än?"

Livsnjutare

Läste ett sådan sjukt bra inlägg på Ponnymammansblogg, alla ni med gård kommer känna igen er så mycket och har ni ingen gård kanske ni får lite mer förståelse för vår vardag om ni läser inlägget.

Jag kan ofta uppleva att folk som inte bor på gård och har djur själva inte förstår hur mycket jobb det kräver att driva runt en gård.
Man kan aldrig jämföra ett liv i lägenhet eller villa med det liv vi lever. 
Att spontant komma och hälsa på hemma hos oss kan skapa en otroligt stress då vi har tusen saker vi planerat att hinna med under dygnets ljusa timmar.
Bara för att det är helg så betyder det inte att vi är lediga, snarare tvärtom.

Vi är inte det minsta asociala, vi älskar att få besök, men de som kommer hit och hälsar på bör ta på sig bra skor (gärna stövlar) och räkna med att de får promenera med bredvid oss och prata medan vi jobbar.  

Nu är väl själva besökandet inte ett jätte problem, det som kan såra är när folk kommenterar "MÄH, har ni inte hunnit med det än!?" eller "Varför är inte det där klart än, hur länge ska ni hålla på?"  eller "varför har ni inte gjort det, det kan väl inte ta så lång tid, det är ju bara att göra?"
Detta rör sig ofta om saker som för dessa människor skulle vara otroligt högt prioriterade utifrån deras värderingar och vad de finner viktigt.
De applicerar sedan sina värderingar på oss och ifrågasätter på så sätt hela vårat liv.
Det sårar otroligt mycket.
Om man verkligen kände oss skulle man veta att det sista vi gör är att ligga på latsidan.
Men med en gård med djur på som ska fungera så får man en helt annan prioriteringsordning.
Ibland får vi ett litet utrymme över till vila och tid tillsammans, då är det lätt att prioritera bort att t.ex. måla det där elementet i vardagsrummet som är kvar sedan renoveringen.
Att det inte är målat får inga konsekvenser förutom att det gnager på vårt dåliga samvete.
Och det dåliga samvetet kan vi bygga själva det behöver ingen hjälpa oss att fylla på, BASTA!  

Bäbis-Prick, 2år gammal

Igår red jag Pilgrim på banan.
Så himla underbart.
Vi fokuserad mest på takten i traven och att ändra den lite.
Sedan red vi lite piruetter och öppnor i skritt och han fick ganska snabbt mjölksyra.
Det är inte så konstigt för han tar i för kung och fosterland och när han hamnar rätt så trampar han sig runt i piruetten i "nästan piaff". 
Detta har tidigare skapat lite problem för oss då han velat sluta jobba då han nått detta läge och blivit lite frustrerad.
Men nu har vi kommit så långt att vi kan skritta lite, lätta på trycket, trava med lite mer skjutkraft och på så vis hitta vila i arbetet.
Det är fortfarande mindre lätt för mig att känna av läget innan han kommer dit, att det blir för mycket.
Det är lite som att gå in i väggen, det kommer från ingenstans.
Men nu när jag börjat kunna ge honom vilan under passet på ett helt nytt sätt så börjar han också säga till lite tydligare innan han nått för mycket mjölksyra.
Och det är precis så kommunikationen med hästen fungerar, de sänder till oss om de vet att vi kan och vill lyssna.
Så himla häftigt.

Ikväll är det dags för lektion med Ewa igen och jag ska rida Pilgrim.
Nästa vecka är det Liljas tur att vara med på lektionen.