Första gången vi möttes trodde jag hon var en valack (ja hon har stora tuttar *ler*).
Första gången hon bar mig på sin rygg travade hon rakt in i mitt hjärta.
Att hon sedan en dag skulle flytta hem till mig det tordes jag inte ens drömma om fast egentligen kanske det var helt självklart.
Min kärlek till henne är oändlig!
Vissa saker i livet är självklara och Lilja är den mest självklara häst jag träffat.
Det är svårt att förklara och jag kommer på mig själv ibland med att glömma bort det.
Hon kräver min fulla närvaro men är nöjd så länge hon har min fulla kärlek.
Men när jag lyckas vara i nuet bjuder hon mig på upplevelser utöver det vanliga.
Härom kvällen när vi red på banan och allt stämde så där magiskt tänkte jag "shit hon kommer vara den av mina hästar som hittar passagen först".
Och när jag tänker på det så inser jag ju att det är helt självklart, lika självklart som Lilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar