Nyfiken i en strut

Snart är vi här igen, sommar!

Igår var Prickig så himla fin!
Kom hem rätt sent då jag varit ute med syster efter jobbet, finaste K hade mockat stallet så jag hann utan problem lägga lite tid på pojkarna.
Jag tog först en promenad med Prickig runt gården och stannade och tittade och nosade på "farliga" saker.
När han är orastad kan han reagera rätt kraftigt men hans nyfikna sida är så mycket större och det slutar alltid med att han vill gå fram och undersöka allt.
Igår var det en presenning över en sandhög och 2 omkullvälta soptunnor som han undersökte.  

Det är roligt att se hur han beter sig när han gör detta.
Först tittar han skeptiskt och skyggar åt sidan, sedan stannar han en bit i från och betraktar.
Man kan då se hans nyfikenhet växa och sedan går han fram och nosar och undersöker.
Nu ser han inte rädd ut längre utan bara nyfiken med spetsade öron och bestämda steg. 
När han undersökt klart ser han så nöjd ut, nästan glad och sedan är det inte läskigt längre.

Tänker på hur olika hästar är.
Prickig kan reagera genom att hoppa till men sedan vill han gå fram och undersöka och all spänning i  honom är borta, nyfikenheten blir större.
Cappe är nästan inte rädd för nått, men när han väl blir rädd handlar det mest om överlevnad och det är först nu jag har börjat kunna visa att han kan lita på mig och att det inte finns någon anledning till rädsla.
Nokke var inte heller rädd för så mycket och om han blev rädd reagerade han med att stanna och titta.
Han gjorde aldrig kraftiga reaktioner, tror han gjorde det totalt 3ggr under våra 15 år tillsammans, att han slängde sig åt sidan, och alla dessa gånger ramlade jag av *skrattar*
För jag var så van att aldrig behöva vara beredd på honom, men kunder rida efter vägen och spela spel på mobilen samtidigt.

Hästar har olika behov av att träna sina flyktbeteenden och jag tror det är viktigt att vi förstår detta och kan se skillnaden.

I alla fall, efter att jag och Prickig gått runt och utforskat så gick vi in på sommarbetet och longerade lite.
Han är så himla lustig, när vi skulle gå in genom grinden såg han korna på andra sidan vägen.
Han blev lite rädd och hoppade till, sedan såg han gräset och det var som om han stannade i luften och sekunden efter stod han och betade.
Snacka om att släppa saker fort *skrattar*

Sedan longerade vi lite i skritt och trav.
Två gånger gjorde han små bus och ökade farten och la in en brall.
Då visslade jag min entoniga vissling och han stannade direkt.
När Ewa berättade detta "knep" för mig första gången trodde jag aldrig att det skulle fungera så bra som det gjort.
Men min vissling blir så tydlig för Prickig, att jag är missnöjd, och han ändrar sitt beteende.
Jag behöver inte göra något annat än att vissla, snacka om att vissa lösningar kan vara så enkla.

Var så himla stolt över honom när vi var klara.
Ikväll har vi fest med jobbet och imorgon ska min lilla gudson E på 5år sova över, så det blir vila 2 dagar för pojkarna nu.

Cappe skulle jag arbeta lite för hand igår i träns.
Bara rakt fram och nått böjt spår.
Men igår var det hans tur att vara jätte pigg och att håll i en häst som flyger i luften med stång i munnen det är en mycket dålig idé.
Så vi gick in och bytte till grimma och gick ut igen tills han blev lugn och avslappnad.

På lördag blir det träning för båda igen, längtar!