Jag och Cappe kämpar på med ögat.
Dagarna består av en massa mediciner och morötter.
Han har nu varit utan smärtlindring sedan i söndags kväll men imorse gick det inte längre, han hade SÅ ont.
Så ringde veterinären (som vi kommit överens om redan i måndags) och hon skerv ut mer.
En stor flaska denna gång, detta kommer ta lång tid...
Dessutom har han vrickat sig vänster kota bak.
Jag gissar i alla fall på att det är en vrickning. som antagligen uppkommit när han flyttar sig för de övriga hästarna när de kommer upp på hans blinda sida.
Han är inte halt, men jag kan liksom se att hans melodi i skritten är förändrad plus att han är lite svullen och öm.
Det som känns skönt dock är att det inte blivit värre sedan smärtstillandet gick ur kroppen.
Satt upp och skrittade lite på honom på gårdsplanen igår för att vi båda skulle få fokusera på något annat en stund.
Han var ren i skritten men markerade lite i traven.
Så här såg Cappes öga ut i torsdags.
På söndagen hade såret krympt, kändes så himla bra!
Nu vet jag inte hur det ser ut eftersom ögat svullnat upp igen nu när han åter har ont.
Men jag ska hämta ut smärtstillande nu på lunchen och sedan när det börjat verka och han öppnar ögat igen ta en ny bild och jämföra.
Om ni kollar på bilden så ser ni såret, hur grumligt ögat är och den bruna färgen i nederkant är blod...
Klart som tusan att det där gör ont!
Nu när vi nästan är klara med all renovering hemma hann jag äntlilgen rida min fina Prick igår.
Oj oj oj så pigg han var.
Spänd som en fjäder.
Stackars Husse som kom ut och skulle jobba lite på gården fick snällt så still och vänta tills Prickig landat.
Men bara han får utlopp för lite energi i form av "blandade småhopp" så blir han cool igen.
Det är så himla mycket häst att sitta på nu.
Han är så stark och han älskar att showa.
Jag försöker verkligen att bara åka med och hålla mig kvar *fniss*
Han är verkligen en dröm och kommer bli så himla häftig.
När han är så där pigg och busig bjuder han själv på en så himla frän passage.
Det är inte sådan där spänd taktande trav, utan den är mjuk, sviktande och avslappnad.
Han gör det för att han kan och för att han tycker det är roligt.
Att få ha en häst med denna talang... ja jag får nypa mig i armen ibland.
Nu längtar både jag och Prickig efter våran Em.
Hon har fått nytt jobb och flyttat till ett nytt hus.
Hoppas verkligen hon kan komma upp till oss snart!
Imorgon kommer veterinären ut igen för att göra mer serum.
Nu hoppas vi på snabb läkning för fina Cappe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar