Nu har jag och Cappe haft besök av veterinären, eller veterinärerna rättare sagt då det var två som kom.
Cappe fick smärtstillande sista dagen i lördags och sedan tycker jag att det blivit lite sämre.
Igår kväll hade han riktigt ont i ögat igen.
Så imorse ringde jag ut veterinären.
Har varit så himla rädd för att han kommer förlora ögat.
Eftersom såret ser ut som en knöl var veterinären lite rädd för att såret gått så djupt att det inre av ögat börjat läcka ut.
Men efter att ha färgat in ögat ordentligt och undersökt det noga tyckte hon att det såg ut som "endast" ett sår och att det börjar bilda ett stort ärr av det.
Däremot var det det största sår hon någonsin sett på en hornhinna...
Blev så lättad av hennes diagnos att jag nästan började gråta.
Sedan tog vi 10 provrör blod från Cappe för att framställa ett serum att ha i hans öga.
När veterinären skulle ta blodprovet ville hon raka Cappe lite på halsen.
Jag sa att det nog inte skulle gå och vi hann bara starta maskinen så gick han in i sin "panik-stress" (som jag kallar det).
Men vi känner varandra rätt väl nu jag och Cappe så jag behövde bara leda ut han ur boxen, ett varv på gången och sedan hade det släpp.
Så himla stolt över honom och hur han litar på mig nu.
Så härligt med veterinärer också som tycker det är okej att vänta så hästen inte behöver bli utsatt för saker då den är spänd.
Utav Cappes blod fick vi ut 6 sprutor serum, det borde räcka en månad. Sedan fortsätter vi även med de tidigare medicinerna.
Veterinären vill inte att han skulle få mer smärtstillande då det är dåligt för magen och eftersom Cappe haft rätt mycket problem med sin mage som vi äntligen fått bukt på så blev det ytterligare ett skäl till att inte ge.
Men vi fick lite lokalbedövande droppar istället som jag kan ge om det ser ut att behövas.
Kommer ihåg att Tomas fick liknande när han hade opererat sina ögon, hans läkare kallade dem för brandsläckare.
Så nu väntar några jobbiga veckor.
Tur jag har en sådan bra arbetsgivare (läs: bäst) så att jag kan jobba en hel del hemma så Cappe kan få sin medicin.
Han ska ha medicin väldigt ofta men det gör mig inget, bara han blir bra.
Efter att veterinären varit här vill inte Cappe bli droppad i ögat längre.
Det blev nog rätt mycket när de var här och han hade väldigt ont.
Men nu när jag och Tomas gav han medicin sista gången innan natten så var han som vanligt igen och kändes åter lite gladare.
Tror inte att serumet hunnit verka redan, men tror däremot att han känner att den största delen av min oro släppt.
Eftersom jag är mindre orolig så kan han också känna sig lugnare.
 |
| Cappe gör det bästa han vet, gå runt lös i stallet. Han bjöd även matte på en puss. |
Nu ska jag äntligen sova, det har varit en jobbig dag idag där jag varit väldigt orolig men nu kan jag nog sova gott,
Natti natt mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar