Blött

Regnet vräker ned och har gjort så i ett par dagar nu.
Hästarna har därför tillfälligt fått flytta in i vinterhagen, hoppas att det inte är för gott detta år.
De skulle gärna vilja gå på betet lite till men just nu är det rätt halt där.

Fördelen med vinterhagen är dock att jag helt plötsligt sparar en massa tid varje gång jag ska ge Cappe medicin, nu är han ju precis utanför dörren.
Lite lyxigt.

Hästarna har även sovit inne att par nätter nu och gissar på att de inte kommer sova ute något mer i år.
Det är lite svårt när vi kommit till denna årstid och det börjar bli blött, det hinner liksom inte torka upp. 

Jag tycker Cappe verkar må lite bättre, men jag är försiktigt positiv.
Idag tyckte jag till och med att han verkade se lite med ögat.
Han reagerade när jag försiktigt förde handen mot ögat, något han inte gjort tidigare och han verkade kunna lokalisera min hand för att få sig en morot.

Men jag känner mig inte helt hundra, så lätt att inbilla sig eller övertolka.
Jag törs inte tro något förrän han är helt frisk. 

Prickig mitt lilla busfrö är så full i energi och hyss.
När jag släppte ut hästarna i vinterhagen igår gick Cappe och Maxine och åt hö medan Prickig galopperade runt och pep.
Haha, han är så söt när han blir överstimulerad.
När jag åkte till jobbet en timme senare sprang han fortfarande runt och pep.
Alltså han är outtröttlig.
Vad är det man säger, små barn roar sig rätt.
När jag tog in dem på kvällen var han riktigt trött och nöjd, äntligen hade han fått busa av sig lite. 

Nu hoppas jag att det har regnat klart och att hästarna kan få ett par veckor till på betet.
Tror även att det är bra för Cappes mage att äta lite hela tiden nu när han får smärtstillande.
Så håller tummarna för några vackra höstdagar till.

Långsamt, långsamt, långsamt

En vecka mellan bilderna.
Det går sjukt långsamt men ändå åt rätt håll än så länge.
Såret är enormt så det är klart det tar tid, nu hoppas jag bara att magen håller för all smärtlindring så han kan få det så länge han behöver.
Hoppas även att den ruskigt dyra magmedicinen han får hjälper, än så länge går det fint. 
Och tittar man på bilden ovan så kan man se att det börjar läka. 

Hornhinnan har nu börjat bilda blodkärl, ser det som en del i läkningsprocessen.
Att ögat nu försöker hjälpa till.
Tror serumet har bra effekt.
Men Cappe har även fått healing igen av Alex och det skjutsar på processen lite ytterligare.

Han är dock fortfarande helt utan syn men reagerar på ljus.
Just nu är han pigg, glad och busig.
Skolgalopperar bredvid mig upp från hagen och det värmer mitt hjärta.
Det lugnar mina nerver när han är glad.
Att se honom ha ont, det har jag svårt att hantera.  

Vi fortsätter kämpa och hoppas verkligen detta blir bra snart!

Lite renoveringsbilder

Det har varit rätt hektiska veckor nu på slutet med medicinering av Cappe och renovering hemma.
Men vi har gjort det riktigt bra och nu har vi haft lite ledigt denna vecka.
Så skönt att hinna ligga i soffan en timme varje kväll.

Vi har hunnit med jätte mycket och nu är det så lite kvar på de stora projekten.
Ridbanan har jag ingen ny bild på men där finns nu en riktig väg in med bärlager samt att alla massor snart är schaktade.

Grillplatsen saknar ljusslingor och gardiner men är färdigbyggd. Blev så himla fin!

Vardagsrummet blev så fint!
Ett helt nytt rum, man tror knappt att det är sant varje dag man kommer hem.
Kvar återstår nu bara fönsterfoder och att måla bakom elementen.
Men vi ska se om hinner få det klart i helgen. 

Att sitta hemma och jobba i vardagsrummet är helt underbart.
Skönt att kunna jobba en del hemma nu när Cappe ska ha medicin hela tiden.
Men är på kontoret i alla fall halva dagar och det är underbart.

I Tomas garederob återstår nu bara att kapa in hyllplanen.
Rummet är renoverat från topp till tå och alla konsoler är nu uppskruvade.

Nästa projekt blir nog att måla om inre hallen.
Den är idag beige så det skulle bli mycket ljusare och fräschare med vita väggar.
Det är helt hopplöst nu när vi börjat renovera inne, man vill liksom ge sig på allt *fniss*

I helgen har de pratat om att det ev. ska komma lite snö.
Hoppas inte men vi får väl se hur det blir.

Ha en riktigt härlig helg! 

Varning för otäck bild

Jag och Cappe kämpar på med ögat.
Dagarna består av en massa mediciner och morötter.
Han har nu varit utan smärtlindring sedan i söndags kväll men imorse gick det inte längre, han hade SÅ ont.
Så ringde veterinären (som vi kommit överens om redan i måndags) och hon skerv ut mer.
En stor flaska denna gång, detta kommer ta lång tid...

Dessutom har han vrickat sig vänster kota bak.
Jag gissar i alla fall på att det är en vrickning. som antagligen uppkommit när han flyttar sig för de övriga hästarna när de kommer upp på hans blinda sida.  

Han är inte halt, men jag kan liksom se att hans melodi i skritten är förändrad plus att han är lite svullen och öm.
Det som känns skönt dock är att det inte blivit värre sedan smärtstillandet gick ur kroppen.

Satt upp och skrittade lite på honom på gårdsplanen igår för att vi båda skulle få fokusera på något annat en stund.
Han var ren i skritten men markerade lite i traven.

Så här såg Cappes öga ut i torsdags.
På söndagen hade såret krympt, kändes så himla bra!
Nu vet jag inte hur det ser ut eftersom ögat svullnat upp igen nu när han åter har ont.
Men jag ska hämta ut smärtstillande nu på lunchen och sedan när det börjat verka och han öppnar ögat igen ta en ny bild och jämföra.

Om ni kollar på bilden så ser ni såret, hur grumligt ögat är och den bruna färgen i nederkant är blod... 
Klart som tusan att det där gör ont!

Nu när vi nästan är klara med all renovering hemma hann jag äntlilgen rida min fina Prick igår.
Oj oj oj så pigg han var.
Spänd som en fjäder.
Stackars Husse som kom ut och skulle jobba lite på gården fick snällt så still och vänta tills Prickig landat.
Men bara han får utlopp för lite energi i form av "blandade småhopp" så blir han cool igen.
Det är så himla mycket häst att sitta på nu.
Han är så stark och han älskar att showa.
Jag försöker verkligen att bara åka med och hålla mig kvar *fniss*
Han är verkligen en dröm och kommer bli så himla häftig.
När han är så där pigg och busig bjuder han själv på en så himla frän passage.
Det är inte sådan där spänd taktande trav, utan den är mjuk, sviktande och avslappnad.
Han gör det för att han kan och för att han tycker det är roligt.
Att få ha en häst med denna talang... ja jag får nypa mig i armen ibland.

Nu längtar både jag och Prickig efter våran Em.
Hon har fått nytt jobb och flyttat till ett nytt hus.
Hoppas verkligen hon kan komma upp till oss snart!

Imorgon kommer veterinären ut igen för att göra mer serum.
Nu hoppas vi på snabb läkning för fina Cappe.

Linslusar

Haha, hur fotograferar man nyfikna, närgångna linslusar?
Jag måste ha de mysigaste, gosigaste pojkarna i världen.
Tänk så många gånger per dag jag hämtar Cappe i hagen för att ge honom medicin och inte bara en medicin utan flera.
Öppnar upp hans öga och droppar ned massa olika saker.
Ger han medicin direkt i munnen och i maten.
Varje gång jag kommer till hagen och ropar på honom kommer han lika glatt.
Den känslan är obeskrivbar.

Cappe är just nu helt utan syn på sitt skadade vänstra öga.
Det är så grumligt att han inte kan se ut igenom hornhinnan.
Men trots detta är han nästan helt som vanligt att hantera från vänster sida.

Jag har alltid sett Cappe som en häst som är extremt duktig på att läsa kroppsspråk.
Han svarar alltid på mina minsta signaler, nästan som om jag pratade med honom.
Och nu när han inte ser mig är det fortfarande likadant.

Det var då det slog mig, jag tror inte att han bara läser mitt kroppsspråk utan han läser mina tankar.
Allt blev så självklart när jag kom till den insikten.
Med Nokke var det så tydligt, han liksom "pratade" tillbaka.
Men med Cappe har jag inte upplevt det, men nu har jag börjat fundera, det känske är så enkelt att det är jag som inte lyssnat.
Jag har haft en massa förutfattade meningar, livsfarligt.
Cappe läser mig, är det bara jag som stängt honom ute?
Försöker alltid vara i nuet men detta visar på precis hur mycket mindre lätt det är...
Hur vi så lätt bär med oss saker som sanningar fast förutsättningarna för dessa sanningar sedan länge är borta.
Jag känner mig nu extra ödmjuk inför min fina vän. 

Jag har sett Cappe som en häst med hög integritet och en tjock mur runt sig, den är uppenbarligen riven nu.
Är det så att det bara är jag som inte rivit min?

Stall-fashion ala Nånn
Vem orkar vara snygg en vanlig dag hemma *skrattar*

Kallt idag

I natt var det riktigt kallt, -5 grader.
Så hästarna fick sova inne. Inte på grund av kylan utan för att inte äta massa frostgräs och för att Cappes öga rinner och det fryser till is.

De tyckte det var jätte skönt även om Prickig gick i passage och krumbuktsprång hela vägen ner till betet imorse.
Han är så himla rolig den där hästen. Mitt lyckopiller.
Full i humor och bus. Han pepp och hoppade hela vägen ner till betet men håller sig ändå snällt bredvid så man kan låta honom busa på.
Han tar ansvar och jag släpper på kontrollen.
Han måste få vara sig själv och vara häst. 
Finns ingen vinning i att vi ska ha kontroll på allt, utan istället visa att vi ger dem förtroende.
Ska se om jag kan be Husse filma någon dag, för han är så vacker när han busar så där.
Pipper, slänger med huvudet, går in i "passage" och gör små hopp. Vilken kraft det finns i den hästen.

Cappe var riktigt glad imorse.
Så skönt att kunna ge honom smärtstillande.
Han är så snäll, tänk va många gånger per dag jag droppar honom i ögat.
Det är ju inte direkt skönt, men jag är helt övertygad om att han vet att det är för att han ska bli bättre.

Igår kväll krattade Tomas ut den sista delen av matjorden och sådde gräs runt grillplatsen.
Bli så himla bra!
Jag hjälpte till och skottade och körde dit matjord.
Har väldigt svårt för att kratta något som är tungt, så som att flytta massa matjord.
Det gör för ont i mina armbågar. Men som tur är är det bara krattning som inte funkar. Krattar löv funkar dock utmärkt.

När jag skottat klart gick jag in och målade taket i Tomas garderob.
Det sitter ett slags uppspänt tak där inne (så som man gjorde förr) och det går inte att måla med vad som helst.
Så vi har köpt en oljefärg helt utan vatten och jäklar vad svårmålad den var.
Var som att försöka måla med typ tjära.
Men den täcker något otroligt bra så nu håller jag tummarna att det räcker med ett varv.

Sedan är det bara att skruva upp Elfa-hyllorna. De har legat här i 3år nu och väntat *fniss* 

Nu ska jag ut och ge Cappe medicin igen och sedan fortsätta jobba för nu är lunchen slut.

Magiska höst och smärtlindring

Vilken dag!
Vaknade till ett fantastiskt väder. Blå himmel, dimma, sol och frost.
Önskar jag hade haft tid att gå ut med systemkameran och fota, men all min tid går åt till att ge Cappe medicin och jobba just nu.
Springer mellan datorn inne och stallet, var även in på ett möte på jobbet idag.
Det var skönt med lite omväxling och träffa arbetskamraterna.

Men att få vara hemma och njuta av vår gård på dagarna väger upp allt det jobbiga lite.
Och så otroligt mycket man får gjort när man sitter hemma och jobbar även om man springer ut och ger Cappe medicin stup i kvarten. 

Idag ringde veterinären upp som var ut igår.
Hon hade funderat en massa och tyckte inte det kändes bra att Cappe skulle ha så ont.
Så hon hade forskat lite och hittat ett preparat som skulle skydda magen vid särtstillande.
En väldigt dyr medicin men det är inte så mycket att fundera på tycker jag, det är mitt ansvar att han mår så bra som det går.

Så efter jag varit in på jobbet så åkte jag ut till Distriktsveterinärerna i Matfors och hämtade ut preparaten.
Så nu har Cappe fått dessa.
Men redan innan så såg han ytterligare lite gladare ut idag.
Ska bli spännande att se hur han ser ut imorgon bitti.

I natt ska det bli riktigt kallt så de kommer få sova inne inatt.
Vill inte att de ska trycka i sig en massa fryst gräs plus att Cappes öga rinner så förfärligt mycket och det kan inte bara skönt när det fryser till is i ansiktet. 

Annars jobbar jag och Tomas på på gården och äntligen ser vi slutet på våra projekt.
Allt blir så himla bra och fint.
Detta blir verkligen en drömgård!

May the Force be with us

Nu har jag och Cappe haft besök av veterinären, eller veterinärerna rättare sagt då det var två som kom. 

Cappe fick smärtstillande sista dagen i lördags och sedan tycker jag att det blivit lite sämre. 

Igår kväll hade han riktigt ont i ögat igen. 

Så imorse ringde jag ut veterinären.

Har varit så himla rädd för att han kommer förlora ögat. 

Eftersom såret ser ut som en knöl var veterinären lite rädd för att såret gått så djupt att det inre av ögat börjat läcka ut. 

Men efter att ha färgat in ögat ordentligt och undersökt det noga tyckte hon att det såg ut som "endast" ett sår och att det börjar bilda ett stort ärr av det. 

Däremot var det det största sår hon någonsin sett på en hornhinna... 

Blev så lättad av hennes diagnos att jag nästan började gråta.

Sedan tog vi 10 provrör blod från Cappe för att framställa ett serum att ha i hans öga. 

När veterinären skulle ta blodprovet ville hon raka Cappe lite på halsen. 

Jag sa att det nog inte skulle gå och vi hann bara starta maskinen så gick han in i sin "panik-stress" (som jag kallar det).

Men vi känner varandra rätt väl nu jag och Cappe så jag behövde bara leda ut han ur boxen, ett varv på gången och sedan hade det släpp. 

Så himla stolt över honom och hur han litar på mig nu. 

Så härligt med veterinärer också som tycker det är okej att vänta så hästen inte behöver bli utsatt för saker då den är spänd. 

Utav Cappes blod fick vi ut 6 sprutor serum, det borde räcka en månad. Sedan fortsätter vi även med de tidigare medicinerna.

Veterinären vill inte att han skulle få mer smärtstillande då det är dåligt för magen och eftersom Cappe haft rätt mycket problem med sin mage som vi äntligen fått bukt på så blev det ytterligare ett skäl till att inte ge.  

Men vi fick lite lokalbedövande droppar istället som jag kan ge om det ser ut att behövas.

Kommer ihåg att Tomas fick liknande när han hade opererat sina ögon, hans läkare kallade dem för brandsläckare. 

Så nu väntar några jobbiga veckor. 

Tur jag har en sådan bra arbetsgivare (läs: bäst) så att jag kan jobba en hel del hemma så Cappe kan få sin medicin.

Han ska ha medicin väldigt ofta men det gör mig inget, bara han blir bra. 

Efter att veterinären varit här vill inte Cappe bli droppad i ögat längre. 

Det blev nog rätt mycket när de var här och han hade väldigt ont.

Men nu när jag och Tomas gav han medicin sista gången innan natten så var han som vanligt igen och kändes åter lite gladare.

Tror inte att serumet hunnit verka redan, men tror däremot att han känner att den största delen av min oro släppt. 

Eftersom jag är mindre orolig så kan han också känna sig lugnare. 

Cappe gör det bästa han vet, gå runt lös i stallet.
Han bjöd även matte på en puss.

Nu ska jag äntligen sova, det har varit en jobbig dag idag där jag varit väldigt orolig men nu kan jag nog sova gott, 

Natti natt mina vänner! 

Ont om tid är det gott om

Så mycket jag vill göra, så lite tid. 

Idag har jag och mina älskade föräldrar storstädat vårat hus. 

Hjälp så smutsigt det var... 

Men nu är det skinande rent och luktar så gott. 

Till och med elementen skiner.

Dessutom lyckades jag med lite kemikunskap rädda vår bänkskiva i köket. 

Den är i massiv ek och ek kan reagera med metall och då blir det hemskt fula märken. 

Gjutjärnsgrytan, konservburkar mm har gjort skivan så full att jag velat gråta. 

Men med lite (läs mycket) oxalsyra och vatten, en massa tid och tålamod så är den nu räddad!

Helt sjukt, den ser ut som ny! 

Nu ska den slipas lätt och oljas.

Mamma och pappa bonade även vårt parkettgolv när de var här idag, hjälp så fint det blev. 

Nu blänker det riktigt ordentligt. 

Dessutom håller jag och Tomas på med listerna nu, så det betyder att vi snart är klara. 

Med Cappe är det än lite bättre. 

Går åt rätt håll, kan se en liten förbättring varje dag även om det är långt kvar. 

Skrattade när jag öppnade soptunnan i stallet ikväll. Full av morotspåsar och smärtstillande. 

Det syns verkligen att någon är "sjuk". 

Men har man ont, då måste man få äta godis.

Imorgon ska jag till Ånge och håll lektioner. 

Ska bli super roligt som vanligt. 

Nu blir det film innan sängen. 

Äntligen helg

Denna vecka har varit rätt tuff, mest på det psykiska planet med Cappes öga och allt.
Men imorse såg det ännu lite bättre ut.
Jag kan se hans bruna ögonfärg igenom det grumliga och han håller ögat mer öppet.
Tror till och med att han kanske såg lite igenom det imorse. 

Igår kväll efter mina träningar tog jag in Cappe och gav han medicin, det är 3 olika han får på kvällen.
Och sedan red vi 10min på gårdsplanen.
Så underbart!
Helt kravlöst skrittade vi runt, tog några korta steg och en uppgång till trav.
Han kändes så fantastisk, på något vis känner mitt nervsystem av honom bäst när han bär mig på sin rygg och jag kunde känna att han trots allt mår rätt bra.

Vi fick också chans att känna på stenmjölet som kommer hamna på ridbanab, då vi lagt samma stenmjöl på gårdsplanen och jag säger bara wow.
Helt fantastiskt, så himla bra. Bättre än jag kunnat drömma om!

I brevlådan igår hade dessutom Cappe en liten present från Distriktsveterinären som var ut förra veckan.
Hans ögongel som jag ger varannan dag i hans känsliga öga, året runt.
Denna gel är receptfri men säljs bara i 10pack, men de hade 2st på kliniken som de fått i varuprov och dessa fick Cappe!
Vilken lycka!
Blev så glad när hon ringde och berättade det att jag sa att det kändes som julafton, tror veterinären tog mig på orden *blink*

Mina vackraste!

På renoveringsfronten går det framåt igen.
Igår skruvade vi ihop pergolan runt grillplatsen. Innan vi var klara blev jag tvungen att åka iväg till mina lektioner.
Men Tomas fortsatte och gjorde allt klart.
Blev så himla nöjd!
Allt är i våg och i lod, alla bitar passade perfekt och alla skarvar blev klockrena.
Nu ska det bara upp lite belysning, eluttag, en grillring och ev. gardiner och sedan så får vi känna oss rätt stolta.

Sedan fortsatte Tomas inne och fixade vattenskydd bakom nya frysen och skruvade eluttag i vardagsrummet.
Idag efter jobbet ska vi köpa lister till vardagsrummet och försöka hinna få upp dem ikväll.
Imorgon kommer världens bästa mamma och hjälper mig att storstäda huset.
Tror nog pappa hjälper till på ett hörn också.

Kommer bli en härlig helg detta.

Dagarna rullar på

Tiden går rätt fort just nu men ändå känns allt rätt segt.
Cappes öga blir lite bättre men det känns som om det går så långsamt.
Men det kommer det ju göra och det är nog mest för att man går och oroar sig som man tycker det går extra superlångsamt.

Men man måste se till det positiva och det är att jag nu kan se hans pupill genom det grumlig, så det betyder ju att det blivit lite klarare i ögat och han blir mer och mer sitt vanliga jag.
Han ser fortfarande typ inget genom ögat eftersom det är grumligt och att han måste ha flugluva på sig.
Men han klara sig rätt bra med bara syn å ett öga och nu när han är mer sig själv igen så verkar han ta det hela med ro.
Nu är det mest jag som är nojig.

Men det är ett rejält sår han har i ögat, det syns väldigt tydligt nu när det andra runt omkring blivit bättre.
Så det är skönt att kunna ge honom smärtstillande.
Så den mesta tiden går åt till att ge honom olika mediciner 3ggr om dagen.

I tisdags fick Cappe healing igen av Alex och redan morgonen efter var första gången jag såg hans pupill.
Det var verkligen en magisk healing denna gång.
Cappe visste precis vad som skulle ske och ute sprakade norrskenet på himlen. 
Denna gång kom även en väldigt kraftig kyla, riktigt häftigt att uppleva.
Känns bra att kunna boosta på självläkningen lite.

Hemma på gården går det långsamt framåt.
Denna vecka har vi inte lika mycket tid till att arbeta men många saker börjar närma sig färdigt nu så det känns lite lugnare.

De har under veckan grävt ner elen hos oss.
Vi har ju luftburen el till gården och över våra lägdor och nu gräver de ned den.
Till vintern kommer raseringen ske och då kommer vår utsikt bli än mer perfekt.
Kommer göra rätt mycket att slippa dessa stolpar, de är rätt fula även om man blir lite hemmablind efter att tag.

Imorgon ska vi köpa lister och försöka få vardagsrummet inflyttningsklart, ska bli så skönt.
Längtar så jag nästan spricker!

Välkommen oktober

Vilka dagar vi har nu, hösten visar sig verkligen från sin bästa sida.
Solen skiner och det är så vackert ute att man nästan tappar andan.
Jag och Tomas går på någon slags högväxel just nu och får så himla mycket gjort hemma.

Jag pyntade lite på bron i helgen, köpte lite höstblommor.
Så perfekt nu med nya gruset så jag även kan ha blommor bredvid bron.
Blev riktigt snyggt och jag fick inviga zinkhinken jag köpte på loppis för ett tag sedan. 

Vi har även fått den första frosten nu.
Två mornar i rad har marken varit vit när vi vaknat.
Så vackert.
Så nu är det mössa och vantar på och kupévärmare i bilen som gäller.
Hoppas dock att vintern håller sig bort ett bra tag till och att vi får en lång och vacker höst.

I söndags blev det en tur till skogen igen för att plocka lite svamp.
Och det blev verkligen lite...
Vi var på jakt efter trattisar och de brukar det ju krylla av men allt vi fick var lite gula kantareller, en del rödgul trumpetsvamp och lite trattisar.
Men det var underbart väder och skogen var vackrare än någonsin så det blev en bra dag även om utdelningen av svamp var dålig.

Stannade till på ett par loppisar på vägen hem och gjorde några fynd.

Annars som sagt är det mest renovering och byggnationer som händer just nu.
Cappe vilar med sitt onda öga och Prickig stackaren får också vila.
Snart tror jag att han kommer spricka men han förstår att Cappe behöver mest tid just nu för att läka.
Men denna vecka så ska han få lite mer motion i alla fall.

Jag och Tomas har äntligen kapat alla bitar till grillplatsens pergola.
Så nu återstår det bara att skruva ihop den.
Alltså det kommer bli så sjukt bra!

Sedan håller jag även på att renovera Tomas walk-in closet, nu är den snart färdigmålad, bara taket kvar.
Sedan ska det upp Elfa-hyllor.
Detta har varit ett projekt som legat på is länge men nu är det nästan klart.

Sedan det bäst, ridbanan är på G!
Det blev ett mycket större projekt än vi först trott men det kommer bli så bra.
Jag måste dock sätta på mig tålamodshatten och vänta lite längre på att den ska bli klar.
Men den som väntar på något gott...

Denna vecka ska vi försöka bygga klart grillplatsen, jag ska få Tomas garderob klar, lister ska upp i vardagsrummet och huset ska storstädas.
Usch hur det ser ut inne nu i all denna renovering, ska bli så skönt att total sanera.

Men allt går lätt just nu när hösten visar sig från sin bästa sida!